Intriger i ruinerna

När skönheten kom till Bro av Anna Jansson XXX+
Titeln på Anna Janssons senaste deckare är en allusion på Nils Ferlins visa När skönheten kom till byn. Sådant gillar jag! I övrigt är det som bekant Gotland som är miljön och den ensamstående mamman och polisen Maria Wern som är huvudpersonen. Mysterierna däremot är många, delvis invävda i varandra. En tonårig flicka är försvunnen, en kvinna hittas död på stranden och bland ruinerna rör sig ett nattligt lajvsällskap där intrigerna hotar att spilla över även till privatlivet.

Anna Jansson har en tendens att bli lite melodramatisk. Känslor flammar, och deckarintrigen blir något snårig då poliserna ramlar in i det ena och det andra. Precis som Mari Jungstedt utnyttjar Jansson det faktum att Gotland är litet – det är alltid någon som känner någon som är släkt med någon. Kanske är det så här på riktigt, men det kan ibland kännas lite tröttsamt under läsningen. Nog skriver ju t.ex. Karin Fossum också om små samhällen, men då är det här aldrig en aspekt. Den här gången kändes dock lajv-delen som det största minuset, det blev för rörigt med alla alias, det styltiga språket och lajvare som man inte riktigt vet om de har gått för långt in i sin roll. Jag tycker Jansson borde våga lita på att Gotland som miljö räcker till även utan gamla skelett och myter.
För mig är Anna Janssons deckare sällan en höjdpunkt under det litterära året, snarare något småputtrigt som förkunnar att sommaren snart är här. Och jag fortsätter ju faktiskt att läsa, bok efter bok, kan inte släppa taget om Wern ändå.
Rec.ex. från Norstedts.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s