Sommar, sa ni?

Men så ni planerar sommaren redan! Det pratas om sommarläsningshögar, stora läsprojekt och inlägg färdigskrivna inlägg för hela sommaren (!). Mycket imponerande, och även något förvirrande för en som har semester först i augusti och annars också tycker att det inte är länge sedan #boblmaf vaknade ur sin vinterdvala. Och nu ska vi alltså sommarlunka då?

Själv har jag som vanligt inga desto grandiosare sommarplaner för Bokbabbel. Troligtvis blir det en bild på en hög med böcker som vore kul att läsa i sommar. En hög som jag sedan kommer att avvika friskt från så fort jag får lust med något annat. Kanske en något lugnare publiceringstakt, om inte annat så för att ni alla andra tydligen är på semester och långt borta från allt vad datorer och internet heter..! Tänker mig ljuva sommarläsningsstunder i vår egen lilla radhusträdgård eller på verandan på sommarstugan. Gamla godingar ur bokhyllan, gärna lockande fotograferade mot det vindpinade träet på vår bastuveranda, med mörkblått sjövatten kluckande i bakgrunden. Thrillers och romaner, kanske mycket på engelska nu, innan bokhösten oväntat men alltid lika glädjande plötsligt knackar på dörren i augusti. Sida för sida, medan vinden prasslar i löven och boksidorna och fräknarna frodas på kinderna.

Bloggturné: Malin Klingenberg

Vet ni vad, nu blir det bloggbesök igen! Den här gången är det Malin Klingenberg från bloggen En gul apelsin som tittar in. Malin är aktuell med sin andra barnbok, läser väldigt snabbt och har höns. Och som bonus är hon väldigt glad och trevlig!

Hej Malin! Din andra bok, Irene och Sedelsugen, är på väg ut i bokhandeln. Om vi använder för bokvärlden ovanliga sporttermer: hur känns det?
Hej Jessi! Det känns bra, mycket bra, att boken äntligen har fått en fysisk form. Att skriva bok nummer två var nämligen betydligt svårare än att skriva den första. Antagligen för att jag hade inbillat mig motsatsen.

För att anknyta till frågan jag ställde Mia, när kändes det på riktigt att du är författare? När man har skrivit två böcker får man ansöka om medlemskap i Författareföreningen, har du någon personlig gränsdragning?
Efter att ha skrivit tre manus och fått två av dem publicerade får jag enligt alla regler kalla mig författare. Och det är klart att det känns mer sant nu än efter en bok. Så från och med nu kallar jag mig författare med gott samvete. Men eftersom jag aldrig kan veta om jag klarar av att skriva fler böcker än de jag har åstadkommit hittills är jag lika osäker varje gång jag börjar med något nytt.

Vilken bok var lättare att skriva, ettan eller tvåan? Fanns det skillnader i skrivprocessen?
Som sagt, tvåan var mycket svårare. Med första boken var det ingen som förväntade sig något, allt jag gjorde var hemåt. Andra boken fick jag skriva om fyra gånger innan det blev bra, och jag tvivlade många gånger på min förmåga. Tack och lov är jag envis och fick berättelsen att fungera till sist. Skrivprocessen förändrades också. Den första boken började jag på utan att veta vart den var på väg. Inför den sista versionen av min andra bok hade jag däremot tänkt ut hela händelseförloppet på förhand innan jag började skriva. Fast jag tror att det krävdes tre misslyckade försök för att jag skulle komma så långt, och det tog mycket tid. Kanske det är så att varje bok behöver sin egen skapelseprocess?

Kan du berätta någon rolig anekdot ur skrivprocessen? Letar du namn på gravstenar, stiger du upp mitt i natten för att skriva etc.?
Jag är förtjust i fåniga namn, vilket kanske märks på namn som Bi-Keps, Tanden och Bengta-Louise af Pärlemor. Namnlekarna följer också med i Irene och Sedelsugen. Den värsta skurken hette från början Pistolof, men eftersom det verkade svårt för mina testläsare att veta hur det skulle uttalas (det är alltså en hybrid av Pistol och Olof) ville jag ha ett bättre alternativ. Slutligen landade jag på ett namn som brainstormades fram under en fest tillsammans med några av mina bästa vänner. Vi satt och försökte överträffa varandra och gjorde slutligen en lång lista med alternativ där för och efternamn kan bindas ihop och bildar ett tredje ord som berättar något om skurken i fråga. Tor-Peder var på tal, men det slutliga valet föll på Viktor Tyr (tortyr, get it?).

Du är en av få människor jag känner som läser snabbare och mer än jag. Har du några boktips du vill dela med dig av som avslutning?
Åh, hjälp, sådana här frågor är alltid supersvåra. Förra året läste jag mest Paranormal Romance, i år läser jag mycket ungdomsångest (det är väl en egen genre, va?). Ten Tiny Breaths av K.A. Tucker gillade jag. Också The Sea of Tranquility av Katja Millay var bra. Och så där inhemskt måste jag förstås rekommendera Sara Jungerstens Lika delar liv och luft, som jag tyckte mycket om.

Tack för besöket Malin! Lycka till med både bokbebisen och den mänskliga dito!
Tusen tack för att jag fick blogga här! I morgon kommer jag att hälsa på hos Maria Turtschaninoff och på fredag avslutar jag min bloggturné hos Janina Kastevik. Hoppas ni hänger med!

Bloggturné/finbesök: Mia Franck

I dag hörni, har jag minsann finbesök här på Bokbabbel! Mia Franck från bloggen Skrifva och författaren bakom strax utkommande debutromanen Martrådar tittar in över en kopp kaffe som jag vänligt har kokat åt henne trots att jag inte dricker nämnda dryck själv.

Mia var först min lärare på litteraturvetenskap, sedan min ”kollega” i en förening, fellow deltagare på någon skrivkurs och där i någon veva blev hon min vän också. Och i dag är hon den första någonsin att gästblogga på Bokbabbel. Mia, varsågod:

Tack Bokbabbel för att jag får gästa din blogg. Du frågade ”när börjar det kännas på riktigt”, alltså det här med att debutera.

Min spontana reaktion var att det undrar jag också. Men sen drömde jag, och ja, det här med drömmar är rätt viktigt i min bok Martrådar, eftersom det handlar om en tjej som blir mara. Jag drömde alltså. En natt om en kritiker som sågade mig vid knäskålarna. Bokstavligen. Alltså såg som sågar. Nästa natt stod jag bunden vid halsen i nånslags samurajvärld. Vet inte varifrån samurajerna kom, kanske nåt jag såg på tv. Jag vet vad Freud skulle säga. Själv säger jag att det känns på riktigt att bli sågad vid knäskålarna och att vara bunden vid halsen. Jag har liksom gjort mitt med texten. Snart är det andra som tar över.

På riktigt alltså. Hur det känns att ge ut den där boken som man väntat på att ska bli antagen. Det har varit verkligt i omgångar:

Fick beskedet i januari 2012 – öppnade en cava.
Besökte förlaget 29 mars 2012 – drack cava med kompis efteråt.
Kontraktet skrevs under i slutet av 2012 – mer cava.
Pratade om marknadsföring med förlaget – drack te med bland andra Bokbabbel.
Redigerade manus – drack bubbelvatten och cava när jag äntligen var klar (jag gillar cava).

Och däremellan nyper jag mig i armen, eller drömmer mardrömmar för att påminna mig om att det är på riktigt. Att jag faktiskt skrivit en bok om Mati som skulle ha blivit världens bästa fotbollsspelare men som inte blir det för hon har fullt upp med att vara mara. Tänk själv. Ganska jobbigt, folk drömmer nåt hela tiden, de har en massa drömmar som spottas ut ur det inre för att reda upp saker i verkligheten. Det blir inte lättare av att nån kommer in och vrider till de där drömmarna och att det som händer blir på riktigt. Att vakna ur en mardröm, svettig och dessutom blodig, med bitmärken, hur känns det, var min tanke. Som sagt, har drömt om att bli sågad av kritiker i knävecken, det känns inte bra. Men på riktigt blir det kanske när jag håller i boken. Kanske. Om det nånsin kan bli på riktigt när det handlar om den dröm man haft i väldigt många år. Jag kanske bara drömmer? Antagligen behövs mer cava som bekräftelse på att det faktiskt händer.

Imorgon hastar jag vidare på min bloggturné, då ska jag till Maria Turtschaninoff och svara på en intensiv chat vi hade.

Tack för besöket Mia! Jag ser fram emot att läsa boken även om trailern gjorde mig lite rädd..!

Inget läst = inget skrivet

Mycket ovanlig situation detta: har inga böcker att skriva om! Vanligtvis brukar böckerna samla sig på hög och ibland kan det nästan vara lite jobbigt att släpa efter med recensionerna, men den här omvända situationen kan jag inte minnas att jag befunnit mig i under hela min bloggkarriär. Det här beror naturligtvis på en dålig läsmånad, samt att det lilla jag läser/läst antingen är tegelstenar som tar sin lilla tid att harva igenom, eller sedan är ett uttifuttigt recex som jag inte kan skriva om förrän i april.

Men men, snart är det påsk och några dagar ledigt, då tänkte jag ägna mig åt detta:

stigner

 

Om det blir de resterande hundratals GRRM-sidorna eller påskekrim för hela slanten återstår att se. Hoppas oberoende kunna återuppta min balans av recensioner och övrigt bokprat inom kort!

Vem är du? Vad kan vi göra tillsammans?

Det här är frågor från Feelgodbibliotekarien som jag hittade hos Litteraturkvalster & Småtankar.

1. Varifrån bloggar du? Finland! Närmare bestämt Finlands näststörsta stad Esbo, som ligger precis invid Helsingfors och därför fungerar som en enda jätteförort/sovstad.
2. Förlag på hur vi bokbloggare skulle kunna samarbeta bättre med varandra? Det är vi väl rätt bra på redan? Enligt O och Fiktiviteter läser ju t.ex. Gone Girl simultant nu, och tidigare har de listat bokbloggarens tio budord. Och ibland trillar det in mail till mig där jag ska ge boktips, svara på frågor om bloggande el.dyl. som sedan oftast publiceras på någon annans blogg, t.ex. i julkalendrar. Vi bokbloggare är trevligt nog en väldigt samarbetsvillig skara.
3. Förslag på hur vi skulle kunna samarbeta med förlag och/eller bibliotek? Vi som får recensionsexemplar samarbetar ju redan i viss mån med förlag, likaså de som ibland lottar ut böcker på bloggen. Vad gäller bibliotek kunde det ju vara kul med t.ex. en boktipsarkväll eller att bloggaren skulle komma dit och berätta om bokbloggandet. Och lämna tipslappar i böckerna som Litteraturkvalstret föreslog, den idén gillar jag!
4. Beskriv dig själv i form av en befintlig eller påhittad boktitel! Gå inte ensam ut i natten.
5. Här skulle man egentligen hitta på egna frågor, men p.g.a. tidsbrist och fantasilöshet norpar jag Litteraturkvalstrets eminenta fråga om vad som för mig själv kännetecknar det perfekta blogginlägget: Även om det ibland kan kännas roligare eller åtminstone lättare att skriva bara någon kort kommentar till en boknördig bild jag har hittat (som dessutom oftast genererar flest kommentarer), är jag som mest nöjd när jag har skrivit någon recension eller reflektion där jag får med både fakta/intrigbeskrivning etc. och mina egna åsikter och tankar i en bra blandning. Där jag är nöjd med min egen röst, kanske blir lite personlig, och där tankegången och diskussionen fortsätter i kommentarsfältet. Recensionen av TATUH 1 är ett sådant exempel.

Bloggåret 2012

Vad hände på Bokbabbel under år 2012? För det första var jag en av bloggambassadörerna för Bok&Bibliotek, och det resulterade i en behind the scenes-resa i februari och sedan såklart den alldeles fantastiska och utmattande bokmässan i september. Jag pratade blogg i programmet Radiohuset i juli och sedermera bokmässa i en radiointervju gjord på bokmässan i  Helsingfors. Skulle även ha fått prata Nobelpris i radio, men det föll på att jag inte hade någon röst. Lika bra så, eftersom jag var pinsamt obevandrad i litteraturen vad gäller så gott som de flesta pristagare och -nomineringar den här hösten. Å andra sidan var resultaten i min årliga Nobel-bingo rätt så klena, så jag var inte ensam om den saken. Jag fixade en Best of-sida och sociala media-ikoner till bloggen, och var på en bloggträff i Stockholm som var precis lika nördig (och halloumistinn) som senast. Recenserade böcker, svarade på enkäter, bloggade om allehanda boknördiga ting precis som vanligt. Ett roligt bloggår blev det igen, tack för att ni hänger med!

Sugen på en trip ännu längre ner down memory lane? Se bloggåren 2011 och 2010.

This week, in #boblmaf

Det hände bra grejer i bokbloggosfären igår. Bokmässan avslöjade vem som skulle vara de tolv nya bloggambassadörerna, grattis till er! Ni har ett roligt år framför er! Tror det blir riktigt bra med en lite mindre grupp också, och spännande att Bok & Bibliotek sökte lite mer nischade bloggar i år. Tur att jag var ambassadör redan i år, vet inte om bok+Converse-foton hade räknats som en nisch..?

Bokomaten var gullig och fixade en Spotify-lista med best of #boblmaf när det kommer till julmusik, superkul idé! Obs att listan ännu lever och kan fyllas på, hojta till i Bokomatens kommentarsfält om ni vill fylla på.

Och sist, men absolut inte minst, så startade Bokbiten en digital insamlingsbössa för att via Musikhjälpen skaffa rent vatten åt barnen i slummen. Här hittar ni bössan, som i skrivande stund är uppe i nästan tvåtusen kronor, fint!

Lyckade kalendrar i år

För att vara helt ärlig så tycker jag att julkalendrar på bloggar ibland kan vara lite jobbiga, då det lite känns som om det är det enda människor bloggar om i december. I år tycker jag dock att bobkloggarmaffian har knåpat till riktigt fina och fantasifulla kalendrar! Ord och inga visor bloggar om snygga omslag, Enligt O tar fasta på dagens namnsdagshjältar och nämner böcker, författare eller litterära karaktärer hon förknippar med dem, och Fiktiviteter ställer frågor både till sig själv och läsarna (med vinstbonus!). Ser ut att bli en lovande december!

Bokmässa Helsingfors style

Tio minuter efter att Helsingfors bokmässa hade slagit upp dörrarna var yours truly där. Det här var före den stora massan hittade dit, rentav innan skolklasserna som brukar besöka mässan torsdag-fredag börjat fylla upp gångarna.

Jag vandrade runt med supertrevliga Eva från Radio Vega (inslaget sänds i Morgonöppet imorgon, lyssna ni som kan!) och kunde konstatera att mässan kändes riktigt stor i år. Och gångarna var väl tilltagna, något som säkert är tacksamt under veckoslutet. Petade på lite böcker, lyssnade som hastigast till ett scenprogram om finlandssvensk fantasy och pratade om bokmässor i allmänhet. Trevligt!

P.S. Priset Av kärlek till boken som jag och fyra andra bloggare tilldelades förra året, gick i år postumt till Parnassos nyligen avlidna chefredaktör Jarmo Papinniemi.

P.P.S. Ni ba: ”Bara tillfälligt, vad är det för någon trevlig bok?” Jag ba: ”Det är antologin med texter av oss som gått Litterärt skapande! Går som synes att köpa på mässan, men även här. Samt på Adlibris i både Finland och Sverige. Klick klick!

Nu blir’e recensioner

Just nu står jag inför det trevliga lilla problemet att ha läst så mycket att bloggen inte riktigt vill räcka till. Eller, det gör den ju, men jag brukar vilja luckra upp recensionsinlägg med något annat bokrelaterat där emellan*, men då det samtidigt ska balanseras med recensionsdatum blir det att skjuta upp recensioner på böcker jag läste i typ augusti till november. Och det känns lite snedvridet. Därför blir åtminstone den här veckan all about recensioner för att få lite ordning i leden, så bare with me är ni snälla. Det brukar ju oftast dyka upp någon trevlig boknyhet eller snygg bokhylla jag vill skriva om i alla fall. Plus att recensionerna behandlar alla möjliga genrer, föga förvånande lite thrillers, men även t.ex. en biografi och lite urban fantasy!

*) Både för variationens skull, men också för att ni om inte gillar ”fluffet” bättre, åtminstone kommenterar tio gånger aktivare på allt som inte är recensioner. Det här är för övrigt något som går igen på de flesta bokbloggar, och som känns både förståeligt och något paradoxalt.

Queen

För övrigt, tack till dig som googlade Bokbabbel drottning, du gav mig både ett gott skratt och lite hybris. Även Var köpa en ekorre? var ganska trevlig (har ingen aning hördu). Sökord alltså, vilken aldrig sinande källa till fniss och förundran!

Gotta love them crazy cat ladies

Nu må jag egentligen vara mera hund- än kattmänniska (jaja, so shoot me), men bidragen i Feuerzeugs bloggkattutmaning är inget annat än fantastiska! Typiskt bästa bokbloggarmaffian att engagera sig i sådant här, love it! Min personliga favorit var nog Boktimmens ”The Mountain must come to Muhammad”-serie (+ att jag är avundsjuk på att hon och katten läser Särskild).