Delirium av Lauren Oliver XXXX+
Lena är 17 år och ska snart genomgå the procedure. Än så länge är hon en flamsig tonåring som kan råka ut för det allra mest fruktade – kärlek – men om 95 dagar finns det inte längre en sådan risk. Lena längtar efter det, eftersom hennes mamma var en sådan som älskade och sedermera begick självmord p.g.a. den skada kärleken orsakade henne. I väntan på the procedure finns det löprundor att springa med bästisen Hana, high school-graduation att fira, en lång het Portland-sommar att njuta av innan det allvarliga vuxenlivet börjar.
Enter: Alex. Som har hår som lockar sig vid öronen, ögon som glittrar av skratt och som Lena känner att hon kan prata om allt, t.o.m. sin mamma, med. Som Lena, snälla skötsamma Lena, plötsligt är redo att bryta regler för, eftersom flickor och pojkar som inte genomgått the procedure inte får umgås. Alex som inte är som alla andra, som berättar om livet utanför stängslet, om människor som inte genomgått the procedure och lever lyckliga inte trots utan p.g.a. kärlek. Som ifrågasätter The Safety, Health, and Happiness Handbook (som även kallas The Book of Shhh…!)
Ja, ni fattar säkert. Men det här är bra, riktigt riktigt bra! Det här är en bok som får dig att hålla andan av spänning, att gråta, att hojta ilsket över det hjärntvättade dystopiska samhälle Lena och Hana lever i. Det är The Handmaid’s Tale möter The Hunger Games, och den är fullkomligt omöjlig att lägga ifrån sig. Lauren Oliver plockar även några extra pluspoäng med det här höstromantiserande citatet:
My heart is drumming in my chest so hard it aches, but it’s the good kind of ache, like the feeling you get on the first day of real autumn, when the air is crisp and the leaves are all flaring at the edges and the wind smells just vaguely of smoke – like the end and the beginning of something all at once.
Med andra ord, strunta i det skumma omslaget, avboka dina helgplaner och spring förbi Pocket Shop på väg hem från jobbet i dag! Samt håll tummarna för att tiden går snabbt till mars nästa år – då kommer nämligen nästa del, Pandemonium!
I slutet av sommaren läste jag Delirium och blev mycket positivt överraskad. Den kategoriseras som ungdomsbok men borde läsas av alla som gillar kärlek, dystopier och, well, bra böcker helt enkelt. När så fortsättningen, Pandemonium, fanns att köpa klickade jag hem den till Kindle snabbt som attan. Och den är – som tur! – också bra, även om jag inte kände mig riktigt lika stjärnögd som efter ettan. Då var jag fascinerad av det dystopiska samhället och blinkningarna till Brave New World, nu var det lite mera beskrivningar av Lenas liv som blir en mix av flykt, gömmande, glömmande och opposition. Tänker inte gå närmare in på detaljerna kring handlingen eftersom jag tror att det fortfarande är en skamligt stor del av er läsare som ännu inte läst första delen. Kan dock säga så mycket att även den här boken slutade med värsta cliffhangern, så nu får jag allt hålla mig till tåls och vänta på nyheter om en tredje bok.
