Why hello there du lilla naggande bokbeställning! Trots mitt inlägg igår känner jag att åtminstone en somrig bokhögsbild måste tas – må så vara att jag kanske avviker från den direkt då tillfälle ges. Men a) det är alltid fint med bokhögsbilder och b) det är bra att då och då få en liten överblick på vad det egentligen är jag har samlat på mig i de där hyllorna.
Men först ska jag vänta hem de här godbitarna! Visst andas de här böckerna sommar? Eller Sittenfeld andas kanske bara fabulousness?
Även om lässvackor inte är något jag önskar ens min värsta fiende, är det ändå trevligt att se att min femstegsmetod för att bota lässvackor redan har tagits i bruk av Böcker, böcker, böcker. Nu håller vi tummarna för ett snabbt tillfrisknande!
Gästbloggsinlägg nr 2 på Bokhora handlar om den fruktade lässvackan men framför allt hur man kommer ur den. Här hittar ni det!
Intressant fredagsfråga inne på Bokhora, om man föredrar att läsa på originalspråk och om det rentav anses finare att göra det. Sådär spontan skulle jag säga ja och nej, men kanske finns det en gnutta skryt i påståendet ”Jag föredrar att läsa på originalspråk” ändå? Som om man vore lite förmer som behärskar många språk?
Nåväl. Jag menar det inte som skryt. Jag tycker om att läsa på både svenska och engelska, de är fina språk båda två. Ibland kan jag känna ett sug att läsa just på det ena språket, det har jag skrivit om tidigare. Och finskan försöker jag klämma in i min läsning, både för att öva språket – dessa objektböjningar alltså! – och för att få en bredare koll på den inhemska litteraturen. Och så sörjer jag att jag nog tappat så mycket av min skoltyska att romanläsning nog vore ett dödfött projekt. Eller?
Mycket ovanlig situation detta: har inga böcker att skriva om! Vanligtvis brukar böckerna samla sig på hög och ibland kan det nästan vara lite jobbigt att släpa efter med recensionerna, men den här omvända situationen kan jag inte minnas att jag befunnit mig i under hela min bloggkarriär. Det här beror naturligtvis på en dålig läsmånad, samt att det lilla jag läser/läst antingen är tegelstenar som tar sin lilla tid att harva igenom, eller sedan är ett uttifuttigt recex som jag inte kan skriva om förrän i april.
Men men, snart är det påsk och några dagar ledigt, då tänkte jag ägna mig åt detta:
Om det blir de resterande hundratals GRRM-sidorna eller påskekrim för hela slanten återstår att se. Hoppas oberoende kunna återuppta min balans av recensioner och övrigt bokprat inom kort!
Surely we all occasionally buy books because of a daydream we’re having – a little fantasy about the people we might turn into one day, when our lives are different, quieter, more introspective, and when all the urgent reading, whatever that might be, has been done.
- Nick Hornby: More Baths Less Talking
Att jag dagdrömmer om det är nog att ta i, men visst tänker jag ibland att jag borde förkovra mig mer, och då kanske framför allt läsa klassiker och lite faktaböcker. Och typ great American novels, med allt från Truman Capote till mera Wally Lamb. Vad dagdrömmer ni om att läsa?
Maria funderar på det här med sidantal när man läser på läsplatta. Beroende på läsplattan står det kanske sidnummer uppe eller nere i något hörn, på Kindle står det procent man avverkat och på vissa läsplattor står det tydligen inget alls. Oberoende är det ju annorlunda än när man läser en fysisk bok och antalet sidor på höger sida blir allt färre så att balansen (om det är en tjock bok) så småningom skiftar. Maria tycker det här är skönt, att bara kunna läsa och läsa tills PANG, boken är slut! Jag tycker lite tvärtom. Jag är en sådan som brukar ha koll på hur många sidor boken jag läser har. Är det en lite seg bok kan jag tänka att det är skönt att den snart är slut, är det en riktigt bra bok kanske jag rentav försöka läsa långsammare mot slutet. Nu fungerar ju procentbalken på Kindle på ungefär samma sätt som antal sidor man har kvar, men ibland har jag fått mig en otrevlig överraskning då jag trott att jag får hänga med boken ännu i typ 15 % och så har den abrupt tagit slut och de resterande procenten har utgjorts av något extramaterial, såsom intervju med författaren el.dyl. Jag har i alla fall känt mig snuvad på konfekten då. Kanske jag behöver de där sidornas tyngd, eller en mer sanningsenlig procentbalk för att kunna förbereda mig – på gott och ont – för att boken håller på att ta slut.
Hur tänker ni? Hålla koll på sidorna, ja eller nej?
Det känns ju nästan onödigt sent att börja se tillbaka över det gångna läsåret 2012 nu, och jag förstår att ni är mer än lovligt trötta på listor vid det här laget. Samtidigt känns det konstigt för mig att inte ha sammanfattat året mer än i, förvisso intressanta (?), siffror. Trots att jag gillar listor är jag däremot oerhört dålig på att rangordna saker och ting, så det här blir nu någonslags halvrörig betraktelse. Ok?
Så här utan att alls titta på mitt Excel-ark eller bläddra i min läsdagbok, känns det spontant som om det var ett bra läsår – även kvalitativt alltså. Faktiskt inte så många dunderhöjdare egentligen, men inte så många totala bottennapp heller. Och även om jag vet med mig att jag fortfarande har varit dålig på det här med att läsa hyllvärmare, vet jag däremot att jag varit duktig på att läsa nya böcker jag köpt eller fått. D.v.s. åtminstone inte skapat nya hyllvärmare. Bra där!
Årets författarfynd tror jag är Anna-Karin Palm, för även om jag inte älskade alla böcker jag läste av henne besinninglöst, var t.ex. Målarens döttrar en riktigt riktigt fin läsupplevelse. Årets obsession à la Tom Perrotta år 2011 var bokbloggarmaffians nya älskling S.J. Bolton som jag läste och blev förtjust redan i våras, d.v.s. innan Modernista översatte en av hennes böcker och satte igång en lavin av Bolton-recensioner runtom i #boblmaf.
Graphic novels blev det tyvärr inte mer än en av tror jag, det var synd. Däremot läste jag rätt många ungdomsböcker, och de var väldigt bra. Skulle jag vara tvungen att nämna årets bästa bok, skulle jag troligen, likt många andra, säga The Fault in Our Stars av John Green. Den är på kommande på svenska i våras nu, missa inte! Andra extra bra böcker är som vanligt hjärtmärkta på listan, och bland dem vill jag ännu lyfta fram Broken Harbour av Tana French, som trots att den är ”bara” en thriller faktiskt berörde mig och stannade kvar långt efteråt. Läs!
Ja, det var väl det hela i korthet tror jag. Nu ångar vi vidare in på 2013!
I dag bloggar Peppe om hur hon läser en bok medan hon borstar tänderna. Effektivt! Ju bättre bok, desto renare tänder, tänker jag. Det ryktas för övrigt även om att Pepe läser medan hon gör plankan..!
138 lästa böcker med 27 dagar kvar till årsskiftet. Det är med andra ord fortfarande fullständigt möjligt för mig att uppnå 150 lästa böcker (även om december tenderar att rusa iväg med galen fart), och även om det på intet sätt varit mitt mål för i år så känns det lite svårt att ignorera nu när siffrorna är så konkreta. Och ja, huvudsakligen vill jag läsa bra böcker – såklart! – men de där runda siffrorna fascinerar mig, what else can I say. Det är först de senaste åren jag har varit medveten om hur mycket jag har läst även under året, tidigare såg jag det först de sista dagarna i december då jag räknade ihop det hela. Crazyåret 2008 hade jag ingen koll t.ex, vilket jag nästan önskar att jag hade haft nu i efterhand, eftersom jag bara var två böcker ifrån att ha läst 200 böcker (!!). Fråga mig inte hur det gick till, det året var jag dessutom på utbyte och således mycket socialare än vanligt.
Nu har jag ju dessutom börjat med månadssummeringar sedan ungefär ett år tillbaka, och även om jag förstår att det inte är den mest intressanta läsningen för er, är det intressant för mig att kunna gå tillbaka och se hur läsningen har tett sig, både kvantitets- och kvalitetsmässigt. När läste jag mycket på engelska, när blev det många ungdomsböcker etc.
Had väl egentligen ingen direkt poäng med det här inlägget, känner jag nu. Kom ut som en bokmal som verkar bry sig alldeles för mycket om siffror i stället för text helt i onödan liksom.
Nu är det förvisso inte mer än två veckor sedan jag skrev om min höstliga bokhög, men hur många böcker har jag hittills läst ur den? Svar: noll. Blå koral har jag läst (recension på fredag), men så var den ju faktiskt inte ens med på bild… Jag har ingen aning om varför jag inte kommit mig för att plocka upp något ur den, jag är ju rentav extra sugen på böcker på engelska som det finns gott av i högen. Läser en Picoult-bok just nu, och med den går det stundvis rätt trögt, det är nog en av orsakerna. Men jag har även en liten teori om att det vilar en förbannelse över bokhögar man fotar. Vet inte i vilket skede förbannelsen aktiveras, kanske är det redan när man stryker med fingret längs bokhyllekanterna och tittar på alla olästa böcker som skulle räcka en smärre istid. Eller är det när man har radat upp dem i en farligt vinglande trave? När inlägget väl är publicerat och kommentarsfältet fylls av ”Välj den!”-kommentarer? I något skede tycks den i alla fall kicka in, förbannelsen, så där att man när man till nästa säsong ska fota en bokhög inser att den skulle kunna se helt likadan ut som för några månader sedan (men det är klart att man fortsätter fota i alla fall, det tycks vara en del av förloppet!).
Har ni råkat ut för den här förbannelsen?
Helena skriver i dag om hur hon plötsligt kände att det fick räcka med thrillers för ett litet litet tag. Och det där kan vi säkert alla känna igen. Hur det plötsligt kan säga stopp, och man klart och tydligt känner att man nu måste byta linje vad gäller läsningen. Oftast gäller det väl ett genre-byte, men för mig har det flera gånger hänt (jag kan ha skrivit om detta förut..?) att jag plötsligt känner ett starkt sug för att läsa på ett visst språk. Tyvärr kommer det här suget aldrig för det andra inhemska som definitivt skulle må bra av att skrapa av lite rost. Nej, finska böcker måste jag ”tvinga” mig att läsa, däremot kan jag, t.ex. efter en intensiv rec.ex-flod, känna att jag måste få läsa på engelska.
Men vet ni vad som är så bra? Då gör jag det!
Bilder från She’s a Dreamer och Thomerama
Jag befinner mig inte nödvändigtvis där just nu, men ni vet när man ibland har så mycket trevligt man vill läsa att man inte vet var man ska börja eller hur man någonsin ska kunna ta till sig allt? En känsla som är vidunderligt fin och jobbig på samma gång? Sådär att jag, trots att jag älskar den fysiska läsupplevelsen, ändå nästan drömmer om fler sätt att tillägna sig alla de där orden och tankarna? Litteratur som mat, dryck, dropp..?
När jag var på den där mässan senaste helg, ni minns säkert vilken, gick jag bl.a. på ett seminarium om Det kända och det okända som skulle handla om urban fantasy och dras av författaren Nene Ormes. Jag trodde att det skulle handla om hennes böcker, men i stället var det en passionerad om en snabb (pga tidsbrist) genomgång av genren urban fantasy (och här kan ni se den långa litteraturlistan). Nu är jag ju rätt obevandrad i båda genrena (eller urban är kanske en undergenre till vanlig high fantasy?), jag har t.ex. aldrig sett Buffy (!). Men, innan ni nu flämtar och vrålar upprört så har jag en liten poäng med det här inlägget. Nämligen att jag gärna skulle läsa lite mera fantasy. Jag är garanterat påverkad av att Swecon/Kontrast drar igång as we speak blog, samt att bl.a. några av Bokhororna går en fantasykurs just nu (åh, en föreläsning om kartor i fantasylitteraturen alltså, älsk!). Så, Bokstävlarna & co, hit me med era bästa inkörsportar till fantasy!
Har läst: David Eddings, Douglas Adams, Philip Pullman, Cirkeln & Eld, de tre första böckerna i A Song of Ice and Fire (och ämnar definitivt fortsätta!), Nene Ormes, Charlaine Harris, The Passage, Underfors, The Magician, Coraline.
Är lite sugen på: Joe Abercrombie (har faktiskt The Blade Itself på Kindle så det vore ju iofs en logisk början..!), Patrick Rothfuss efter det här inlägget, Ola Wikander.
”Reading Frenzy”, Carson Ellis
Inte många dagar kvar till mässan och Göteborgsresan nu, och jag befinner mig i det där bitterljuva stadiet då jag vill läsa alltalltallt och precis nu. Riktigt insupa text och litteratur, för att det finns så mycket att välja emellan och det känns som om inget val kan bli riktigt det rätta eftersom det finns så mycket annat som lockar. I de mest vridna fall leder denna känsla till att jag knappt läser något alls, bara sitter och klappar på böckerna och känner mig rådvill men samtidigt lyckligt lottad över en så ljuv situation.
Jag minns att jag befann mig i precis samma situation då jag skulle åka på bokmässan förra gången. Nu känner jag mig förvisso relativt on top of den del av höstutgivningen jag är sugen på (förutom Min kamp 5 då, men den tror jag faktiskt jag sparar till post-mässa. Vill inte stressa mig igenom den, utan njuta.). Kom ju hem med en rejäl bokhög från Stockholm, den vill jag klappa lite på. Och så ville jag ju fota en hög med höstläsning också! I dag recenserar halva bokbloggarmaffian Nu ser du mig, en S.J. Bolton-bok som jag har hemma på engelska men inte har läst, och eftersom recensionerna är lyriska vill jag såklart börja sluka direkt. När jag bläddrade igenom helgens tidningar stötte jag på en himla fin text av Philip Teir, som i augusti tillbringade några dagar ute på Tove Janssons ö i det yttersta havsbandet. En text som jag river ut ur tidningen och sparar i mitt exemplar av Sommarboken, men som också får mig att vilja läsa Boel Westins biografi över Tove Jansson (åh, varför gavs den aldrig ut i pocket?!) och omläsa Mumin-böcker. Tom Perrotta-land var det ett tag sedan jag besökte, lånetiden på Målarens döttrar tickar obönhörligt på, och så var det ju det där med den där hemliga historien…
Ann-Sofie på Breakfast Book Club gjorde en uppföljning av hur det gått för hennes sommarlovshög. Mycket imponerande. Själv kom jag inte riktigt ihåg vad som funnit i mina högar, så jag tog mig en titt och kände mig lite generad då jag insåg att jag läst exakt två böcker från min megahög, Himmelsdalen och A Storm of Swords. Heh. Däremot har jag läst betydligt mera från listan med böcker jag ville ha! Överlag har jag så smått börjat följa upp min läsning av nyinköpta böcker, och jag kan med glädje rapportera att den går rätt bra, det blir med andra ord inte alltför många nya hyllvärmare i mitt kölvatten. Däremot tycks jag inte lyckas avverka de äldre hyllvärmarna, något sommarläsningen tydligt pekar på.
Men. Läsning är och bör förbli lustfyllt för mig! Därför blickar jag nu framåt och planerar att inom kort fotografera en hösthög i stället. Med rätt att ändra såklart, men det är roligt med lite hög-foton emellanåt, eller hur?
Om ni undrade vad det var för ett ljud så var det bara jag som läste ut årets hundrade bok. En dryg vecka efter Bokstävlarna, och då vi förra veckan diskuterade detta på Twitter visade det sig att bl.a. En gul apelsin var lååångt förbi. Snabbläsarklubben växer och mår bra, med andra ord!
bokpanik = att i sista minuten bli orolig för ifall man har rätt typs och/eller antal böcker med sig i sin packning (och därefter eventuellt skrida till åtgärder)
Hade ett anfall av det där tidigt imorse (ska först på jobb och därefter på kurs hela helgen). Övergav bryskt Cara Hoffman i sista stund och haffade med mig Carol Goodmans The Ghost Orchid i stället. Än så länge – utan att ha läst en endaste sida – känns det, skönt nog, som helt rätt beslut.
Brukar ni drabbas av bokpanik?
Här hade jag tänkt skriva lite om hur det var att läsa på iPad, och så går Metta på Böckerx3 och gör hela jobbet för mig. Precis som Metta är jag, vid sidan av fysiska böcker, van vid att läsa på min fjäderlätta lilla Kindle, så att sedan sitta med paddan (generation I) i knät var ju en helt annan sak. Knappast tyngre än en inbunden tegelsten förvisso, men det krävs ett helt annat handgrepp både för att kunna hålla i och sedan dessutom vända sida. Rätt ofta saknade jag sidoknapparna på Kindle, mycket mer behändigt än att svepa med fingret över skärmen.
Nu satt jag alltid i såpass ljusa miljöer att jag hade klarat av att läsa en fysisk bok (eller Kindles e-ink), men visst är det ju behändigt med paddans bakgrundssken (såvida du inte befinner dig ute i solljuset vill säga, då kan du vinka hejdå till läsningen). Relativt bra klarade jag mig också från att låta bli Twitter under läsningens gång – d.v.s. lika bra som jag klarar mig med fysisk bok/Kindle och med iPhonen inom räckhåll. Min största behållningen med paddläsningen blir lättheten. Hur jag laddade ner pdf:en ur mailet (nu var det ju frågan om ett rec.ex, men jag antar att det är så gott som lika lätt om det gäller en köpt e-bok), klickade upp den i Bluefire Reader där jag sedan hade boken med dess fina sidutsmyckningar och sidnummer synliga. Det gillade jag verkligen! Någon limdoft och sidblädder får man ju inte på paddan, men speciellt då det gäller lite mer utsmyckade böcker så ger iPaden i övrigt hela läsupplevelsen.
Sammanfattningsvis: Jag är fortfarande nöjd att jag valde att köpa just en Kindle, och med att fortsätta läsa på den vid sidan av fysiska böcker. Men när vi nu en gång har en padda i hushållet, är den ett utmärkt komplement till de övriga lässätten – och helt överlägsen Kindlur vad gäller läsning av pdf! Jag är med andra ord nöjd men inte frälst.
Johanna L på Bokhora nämner det i förbifarten i dag, hur det inte ser ut som om hon läser just nu eftersom hon läser höstens böcker med recensionsdatum längre fram. Och det är faktiskt en lite lustig period, den här brytningspunkten mellan sommar och höst, ledighet och vardag. Bloggarna som skakar semestersanden av sig och sätter igång maskineriet igen, postlådan som plötsligt står där helt tjock och präktig med rentav flera bokpaket i veckan. Nu har jag ju semesterläsning att skriva om också, så recensionstomt blir det oberoende inte här på bloggen. Snarare tvärtom, jag pusslar med inläggen för att få lite variation, men med två-tre recensionsdagar per vecka kräver det just en hel del pusslande.
