Kategoriarkiv: ungdomsböcker

Barnböcker jag minns

Postat av
26

Häromveckan listade En gul apelsin barndomsböcker hon minns. Skoj, jag vill också!

- Bilderböckerna av Mauri Kunnas och Richard Scarry. Älskade de detaljerade teckningarna, och att leta efter Kunnas spindel och Scarrys orm som alltid gömde sig på något klurigt ställe
- Pelle Svanslös-böckerna. Farmor som läste högt för mig under tidiga sommarmorgnar höljer dessa böcker i ett ytterst nostalgiskt skimmer
- Vems lilla mössa flyger och Korken flyger av Barbro Lindgren. Minns egentligen inte så mycket av själva handlingen, däremot kartan i början av böckerna, och att jag läste om dem hur många gånger som helst
- Julmysteriet och Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder. Var omåttligt fascinerad av greppet med en berättelse inne i berättelsen
- Skurken i Muminhuset av Tove Jansson. En bilderbok med riktiga foton från mumin-dockhuset i Tammerfors. Jag kunde redan läsa när jag fick den här boken, men
- Spionerna i Oreborg av Jacob Wegelius. Min överlägsna favoritbok kring tiden när jag skulle börja skolan. Läste den om och om igen, och närde en fantasi om att själv bli en spion någon dag.
- Tvillingarna-böckerna av Francine Pascal. Såklart.
- Kitty-böckerna av Carolyn Keene. I skolan delades flickorna i två läger, de som föredrog Tvillingarna och de som föredrog Kitty. Jag läste såklart båda.
- Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings. I femte klass hade jag läst mig igenom så gott som hela skolbiblioteket, förutom de här tjocka böckerna på fem böcker/serie. Och som jag älskade! Ironisk humor och spännande äventyr, jag slukade dem!
- Tvillingarna på St Clare av Enid Blyton. Förenade mina två fascinationsämnen: tvillingar och internatskolor, perfekt! Enid Blyton läste jag även annars, Fem- och Mysteriet med…-böckerna var stora favoriter som skulle jagas på biblioteken
- Jorden runt på åttio dagar av Jules Verne. Eftersom jag läste så snabbt redan som liten, ville mina föräldrar inte ge mig skräplitteratur i form av Tvilling-böcker som jag avverkade på en timme. Läste därför en massa riktiga (ej förkortade) klassiker också, Jorden runt… och David Copperfield var favoriterna.
- Britta och Silver-böckerna av Lisbeth Pahnke, och senare även en modernare serie om fyra flickor som bodde på en internatskola och red mycket. Med gula pärmar, någon som minns?
- Tre deckare-böckerna av Alfred Hitchcock var böcker som härstammade ur pappas pojkbokhylla, likaså de av mig högt älskade svenska Knatten-böckerna (Stig Malmberg. Åh, det har utkommit 19 stycken, jag läste kanske fem!), och böckerna om Bill (av Richmal Crompton, vilket namn förresten!). Bröderna Hardy förstod jag mig dock aldrig riktigt på.
- Malins kung Gurra av Peter Pohl. Pohl skriver som ingen annan om ungdomar och tunga ämnen

Vilka barn- och ungdomsböcker minns ni från tiden ni var små?

634 sidor njutning

Postat av
8

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren XXXXX-
Vårens mest efterlängtade bok vid sidan av Gillian Flynns Gone Girl, så ni förstår att förväntningarna var höga! Mats och Sara lyckas dock upprätthålla och rentav förtäta stämningen som vi fick uppleva i Cirkeln, och jag sträckläser, känner med karaktärerna, njuter.

Utan att avslöja för mycket av handlingen i varken ettan eller tvåan, kan jag nämna att flickorna börjar tvåan i gymnasiet. Hela sommaren har Engelsfors drabbats av en rejäl torka, på ett sätt som inte känns riktigt… normalt. Här ligger det magi bakom! Samtidigt sprids den sektliknande rörelsen Positiva Engelsfors som en löpeld genom samhället och skolan, och De utvalda betraktar den med skräckblandad avsmak.
Under de första tiotals sidorna hade jag lite svårt att minnas allt som hände i Cirkeln – jag mindes karaktärerna och handlingen i stora drag, men en del detaljer var höljda i glömskans dimma. Författarna lyckas dock nämna dessa detaljer i förbifarten så att det känns som att man hänger med igen utan att för den delen bli skriven på näsan. Jag gillar även hur man får lära känna en del av flickorna bättre, och hur de själva också, fri- eller motvilligt, lär känna varandra ibland även riktigt… hudnära, om vi säger så. Jag önskar frustrerat att de skulle tala ännu lite mera med varandra (Linnéa! Prata ut!), och jag håller andan de sista sidorna. Åh!

Jag läser ut den 634:e sidan och lägger ner boken bredvid mig. Känner mig både uppfylld av den fina läsupplevelsen, och tom för att den nu är slut. Tredje och avslutande delen i Engelsfors-trilogin, Nyckeln, förväntas komma under tidig höst 2013. Som jag väntar!
Rec.ex. från Rabén & Sjögren

Gnistrande – och samtidigt snudd på outhärdligt

Postat av
3

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo XXXX-
Jag tror bestämt att Lisa Bjärbo flirtar hejvilt med bokbloggarmaffian, eller vad säger ni om det här citatet:

[...] för Fanny har alltid varit en sådan där person som går igång på internatskoleskildringar och fantiserar om att få gå klädd i preppy skoluniformer i anrika byggnader och trycka en trave böcker mot bröstet.

Ja, det kan de flesta av oss aka-porrnördar säkert relatera till, no? Överlag är jag nog mer av en Fanny, än Alicia som är huvudpersonen. Alicia som är sexton år och inte vet vad hon vill göra med sitt liv, så hon hoppar av gymnasiet, flyttar hem till sin mormor och börjar jobba på café. Det här orsakar naturligtvis konflikter med såväl familjen som Fanny som först känner sig lite övergiven, men Alicia själv har bara ögon för den grekiska guden Isak som är en av stamgästerna på caféet.

Det låter kanske lite flamsigt och flängigt, och det är det i viss mån, men det blir sorg och allvar också, och Bjärbo lyfter historien med sitt säregna språk som känns igen från bloggen. Tycker En bok om dagen beskriver språket perfekt:  gnistrande, levande, kreativt och målande – men samtidigt snudd på outhärdligt  alltför stora doser. Jag gillar omslaget också, förutom den där grejen som flickan har i munnen och som gäckade många läsare. Jag trivs med hela boken helt enkelt, och läser absolut en tredje om det blir någon!

Borde ha backat när jag läste ”sjukt rolig”

Postat av
4

Det borde finnas regler av Lina Arvidsson XXX-
Mia och Mirjam är bästa vänner och bor i en tråkig småstad. De går på åttan och längtar tills de får börja på gymnasiet. Mirjam försöker bota tristessen med att bli kär i Per, som är typ fyrtio.

Den här boken beskrivs på pärmen som ”sjukt rolig”, en beskrivning som annars får mig att backa bakut. Men Johanna L var rätt positiv, så jag tänkte inte närmare på blurben. Men. Boken var inte rolig. Och kalla mig tråkig och pryd, men jag tycker det är väldigt mycket alkohol i den här boken, för att inte tala om att det är rätt obehagligt med vuxne Per som hänger med en 14-åring. Min främsta invändning till boken är ändå att det på över trehundra sidor – rätt långt för en ungdomsroman – egentligen inte händer så mycket. Mia och Mirjam blir kära och livströtta, färgar lite hår och Mia spionerar på Mirjam (urfånigt). Och så blir det en hel del upprepningar också (vilka band som är bra, familjeförhållanden etc.), som bra hade kunnat strykas. Och titeln då, vad har den egentligen för relevans?
Rec.ex. från Gilla Böcker.

3 x ungdomsboksinlägg

Postat av
4

Tre intressanta inlägg om ungdomsböcker:
Johanna L tycker att lärare ska läsa aktuella ungdomsböcker – och jag håller med till 150 %, tycker snarare det är både en självklarhet och ett krav att man som lärare (och varför inte även andra som jobbar med barn och ungdomar?) håller koll på fältet.

Calliope konstaterar – och även här håller jag med till fullo – att det känns som om ungdomsböckerna är bättre nuförtiden. Och En full bokhylla är en rikedom påminner om ett äldre inlägg där hon funderar ifall vi 70- och 80-talister tycker att de ungdomsböcker som skrivs nu är bra eftersom vi dels hunnit bearbeta våra egna tonår, dels har samma referensram som författaren och därför kan relatera till boken.

Intressanta frågor och påståenden alla tre, vad tycker ni? Ja, nej, farfars byxor? Hinner inte skriva längre här just nu, men vill gärna diskutera vidare i kommentarsfältet!

Ungdomsdystopi, ja tack!

Postat av
10

Pandemonium av Lauren Oliver XXXX+
I slutet av sommaren läste jag Delirium och blev mycket positivt överraskad. Den kategoriseras som ungdomsbok men borde läsas av alla som gillar kärlek, dystopier och, well, bra böcker helt enkelt. När så fortsättningen, Pandemonium, fanns att köpa klickade jag hem den till Kindle snabbt som attan. Och den är – som tur! – också bra, även om jag inte kände mig riktigt lika stjärnögd som efter ettan. Då var jag fascinerad av det dystopiska samhället och blinkningarna till Brave New World, nu var det lite mera beskrivningar av Lenas liv som blir en mix av flykt, gömmande, glömmande och opposition. Tänker inte gå närmare in på detaljerna kring handlingen eftersom jag tror att det fortfarande är en skamligt stor del av er läsare som ännu inte läst första delen. Kan dock säga så mycket att även den här boken slutade med värsta cliffhangern, så nu får jag allt hålla mig till tåls och vänta på nyheter om en tredje bok.

Boken som ”demands to be felt”

Postat av
4

The Fault in Our Stars av John Green XXXX+

”You don’t even know me,”, I said. I grabbed the book from the center console. ”How about I call you when I finish this?”
”But you don’t even have my phone number,”, he said.
”I strongly suspect you wrote it in the book.”
He broke out into that goofy smile.
”And you say we don’t know each other.”

Vad skriver man riktigt om en bok när halva lästiden har gått åt till att Ååh:a, svälja och ”Add a note or highlight”:a på Kindlen? Tipset om boken om cancersjuka Hazel och canceröverlevaren Augustus kom, som vanligt, från Johanna L, och under läsningen måste jag Ååh-twittra lite med henne och Onekligen som läste boken ungefär samtidigt. Det är klart att det finns några småcheesyga partier, men framför allt finns det en witty och ordrik dialog mellan Hazel och Augustus och ibland även kompisen Isaac. Sedan finns det också en kärlek till böcker, mycket kretsar kring (den fiktiva) boken Hazel läst om hundratals gånger, och ibland citerar hon lite poesi. Det låter kanske pretto, men det är det inte, det här är inga martyr-ungdomar som bär sitt cancerok, utan mest är de helt vanliga människor som man gärna hade varit kompis med. Och som man bölar lite åt/med medan man addar ytterligare en highlight.

”That’s the thing about pain,” Augustus said. ”It demands to be felt.”

”This weird evangelical zeal”

Postat av
Svara

Sometimes, you read a book and it fills you with this weird evangelical zeal, and you become convinced that the shattered world will never be put back together unless and until all living humans read the book. And then there are books like An Imperial Affliction, which you can’t tell people about, books so special and rare and yours that advertising your affection feels like a betrayal.

Okej John Green, jag tror nog att du och jag ska komma bra överens. Vi också, that is.

P.S. Ska inte störa dig i läsningen Lisa, tänkte bara säga att jag klickat hem din nya bok!

Bra ungdomsfantasythriller

Postat av
15

Erebos av U. Poznanski XXXX+
Det är helt och hållet Johanna L:s förtjänst att jag läste den här boken. Jag antecknade den ovanliga titeln på en elektronisk post it-lapp och vid något tillfälle när jag kände att jag inte hade något att läsa – paus för hånfullt skratt – så reserverade jag den på biblioteket. Och vad glad jag är att jag gjorde det!

På Nicks skola i London börjar skolkamraterna plötsligt bete sig underligt. De är trötta i skolan, de skolkar, och de är väldigt hemlighetsfulla kring små paket som vissa får. Slutligen får Nick också ett av de mystiska paketen som visar sig innehålla dataspelet Erebos. Erebos är ett väldigt speciellt och snyggt gjort spel, men för att spela det måste man gå med på att inte tala om det med någon annan, och alltid spela ensam. Nick dras likt sina skolkamrater in i Erebos fascinerande värld och kan snart inte tänka på något annat än hur hans spelkaraktär Sarius ska avancera.
Mer av intrigen tänker jag inte avslöja, men ni kan ju säkert ana er till att det hela börjar spåra ut. Trots att jag själv aldrig varit någon dataspelare förutom lite The Sims och dylikt i slutet av 90-talet, blir jag helt indragen i både boken och kanske framför allt spelvärlden. Jag gillar hur Sarius växer till en nästan helt självständig karaktär, jag gillar att boken utspelar sig i London och jag gillar de Hunger Games-vibbar jag får av Erebos-spelet. Om icke-dataspelarna Johanna L och jag gillade boken så här mycket är jag väldigt nyfiken på hur hardcore-dataspelare ser på den! Ja, Bokstävlarna, jag tittar på dig!

Sex twitterrecensioner

Postat av
27

Nämen hörni, inte för att jag recenserar alla böcker jag läser, men ända sedan bröllopsresan i november finns det obloggade böcker som minsann förtjänar åtminstone ett litet omdöme. Bokstävlarna drogs med samma (i-lands)problem efter sin läskoma till jullov, och då föreslog Helena att hon skulle testa twitterrecensionerna som Helena själv lanserade efter sin semester. 140 tecken x2 per bok känns riktigt lämpligt så här en dag då halsen känns som om någon gått loss på den med ett rivjärn och kroppen helst vill lägga sig under filten tillsammans med Kindlur och Jennifer McMahon i elektronisk form. Men först, recensionerna!

The Night Circus av Erin Morgenstern XXXX½
Handling på 140 tecken: Magisk cirkus och människor som förtrollas av/i den, mörkret lurar i skuggorna. Svårbeskriven även på fler tecken, men fin och läsvärd!
Omdöme på 140 tecken: Innehållet i stil med den vackra pärmen. Magisk, unik. Fascinerande och förtrollande. Något för t.ex. Fiktiviteter, Helena och Bokstävlarna!

The Language of Flowers av Vanessa Diffenbaugh XXXX+
Handling: Fosterflicka har svårt att binda sig även som vuxen, men kommunicerar genom att binda betydelsebärande blomsterbuketter. Parallella tidsspår
Omdöme: Vacker, sorglig, blomnördig, utspelar sig i San Francisco. Vit oleander-vibbar, och ett författarskap jag vill hålla ett öga på i framtiden

The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides XXX+
Handling: 80-talets collegeliv med litteraturstudent, psykisk sjukdom, triangeldrama och Foucault-prat. Uppsatsskrivande om 1800-talets kärleksromaner
Omdöme: Ingredienserna bådar gott och det börjar bra men blir till slut för utdraget och babbligt. En besvikelse på både slutupplägg och författare

Välkommen hem av Johanna Lindbäck XXX½
Handling: Sara kommer hem till Luleå efter ett utbytesår i Luleå. Svårt att vara casual med exet, och nya grannen Adrian verkar ju rätt charmig…
Omdöme: Trevlig, men för mig känns det orealistiskt att alla är vänner med alla och kommer hem till varandra för té och kokosbollar stup i kvarten!

The Donor av Helen Fitzgerald XXX½
Handling: Ensamstående pappas tvillingdöttrar blir sjuka – och han kan bara rädda den ena. Hur ska han någonsin kunna välj vem som får hans njure?
Omdöme: Låter Picoultsk men har mera djup & svärta. Gillar, samtidigt som jag inte sväljer de absurda dragen till 100%. Läser gärna mer av F-gerald.

Till skogs av Tana French XXXX
Handling: Irländsk polis ska lösa mordgåta på samma plats som hans två vänner försvann spårlöst och han själv hittades medvetslös för tjugo år sedan.
Omdöme: French stark redan i debuten, mitt längt efter #4 blir bara starkare. Obehagliga karaktärer, och lustigt att se Cassie från #2 ”utifrån”.

Skattjakt och kurragömma i ett juligt New York

Postat av
12

Dash and Lily’s Book of Dares av Rachel Cohn och David Levithan XXX½
Dash skilda föräldrar firar jul i tron att Dash är hos den andra föräldern. Men det passar Dash utmärkt, för då kan han ströva omkring i New York i många dagar helt ifred. Vilket han också gör, och en dag då han som vanligt är inne på Strand hittar han en röd Moleskine-bok instucken bredvid Fanny & Zoey. Det är Lily som har  lämnat små ledtrådar och utmaningar åt honom, och Dash hoppar snabbt på utmaningen och utmanar i sin tur Lily. På så vis tas läsaren med på en skattjakt genom ett juligt New York, och samtidigt lär man såklart känna Dash, Lily och deras vänner och släktingar. Kommer de unga tu att träffas, och hur går det i så fall då?
Dash och Lily är förvisso lite löjligt motsatta med sina hata julen vs älska julen-inställningar, men om man plockar upp den här boken förväntar man sig knappast en blivande nobelpristagare heller. Boken är varmhjärtad och mysig, perfekt för snöiga regniga dagar i väntan på julen. Jag gillar den personligen bättre än Nick and Norah’s Infinite Playlist av samma författarduo, men det beror med största sannolikhet främst på att jag – surprise surprise – är en boknörd och inte en musiknörd.
Boken har också utkommit på svenska på X-Publishing i höst. Ni har med andra ord ingen orsak att inte läsa boken.

Belly och bröderna

Postat av
Svara

We’ll Always Have Summer av Jenny Han XXX½
Sommar-trilogins avslutande del efter The Summer I Turned Pretty och It’s Not Summer Without You. Alla ni som suktar efter beach houses kan pusta ut, det finns med! Belly är tillsammans med Jeremiah nu, men eftersom det ska finnas lite drama och det dessutom alltid finns spänningar mellan Belly och båda bröderna, kommer Conrad förstås med i bilden igen och krånglar till alltihop.
Till skillnad från de tidigare två böckerna tycker jag den här känns lite mjäkig. Karaktärerna känns plattare och mer ensidiga, och man blir inte lika engagerad som läsare. Upplösningen känns allt för övertydlig, och jag tycker det är synd att den fina trilogin får en onödigt mjäkig avslutning. Men läsa bör man såklart, om man läst de tidigare två böckerna!

Gulliga tonåringar

Postat av
Svara

Det är så logiskt att alla fattar utom du av Lisa Bjärbo XXXX-
Ester och Johan har varit vänner hur länge som helst. Det är de fortfarande, även om Johan går omkring och på bär på en jobbig hemlighet. Han är nämligen dödskär i Ester, har varit det i flera år nu. Men hon bara tjatar om angstiga killar som spelar i band, och Johan vill hur som helst inte förstöra deras vänskap genom att avslöja något. Eller vill han?

Det är så här det börjar:
Hennes fräknar på hans näthinna,
som ljusa prickar i det mörka när han stänger ögonen.

Jag har läst författarens blogg Onekligen kanske ett år nu, och det är lustigt – och trevligt! – att märka att det roliga och personliga sättet Bjärbo skriver på i bloggen förmedlas även i boken. Och jag gillar verkligen boken också, varmhjärtad och fin och lagom mycket hjärta och smärta. Min enda invändning är kanske mot hur snälla alla är. Jo, jag var själv en snäll och tråkig tonåring, men det här med att alla bara dricker té och skämtar glatt med varandra, det köper jag inte. Då menar jag inte att alla ungdomsböcker ska behöva vara angstiga, absolut inte, men om det börjar en ny tjej i skolan har jag svårt att se hur alla kastar sig över henne och är übervänliga och genast skämtar friskt med henne. Nä-ä. Så var det nog inte där jag gick i skola i alla fall.

”Anyone might accidentally dig up the wrong grave”

Postat av
3

Pretty Monsters av Kelly Link XXX½
Pretty Monsters är en novellsamling där man samlat de av Links noveller som handlar om/riktar sig till ungdomar. Som är fallet med de flesta ungdomsböcker betyder det här naturligtvis inte att inte vuxna skulle kunna läsa boken. Kelly Link skriver… finurligt, jag hittar inget annat ord. Det är roligt, det är påhittigt, och ibland dyker den mest speciella detalj upp helt oskyldigt. De flesta av novellerna innehåller någon grad av fantastik eller mild skräck, såsom t.ex. den första novellen ”The Wrong Grave” varifrån rubrikens citat är hämtat. Alla bibliotekarier som läser blir kanske glada över att höra att novellen ”Magic for Beginners” till stor del kretsar kring en tv-serie vid namn The Library. Min enda invändning mot boken är att den känns väldigt ojämn. Jag trivs bra, skrattar rentav till då och då, under framför allt första halvan av boken. Andra noveller vill jag däremot nästan bara skumma igenom. Det känns tråkigt – i dubbel bemärkelse.

Visst är omslaget snyggt förresten? Även i början av varje novell finns det ett citat ur novellen, och en snygg illustration. Det gillar jag!

Lilla huset på prärien goes Australien

Postat av
6

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett XXXX-
1930-tal i Australien. Harpers familj bor i ett trångbott ruckel på en mark som är så torr och utarmad att det inte går att odla något där. Harpers pappa fångar kaniner som de äter och försöker sälja. Lillebror Tin vänder sig ifrån familjen och kryper ner under verandan där han börjar gräva tunnlar som sträcker sig allt längre och längre bort.
Harpers familj är beroende av en rik storbonde som förvisso kommer dem till hjälp när nöden är som störst, men som också utnyttjar familjemedlemmarna som står i beroendeställning till honom. Jag får lite Lilla huset på prärien-vibbar, men det här är betydligt mörkare och sorgligare. Det här är en fin bok, även om jag inte blir riktigt lika elegisk som Bia (trots att vi i övrigt har så gott som identisk boksmak). Jag fascineras av Tin som blir helt förvildad i sina tunnlar, och av barnen som offrar sig för familjen då pappan börjar supa upp de få mynt de har.
Torsdagsbarn tilldelades ALMA-priset år 2008.

En liten lovebomb fredagen till ära

Postat av
14

Delirium av Lauren Oliver XXXX+
Lena är 17 år och ska snart genomgå the procedure. Än så länge är hon en flamsig tonåring som kan råka ut för det allra mest fruktade – kärlek – men om 95 dagar finns det inte längre en sådan risk. Lena längtar efter det, eftersom hennes mamma var en sådan som älskade och sedermera begick självmord p.g.a. den skada kärleken orsakade henne. I väntan på the procedure finns det löprundor att springa med bästisen Hana, high school-graduation att fira, en lång het Portland-sommar att njuta av innan det allvarliga vuxenlivet börjar.
Enter: Alex. Som har hår som lockar sig vid öronen, ögon som glittrar av skratt och som Lena känner att hon kan prata om allt, t.o.m. sin mamma, med. Som Lena, snälla skötsamma Lena, plötsligt är redo att bryta regler för, eftersom flickor och pojkar som inte genomgått the procedure inte får umgås. Alex som inte är som alla andra, som berättar om livet utanför stängslet, om människor som inte genomgått the procedure och lever lyckliga inte trots utan p.g.a. kärlek. Som ifrågasätter The Safety, Health, and Happiness Handbook (som även kallas The Book of Shhh…!)

Ja, ni fattar säkert. Men det här är bra, riktigt riktigt bra! Det här är en bok som får dig att hålla andan av spänning, att gråta, att hojta ilsket över det hjärntvättade dystopiska samhälle Lena och Hana lever i. Det är The Handmaid’s Tale möter The Hunger Games, och den är fullkomligt omöjlig att lägga ifrån sig. Lauren Oliver plockar även några extra pluspoäng med det här höstromantiserande citatet:

My heart is drumming in my chest so hard it aches, but it’s the good kind of ache, like the feeling you get on the first day of real autumn, when the air is crisp and the leaves are all flaring at the edges and the wind smells just vaguely of smoke – like the end and the beginning of something all at once.

Med andra ord, strunta i det skumma omslaget, avboka dina helgplaner och spring förbi Pocket Shop på väg hem från jobbet i dag! Samt håll tummarna för att tiden går snabbt till mars nästa år – då kommer nämligen nästa del, Pandemonium!

Belly, Jeremiah och Conrad

Postat av
8

It’s Not Summer Without You av Jenny Han XXX½
Del två i den s.k. sommartrilogin efter fina The Summer I Turned Pretty. Jag plockade upp den här boken dels för att få veta hur det gick med Belly och bröderna Jeremiah och Conrad, men främst för att jag ville ha lite trevlig beach house-litt. Först höll mina förväntningar på att mötas av ett platt fall – det är visserligen sommar igen men p.g.a. av allt som hände med brödernas mamma Susannah och i viss mån även allt stök med Conrad hänger Belly denna sommar inte i huset vid havet utan i sin hemstad. Bästisen Taylor tjatar om att hon måste sluta gå omkring och vara ledsen och apatisk, men Belly bara längtar efter allt det som var. När så Jeremiah ringer för att berätta att Conrad är försvunnen kastar sig Belly tacksamt in i bilen i ett fåfängt försök att försöka ställa det mesta till rätta.

”Oh, wow. You guys don’t even look alike?” Sophie was one of those people who ended her sentences with a question mark. I could already tell that if I knew her, I would hate her.

Del två i trilogin alltså, och lite av ett mellanled. Alla är upp och ner efter händelserna i den första boken, och mot slutet av It’s Not Summer Without You trasslas saker och ting till ytterligare. Nu måste jag snart försöka få tag på trean, We’ll Always Have Summer, samt vifta ivrigt med mina Team Jeremiah-flaggor. Vilket team tillhör ni?