Bokbabbel, Bohman och blurben

20110730-080916.jpg

Så här var det. Therese Bohmans fantastiska bok Den drunknade hade anlänt till jobbet och jag petade på den som hastigast. Hann också tänka – och basunera ut på Twitter – att det minsann var ett särdeles trist omslag på en så superb bok, synd eftersom jag gärna ser att så många som möjligt läser den!

Sen är @helenadahlgren plötsligt snäll och upplyser mig om att jag tydligen är citerad på nämnda omslag! Där fick jag sedan stå med lång näsa, för nu ser jag ju på omslaget i ett heeelt annat ljus…
Och om jag nu måste köpa hem även pocketutgåvan till hemmahyllan? Jag tror bestämt det!

Mera Mo, tack!

Hanging Hill av Mo Hayder XXXX
Zoë är polis, kör motorcykel och låter inte män komma henne inpå livet. Sally är den sedermera lämnade hemmafrun med en tonårsdotter. Zoë och Sally är systrar, men på grund av en obehaglig händelse i barndomen hälsar de knappt på varandra trots att de bor i samma stad. Tills deras öden åter möts då en av Sallys dotters skolkompisar hittas brutalt mördad och Zoë är en av de poliser som tar sig an fallet. Systrarnas berättelser löper parallellt där de kämpar på varsitt håll – Sally försöker dryga ut den sinande hushållskassan genom att städa svart hos en minst sagt osympatisk typ.

Skeva karaktärer, spännande mordgåta (varning dock för fräck cliffhanger!), allmänt mörk känsla i brittiska miljöer – allt passar de bokbabbelska preferenserna väldigt bra. Hanging Hill är Mo Hayders fjärde (och nyaste) fristående thriller och jag har definitivt fått upp ögonen för hennes(!) författarskap. Till näst ska jag ge mig på Birdman, första delen i Hayders Jack Caffery-serie. Feuerzeug verkar i alla fall vara förtjust.

Kan vi börja höstmysa snart?

Sommaren är en bra tid för att hinna ikapp läsningen lite grann, många är lediga och även bokutgivningen står på paus. Bokbloggarna lämnar datorerna för främmande länder och internetlösa sommarstugor, så man överöses inte heller av nya boktips varje gång man bänkar sig vid datorn och gör en liten bloggrunda (med betoning på liten då bloggarna alltså inte uppdateras). Och bra så, antar jag, IRL-livet bör levas det också och förhoppningsvis har ni som varit lediga kunnat ladda batterierna ordentligt.

Men vad tror ni, är ni färdigladdade snart? När kommer ni tillbaka och överöser mig med boktips så att jag kan ruinera mig i nätbokhandlarna? När kan vi utbyta tankar om sommarläsningen och se framemot krispiga höstmorgnar? Jag vill se era bokhögar och bokbeställningar! När börjar höstmyset? Jag har redan tjuvstartat pga regnig dag.

”Broken Harbour” uppskjuten

Fellow Tana French-fans, I bring bad news. Jag har – som många andra –  ivrigt nätpetat på Tana Frenchs fjärde bok Broken Harbour i diverse nätbokhandlar och gnuggat händerna över att snart kunna klicka hem den. Fjärde augusti har det hetat, fjärde augusti kommer den. Och nu, med mindre än en vecka kvar till det datumet, upptäcker jag till min fasa (överdrift is my middle name in case you hadn’t noticed) att släppdatumet är uppskjutet – till slutet av mars (detta enligt hennes Facebook-sida, Book Depository och Waterstones)! The horror! Vad ska vi nu läsa?!

”Sommarhuset” – en sågning

Sommarhuset av Anna Fredriksson XX½
Evas, Anders och Majas mamma har oväntat dött. De tre syskonen träffas på begravningen, nästan främlingar för varandra. När arvet ska skiftas visar det sig att alla tre har ärvt mammans sommarhus ute i skärgården – sommarhuset som Eva bott på och restauerat tillsammans med mamman. Eva vill behålla sitt sommarparadis medan syskonen vill sälja. Eva flyr ut till sommarhuset, men snart dyker syskonen med familjer upp med buller och bång, ”för att fixa upp inför försäljningen”.
Ja, det lät ju trevligt och lite lättsamt, med en sliten sommarvilla och tidiga morgondopp. Lite beach house-litt, även om det är svensk och inte amerikansk kust det är frågan om. Tyvärr blir jag bara irriterad. På de buffliga syskonen, men även på Eva som bara drar sig tillbaka och inte alls anstränger sig för att att vara social eller kommunicera. På att författaren låter människor komma och gå bara när de har en roll att spela, för att sedan låta dem försvinna i dunklet igen. För att det tjatas och gnatas och alla är helt oresonliga fram till de sista typ tio sidorna. För att jag hade förväntningar som inte infriades.

Vi måste prata om knullkudden

Minns ni purjolöks- och disktrasekampanjen när Tim Davys bok Amberville gavs ut? Det var den första bok som jag reagerade på att marknadsfördes tillsammans med något annat. Så var det visst någon Kallentoft-deckare som kom i en ”äkta” bevispåse och det senaste i raden är knullkudden från Pocketförlaget.

Det är knepigt detta. Ja, jag är intresserad av marknadsföring och ja, jag tycker det är trevligt att även böcker anses vara ”värdiga” att marknadsföras lite speciellt, men samtidigt kan jag känna en viss aversion mot hela grejen. Det är ju boken man ska tycka om, inte det smålustiga dynvaret. Sedan kan man ytterligare lägga till aspekten att det ju är bloggare och recensenter som får ta del av dessa extraprylar, inte de vanliga läsarna som på riktigt betalar för boken. Även det känns snedvridet, och kan av den som vill läggas som brasved på bålet som rasar mot köpta bloggare. Tudelningen i mig är alltså total, ty jag älskar min fina Cirkeln-tygpåse och jag tyckte det var lite kul när Döden på en blek häst kom invirad i svart sammet tillsammans med en liten flaska liljekonvaljdoft.
Vad tycker #boblmaf?