Månadsarkiv: augusti 2011

Lilla huset på prärien goes Australien

Publicerad den av
6

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett XXXX-
1930-tal i Australien. Harpers familj bor i ett trångbott ruckel på en mark som är så torr och utarmad att det inte går att odla något där. Harpers pappa fångar kaniner som de äter och försöker sälja. Lillebror Tin vänder sig ifrån familjen och kryper ner under verandan där han börjar gräva tunnlar som sträcker sig allt längre och längre bort.
Harpers familj är beroende av en rik storbonde som förvisso kommer dem till hjälp när nöden är som störst, men som också utnyttjar familjemedlemmarna som står i beroendeställning till honom. Jag får lite Lilla huset på prärien-vibbar, men det här är betydligt mörkare och sorgligare. Det här är en fin bok, även om jag inte blir riktigt lika elegisk som Bia (trots att vi i övrigt har så gott som identisk boksmak). Jag fascineras av Tin som blir helt förvildad i sina tunnlar, och av barnen som offrar sig för familjen då pappan börjar supa upp de få mynt de har.
Torsdagsbarn tilldelades ALMA-priset år 2008.

Kavalleriet

Publicerad den av
9

In the midst of this hormonal gloom, however, the cavalry finally arrives, over the hill, jangling its spurs, and epaulettes shining in the sun: my green library card. Now I’m 13, I can get adult books out of the library, without having to borrow my parents’ cards. And that means I can get secret books out. Dirty books. Books with sex in.

– Caitlin Moran, How To Be a Woman

Nora. Inte staden alltså.

Publicerad den av
76

Förra veckan pratade Helena och jag oss varma om guilty pleasure-läsning i kommentarsfältet på Pocket Shops blogg. Det handlade – såklart  – om Nora Roberts. Nora Roberts, som skriver om ”stark kvinna med passionerat intresse möter snygg man som ser att hon är skör inombords och finner vägen till hennes hjärta medan mördaren lurar i skuggorna”. Som jag läser en bok av en gång i året, beväpnad med både skämskudde och nostalgiglasögon. Som säljer 27 böcker i minuten världen över, och som jag ser utkommer med ytterligare en ”nervkittlande spänningsroman” i januari…

Vem eller vad är er litterära guilty pleasures?

En liten lovebomb fredagen till ära

Publicerad den av
16

Delirium av Lauren Oliver XXXX+
Lena är 17 år och ska snart genomgå the procedure. Än så länge är hon en flamsig tonåring som kan råka ut för det allra mest fruktade – kärlek – men om 95 dagar finns det inte längre en sådan risk. Lena längtar efter det, eftersom hennes mamma var en sådan som älskade och sedermera begick självmord p.g.a. den skada kärleken orsakade henne. I väntan på the procedure finns det löprundor att springa med bästisen Hana, high school-graduation att fira, en lång het Portland-sommar att njuta av innan det allvarliga vuxenlivet börjar.
Enter: Alex. Som har hår som lockar sig vid öronen, ögon som glittrar av skratt och som Lena känner att hon kan prata om allt, t.o.m. sin mamma, med. Som Lena, snälla skötsamma Lena, plötsligt är redo att bryta regler för, eftersom flickor och pojkar som inte genomgått the procedure inte får umgås. Alex som inte är som alla andra, som berättar om livet utanför stängslet, om människor som inte genomgått the procedure och lever lyckliga inte trots utan p.g.a. kärlek. Som ifrågasätter The Safety, Health, and Happiness Handbook (som även kallas The Book of Shhh…!)

Ja, ni fattar säkert. Men det här är bra, riktigt riktigt bra! Det här är en bok som får dig att hålla andan av spänning, att gråta, att hojta ilsket över det hjärntvättade dystopiska samhälle Lena och Hana lever i. Det är The Handmaid’s Tale möter The Hunger Games, och den är fullkomligt omöjlig att lägga ifrån sig. Lauren Oliver plockar även några extra pluspoäng med det här höstromantiserande citatet:

My heart is drumming in my chest so hard it aches, but it’s the good kind of ache, like the feeling you get on the first day of real autumn, when the air is crisp and the leaves are all flaring at the edges and the wind smells just vaguely of smoke – like the end and the beginning of something all at once.

Med andra ord, strunta i det skumma omslaget, avboka dina helgplaner och spring förbi Pocket Shop på väg hem från jobbet i dag! Samt håll tummarna för att tiden går snabbt till mars nästa år – då kommer nämligen nästa del, Pandemonium!

E-bokssvetten

Publicerad den av
11

I dag är det, som ni alla garanterat märkt, första recensionsdag för Christine Falkenlands nya roman Sfinx. En liten svängom i bokbloggosfären ger vid handen att boken är helt fantastisk. Jag vill också vara med i Sfinx-klubben och upptäckte att den finns till salu som e-bok till ett betydligt överkomligare pris än i inbundet format (hurra!). Hade läst att även e-böcker köpta på Adlibris ska gå att läsa på amerikanska Kindle, och i maj trixade jag ju faktiskt dit John Ajvide Lindqvists bra-iga zombiesplatterbok Tjärven. Den här gången var det dock inte lika lätt. Efter många svettiga minuter samt ovärderliga hjälptweets och -mail från Böcker, böcker, böcker vågade jag slutligen trycka på den knapp som skulle ladda ner boken till Adlibris egen läsplatta Letto (till skillnad från den mer logiska ”Hämta”-knappen som jag tryckt på ett antal gånger utan resultat). However var det konstigt nog Letto-knappen som funkade, och Sfinx kom hem till mig (min Mac) på två sekunder. Ytterligare två minuter senare hade jag med hjälp av gratisprogrammet Calibre omformaterat filen till en Mobi-fil (lätt som en plätt) och förde in den på Kindle där den är lika lättläst (font-storleken går att ändra etc.) som en e-bok köpt på Amazon. Slutet gott, allting gott!

Men nu blir det faktiskt skönt med jobb och lite enklare bokköp. För kunderna vill säga, den här bokhamstern ska inte shoppa något mer denna vecka. Månad. Årstid? (Yeah, right!)

Möt mig i Ezzz…tepona

Publicerad den av
9

Möt mig i Estepona av Åke Edwardson XX+
Men Åke! Vad är detta? Det ska erkännas att jag läste din kommissarie Winter-serie med mina rosa Göteborgsmiljö-glasögon på, men det var inte bara miljön som intresserade mig i dem. Nej, jag gillade Winter och deckarintrigen var för det mesta medryckande och bra även om du – helt naturligt – hade dina toppar och dalar. Jag var lite besviken då du lämnade deckargenren för Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem, och var därför glad över att du hittat tillbaka till genren med Möt mig i Estepona. Tills jag började läsa den vill säga.
Peter till exempel, din huvudperson. Jag känner inget för honom, trots att det börjar hända honom obehagliga saker. Han vrider sig som en mask så att jag inte får något grepp om honom. Och Rita, hans hustru, som tycker att alltihop verkar konstigt men knappt ifrågasätter någonting utan bara följer med Peter till Estepona där han är borta hela dagarna – vem reagerar så? Dessutom tycker jag att intrycket blir hafsigt, det hoppar mellan styckena och slutet blir alldeles för pang-pang för att jag ska uppskatta det. Nej Åke, det här var verkligen en besvikelse.
Rec.ex. från Leopard förlag.

Film är bäst på bok

Publicerad den av
17

… men visst vill man gärna se filmen också! För tillfället finns det en drös bokfavoriter som är mer eller mindre bioaktuella.

– One Day. Den titeln kräver knappast någon längre presentation. Premiär i oktober, pepp!
– The Help. Mycket bra och intressant bok som jag är nyfiken på hur den har omvandlats till filmformat. Filmplanschen ser lite för glad ut för att stämma ihop med min bild av boken, men ska definitivt se den här också! Premiär i oktober.
– Jag saknar dig. Baserad på Peter Pohls gråtfest till ungdomsbok Jag saknar dig, jag saknar dig. Hade Sverigepremiär i fredags och jag håller tummarna för att den skulle hitta hit till Finland också.
– Tordyveln flyger i skymningen. Min barndomsfavorit som jag fortfarande läser om då och då. Förra veckan kom den glada nyheten om att boken ska filmatiseras, så den är inte direkt bioaktuell ännu. Men förhandspeppen är stor hos mig och många andra!
– Bubblare: Breaking Dawn. Hör inte till kategorin ”bokfavoriter” och det är stor skämskuddevarning på att se dessa filmer om de glittrande vampyrerna. Men i fyran händer det ju en hel del grejer (jag säger bara ”söndrig säng”!) och jag måste nog se (även) denna film. Producenterna gör en Harry Potter och delar upp den avslutande boken/filmen i två delar. Den första delen har premiär i november, tvåan någon gång under 2012.

P.S. Bloggrubriken är såklart snodd från Pocket Shops finurliga plastpåse.

Klick klick klick eller What just happened?

Publicerad den av
14

Så här var det. Jag satt hemma igår och filade på en recension i all sköns ro. Gladdes åt nyheten att båda mina musikaliska husgudinnor –  Ane Brun och Melissa Horn vill säga – ger ut en ny skiva i september. Pausade således i recensionsskrivandet för att surfa till CDON och, som den tant jag är, förhandsbeställa riktiga CD-skivor. Men efter det vet jag inte riktigt vad som hände. Fingrarna liksom slant på MacBookens touchpad och plötsligt befann jag mig på en bekant sida och texten ”Thank you for your order” blinkade mot mig. Hjälp!, tänkte jag och klickade skamset bort webbfönstret till vad jag trodde var mitt Word-dokument med den där recensionen. Men nähe, tydligen var det Amazon, och har Kindle gottar sig nu åt Among Others (Jo Weldon) och The Donor (Helen Fitzgerald) medan Carol Goodman, Caitlin Moran och Lucy Knisley tar den längre vägen och är på väg mot min bokhylla i en kartong. Eeeh, hoppsan liksom…

Och så en liten hälsning till Finsalongen, jag gillar verkligen min Kindle då den är så behändig (+ rymmer 3000 böcker vilket vårt hem inte gör), men nej, bokkänslan ersätter den inte! Ej heller blir den särskilt upphetsande på foto trots applicerat glitterfilter.

Vidriga mord och en (mentalt) ärrad polis

Publicerad den av
6

Birdman av Mo Hayder XXX½
Jag gillade ju Hanging Hill och ville ge Mo Hayders Jack Caffery-serie en chans. Jodå, visst håller den också streck även om den innehåller äckliga gore-detaljer ifråga om de minst sagt bestialiska morden. Uääh. Jack Caffery är alltså vår polishjälte, 30+ och väldigt snygg. Jack är dock ärrad på insidan, av att hans bror försvann som liten (luktar Arnaldur Indridason lång väg, no?) och över att hans föräldrar aldrig kunde förlåta Jack för att det inte var han som försvann i stället. Den mindre perfekta sonen. I dagsläget har Jack precis blivit befordrad till att jobba inom mordenheten, och där får han alltså ta sig an ett riktigt äckligt massmord där de kvinnliga offren är torterade och delvis nedgrävda. Samtidigt försöker hans flickvän Veronica flytta in hos Jack, ordna en brakfest och på alla vis klistra sig fast vid sin polispojkvän.

Ja, det här går bra att läsa (kanske inte medan man äter though). Jag kommer att läsa vidare även i den här serien, för att veta vad Mo Hayder hittar på till näst och för att veta hur det går med Jack. Om han får någon ordning på sitt liv.

Aktuell-enkät

Publicerad den av
13

En enkät! Dem har det varit rätt skralt med under sommaren, va? Jag hakar således glatt på, även om jag förundras över varför jag inte fyllde i den här förra gången Enligt O publicerade den. Oh well, vad gör det nu då jag fått en ny chans?

Böcker som är aktuella just nu
Den engelska: Black Swan Rising av Lee Carroll. Är tyvärr inte så imponerad som jag hade velat vara.
Vid sängen: Dammiga Filter-tidningar och en bröllopstidning. Eftersom jag ändå läser någon av de böcker jag håller på med som bäst.
I väskan: Augustenbad en sommar som jag läste ut igår. Recension 5.9!
På toaletten: Har ingen särskild toalettbok om ni trodde det.
Läser emellanåt: En sida eller tio i Before I Go to Sleep som verkar jättehemsk på ett bra sätt. Men ska försöka avsluta Black Swan Rising först.
Borde börja med: Borde fortsätta med Mitt perfekta liv av Sarah Dessen som av någon anledning lades åt sidan för en stund som blev ganska lång.
På is: A Storm of Swords (George R.R. Martin). Av ingen speciell orsak, är ju väldigt hooked på hans böcker nu. Men känns helt ok med paus, så kan jag hetsläsa emellanåt igen.

En månad med WordPress

Publicerad den av
11

En månad sedan jag bloggen blev med egen domän. Hur har det gått?

Nu gick jag ju och bytte bloggadress mitt i värsta sommarstiltjen i bokbloggosfären, så statistiken blir väl aningen skev av det. Jag har fortsatt i vad jag tycker mig vara samma anda, även om det känns som om det blivit fler recensioner och mindre boknörderier under sommaren. Det kan också ha att göra med den redan nämda sommarstiltjen – det är svårt att haka på någon annans inlägg om det inte skrivs några ;).

Många av er verkar åtminstone ha följt med i flytten, och tur är väl det! Hoppas ni alla uppdaterat era länklistor, Bloglovin’- och Google Reader-prenumerationer, det fungerar lika lätt med den här bloggen. Kommenterar gör ni som vanligt, hoppas att det är lättare för er nuförtiden! Jag gillar att kunna svarskommentera specifikt, även om det ser lite fuskigt ut med en massa kommentarer där hälften består av mina svar…

Utseendemässigt är jag fortfarande inte hundraprocentigt nöjd med bloggen, jag tycker att man är för beroende av WP:s mallar. Jag märker också att man behöver mer html-kunskap med WP än med Blogger, ett område jag tyvärr inte är speciellt bevandrad i. Men jag gillar mina sidor där uppe vid headern (Om mig, Läst 2011, Älsklingsböcker och Önskelista), och jag gillar att även den här bloggen fylls med inlägg allteftersom. Jag gillar att Bokbabbel numera har en egen domän! Och snart kommer ju dessutom de nya visitkorten och klistermärkena!

Moo!

Publicerad den av
2

Ny domän, egen Facebook-sida (gilla gärna!) och snart även ett nytt efternamn – klart man måste beställa nya visitkort då! Vände mig precis som förra gången till moo.com och klickade visst hem några klistermärken när jag en gång höll på. Nu är jag väldigt otålig och längtar tills jag får hem dem så att jag kan visa er och klistra märken på allt och alla!

P.S. På tal om det där nya efternamnet fick jag i dag – tre veckor före bröllopet – mitt första rec.ex. på det nya namnet. Tyvärr var det dock fel, förvrängt till ett liknande och hundra gånger mer vanligt namn. Men lite spännande ändå. Ska klappa lite extra på Augustenbad en sommar bara för det tror jag.

Lågmäld, sorglig och riktigt riktigt fin

Publicerad den av
4

December av Elizabeth Hartley Winthrop XXXX+
Isabelle är elva år och slutade prata för nio månader sedan, utan någon synbar orsak. Isabelles föräldrar försöker (såklart) förtvivlat få henne att prata igen. Mamma Ruth har slutat jobba för att kunna köra Isabelle till psykologer och övervaka hennes skolgång som nu sker hemifrån. Pappa Wilson hugger julgranar, för hunden till veterinären och oroar sig över att han ska glömma Isabelles röst. Isabelle igen är helt inkapslad i sig själv, räknar hur många dagar det har gått sedan hon senast pratade och har till sin förskräckelse upptäckt att det som först var en självvald tystnad nu inte längre går att bryta självmant.

Isabelle is by his side, looking up at him. His heart aches then; it aches because he knows that somewhere inside this silent girl with untamed hair is his daughter, and it aches with guilt at sometimes forgetting that.

Det här är en vacker och lågmäld berättelse om en fin familj som försöker hitta tillbaka till varandra efter att Tystnaden har tagit över. Jag älskar boken från första stund och är bara lite orolig över att Hartley Winthrop ska glömma bort sig och ge boken ett sötsliskigt slut. Det gör hon tack och lov inte, så jag behöver inte dra ner på mitt höga betyg. Jag älskar att man får följa alla tre familjemedlemmar, också den tysta Isabelle. Det ger romanen djup, och gör att man kan förstå såväl föräldrarnas oro och sorg som Isabelles funderingar och frustration. Jag älskar de små detaljerna, som att Isabelles svar på hur hon skulle känna sig om hon fick leva förevigt är ”lonely”. En så klok, men ledsen liten flicka!
Elizabeth Hartley Winthrop har även en debutbok, Fireworks, och jag är väldigt nyfiken på den.

Desolate is desolate, just as joyless is joyless and sorrowful is sorrowful. Words do not suffice, it seems to Isabelle, to define other words.

Varde ljus!

Publicerad den av
10

Augustikvällarna börjar bli mörkare och vinterhalvåret den mysiga hösten kryper närmare, kanske dags att investera i en ordentlig och/eller nördig läslampa? Den där tomtelampan gör mig dock lite mörkrädd (yes, pun intended!)…

Tisdagstankar i ett bokmalshuvud

Publicerad den av
20

1. Läser de sista tiotals sidorna i Det är så logiskt att alla fattar utom du (mer om den senare) och tänker – såklart! – redan på vilken bok jag ska läsa till näst.
2. Klappar mig själv på axeln över att jag blivit såpass mycket friskare att jag åtminstone orkar läsa lite igen.
3. Slänger ut lite bokfunderingar åt #boblmaf på Facebook. Goodman, Grossman eller något helt annat, det är frågan.
4. Åh, en skattjaktsscen i Det är så logiskt…! Blir genast lite sugen på Dash and Lily’s Book of Dares som tydligen helt och hållet bygger på en sådan skattjakt. Och med Moleskines. Ooof gillade också.
5. Sidospår: märkte ni att Ooof numera ska blogga på den här kollektivbloggen? Jag blev lite förvånad faktiskt.
6. Nä, Dash and Lily… blir nog lite för julig, nu är det nog höstkänslan jag vill ha tag på! ”Tjocka, välskrivna, atmosfäriska” böcker, ni vet!
7. Twitter-frågar Goodman-experten Helena om vilken av de Goodman-böcker jag har hemma i bokhyllan som är höstigare, The Lake of Dead Languages eller The Ghost Orchid. ”Helt klart The Lake…” blir svaret.
8. En annan Helena blandar sig i vår diskussion (en av de fina sakerna med Twitter är just att sådant där inblandande uppmuntras och uppskattas!) och håller med om att The Lake… är väldigt höstig.
9. Plockar ut The Lake of Dead Languages ur bokhyllan och en trygg Ätten Morland-doftande papperswhiff når min tillfälligt otäppta näsa (länge leve nässprayen!). Det bådar gott!
10. På första sidan läser jag ”[…] or the lake in fall, its surface stitched into a quilt of red and gold” och kraxar fram ett hest Åh!
11. Funderar över ifall jag ska våga publicera den här något svamliga inblicken i min (OBS förkylningspåverkade!) hjärna innan jag åter intar ryggläge under filten för att insupa mera Goodmansk höststämning.
12. Är wild and crazy och klickar ”Publicera”.

Wannabe i Vasa

Publicerad den av
9

Wannabe av Sara Jungersten XXX½
Tove vill bli skådespelare. Hon kom inte in till Teaterhögskolan på första försöket, men nu har hon en liten roll på Wasa Teater och hoppas stenhårt på att komma in nästa gång. Hon vet ju själv att hon kan, att hon är mer än bara en statist. Varför ser inte andra det? Och varför ser inte snygga Alex henne?
Boken utspelar sig i Vasa som jag förvisso inte känner till särskilt bra men som jag ändå minns tillräckligt mycket av för att kunna placera Oliver’s Inn, Rewell Center och hamburgerkedjorna Tove besöker i romanen. Det ger en trevlig extra dimension samtidigt som boken skulle kunna utspela sig lite varsomhelst. Flickan från landet som nu bor i en stad och minsann vill visa för dem därhemma att det kan bli något av henne. Ändå känns boken inte som något man läst förut – jag dras med i teatergänget, tar gärna del av deras sminkningsritualer och sena krogkvällar. Boken är kanske inte det mest omvälvande jag läst i år, och resultatet av inträdesprovet blir något av ett platt fall (även om jag tycker att författaren väljer rätt väg i det spåret!), men jag gillar. Samt blir lite småangstig över att Sara Jungersten är ytterligare en debutant från (en tidigare omgång av) den där författarutbildningen jag själv numera går.
Extremt viktig omslagsfakta: det är Svenskfinlands storbloggare Linn som poserar som Tove.
Rec.ex. från Schildts.