Nora. Inte staden alltså.

Förra veckan pratade Helena och jag oss varma om guilty pleasure-läsning i kommentarsfältet på Pocket Shops blogg. Det handlade – såklart  – om Nora Roberts. Nora Roberts, som skriver om ”stark kvinna med passionerat intresse möter snygg man som ser att hon är skör inombords och finner vägen till hennes hjärta medan mördaren lurar i skuggorna”. Som jag läser en bok av en gång i året, beväpnad med både skämskudde och nostalgiglasögon. Som säljer 27 böcker i minuten världen över, och som jag ser utkommer med ytterligare en ”nervkittlande spänningsroman” i januari…

Vem eller vad är er litterära guilty pleasures?

76 thoughts on “Nora. Inte staden alltså.

  1. Sookie Stackhouse-böckerna är nog min guilty pleasure-läsning. Och Anita Blake men de har jag nog sluta läsa nu för att det blev lite väl lite pleasure till slut… Nora Roberts har jag faktiskt aldrig läst, men jag gav bort tre av hennes böcker i födelsedagspresent till min bokslukarfarmor i helgen 🙂

  2. Haha, fint med ett Norainlägg av annorlunda karaktär som komplement till mitt och Helenas! 🙂

    Mina guilty pleasures, förutom Nora då: Stephenie Meyer, Nicholas Sparks (som man grinar!), Kristin Hannah (hon skriver bra, men genren snyftig klimakterielitt känns inte helt bekväm att fläka upp på bussen…), Camilla Läckberg. Vet att det finns flera, men dessa poppade upp först.

    Egentligen kvalar nog Carol Goodmans nya demonporr-projekt in under guilty pleasures-falangen också…

      • Fast det lustiga är ju att hennes ”vanliga” böcker är garanterat oskämsiga litterära spänningsromaner, så det blir particiell guilty pleasure där. 🙂

    • Ja, det var inte alls planerat men det passade ju in löjligt bra – och så är det ju just ni som har lockats hit först också 😀

      +1 på Camilla Läckberg! Hehe, det är kanske de här böckerna som motiverar en anonym läsplatta allra mest 😉

  3. Jag brukar säga att jag inte ägnar mig åt guilty pleasure-läsning, men då ljuger jag bara. För nog försöker jag dölja (och ursäkta mig) omslaget när jag läser vissa böcker; främst Sagan om Isfolket (som jag intalat mig själv att jag läser ironiskt, också lögn) och Diana Gabaldon.

  4. Danielle Steel är nog GP för mej, skämdes när jag skrev ett blogginlägg om henne. Luras ca en gång i året att köpa en bok- senast i din bokhandel…;) Måste nog medge att Nora Roberts kan klassas i samma kategori, men är nog ändå snäppet mindre att skämmas för än DS tycker jag…

  5. Karin Brunk Holmqvist är min GP. Definitivt tantlitteratur. Jag har läst alla, till och med krönikesamlingen, och det är inget jag är stolt över … Redan vid bok tre sa jag att jag tröttnat på de underfundiga gummorna och gubbarna men uppenbarligen finns det något oemotståndligt med hennes böcker som gör att jag måste läsa alla nya som kommer ut.

  6. Sookie Stackhouse-böckerna för min del. Fast äh, jag känner mig knappt ens guilty när jag läser dem längre…
    Nora Roberts har jag läst exakt en bok av, för att jag fick den i ett pocketbyte. Och nej, inte riktigt min tekopp. Trots att Den Snygga Mannen i just den här boken råkade vara en begåvad serietecknare (!) som älskade Buffy (!) och tv-spel (!), vilket såklart gjorde mig lite mer välvilligt inställd än jag annars hade varit. 🙂

  7. Denise Rudberg, Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, överlag svenska deckare. Diverse ungdomsböcker av varierande kvalitet. Bibliophile mysteries-serien av Kate Carlisle…

    • Bibliophile mysteries har jag hört mycket gott om, de verkar vara lite mysdeckare och kanske inte så guilty pleasure. Eller then again, kanske är det just det som gör det till GP?

      • Alltså, de är rätt bra egentligen, men det är nog väldigt mycket GP över dem, eftersom det är boknörderi på väldigt hög nivå, sen en sån där putslustig humor och en Mycket Snygg Man – polis givetvis – som Brooklyn Wainwright (hjältinnan) ömsom åtrår, ömsom irriterar sig på. Men de är bra. Ja, jag vet inte… Läs och bedöm!

  8. Alexander McCall Smith är min, alla gånger. Och Keyes, även om hon väl ses med blidare ögon än många andra chick-litt-författare!

  9. Skäms inte ett dugg för att jag läser Diana Gabaldon, men Nora Roberts är jag inte lika stolt över. Men jag kan inte låta bli dem. Fast man känner igen historien. Ibland behöver jag läsa sånt. Minst en gång om året. 🙂

  10. Jag jobbar på att skaffa mig (fler) guilty pleasures och har i sommar läst några Julia Quinn (1800-tals romance), vilket jag är sådär lagom småfnittrig över 😉 När det gäller deckare är jag ganska kritisk och konservativ så inte riktigt några GP:n där… Jodi Picoult känns lite som en GP för mig då jag verkligen vet exakt vad jag får ut av dem och ändå verkligen behöver dem ibland, liksom 😉 Å andra sidan kanske det inte är så mycket guilty pleasure över det hela om man är så öppen med det som jag 😀 Vilken Nora ska man förresten börja med om man inte läst någon alls? (För hon hör ju helt klart till allmänbildningen! ;))

    • ”jobbar på att skaffa mig fler”, haha, vad roligt 😀 Ja, Jodi Picoult kan man kanske räkna in, +1 för mig igen då.

      Tja, ta en av spänningsromanerna, jag har lst de flesta på svenska då jag var såpass ung när jag hittade dem, några ”favoriter” är ”Farliga Vidder” (heter ”Montana Sky” på engelska), ”Vid avgrundens rand”, ”Vänskap till döds” etc.

  11. Jag kan definitivt skriva under på Nora Roberts, som guilty pleasure. Än mer pinsamt är att jag läst en hel del Danielle Steel… OCH har filmatiseringar av hennes böcker som jag fått av min kära mor. De är pinsamt dåliga, men ibland så… 🙂

    Man vet ju vad man får, iaf!
    Så, nu kan ni skämmas å mina vägnar (om ni vill). 😉

  12. Även jag måste säga Nora Roberts, även om jag kan bli lite less på dem ibland. Samtidigt är det något som drar 🙂 Gabaldon läser jag helt utan skam och skuld 🙂

  13. Sa till en kompis häromdagen att jag beundrar hennes bredd i hennes läsning, hon läser ALLT. Då sa hon att det är hennes avkoppling att läsa ”skämslitteratur”, hon gör det istället för att kolla på dålig tv. Jag har inte tålamodet i litteraturen, däremot är min gp-lista över tv-program pinsamt lång. Slukar allt från hollywood-fruar till knäppa barnkalas (det mesta som går på TLC faktiskt, till min killes stora ångest. När han är hemma måste jag titta med låg volym för husfridens skull. Jag kan frossa i den frustration jag känner för alla verklighetsfrånvända människor medan han bara blir sjukt irriterad. Vet inte vilket som är hälsosammast.) Det verkar som att jag kanske ska prova lite Nora då trots allt.

  14. Agatha Christie, Maria Lang, Jean M Auel och alla slags dålig fantastik. Jag läser bra fantastik också, som jag inte skäms för, men ibland behöver man liksom väldigt renodlad eskapism utan baktanke. Nora har jag inte träffat ännu, men misstänker att jag i något skede blir tvungen att stifta bekantskap med det gänget också, så där å yrkets vägnar.

  15. Alltså, egentligen är det ju synd att man ska behöva skämmas för det man läser, det viktigaste är väl att man gör det!? Men jag är ju inte heller den som slänger upp vad som helst offentligt…

    Har ingen guilt trip alls över deckare och chick lits, men däremot kan jag finna visst nöje i att läsa klassisk 80-talstantsnusk någon gång med allt vad det innebär av axelvaddar, byxdressar & explicita sexscener och de böckerna får finna sig i att endast ligga bredvid sängen!

  16. Rosamunde Pilcher är nog min mesta gp-författare tror jag. Snäcksamlarna har jag läst sjukt många gånger. Passar perfekt till en kopp te när jag känner mig lite hängig och inte orkar tänka så mycket.

      • Jag gillar också Rosamunde Pilcher som avkoppling, men skulle inte klassa henne som GP, lika lite som Agatha Christie, eftersom jag inte skäms för att läsa dem, välskriven eskapism har sin tid den också. Men Stephanie Meyer skriver inte ens bra… 😮

        Har en Maeve Binchy oläst i hyllan, ska testa den nåt tag.

        • Jag har inte läst Meyer alls, har inget intresse över huvud taget. Men Pilcher är verkligen gp för mig, eftersom alla tycks lägga henne i tantsnuskfacket. Jag fattar verkligen inte varför, men ligger lite lågt med att läsa henne offentligt 😉

  17. Alltså jag har läst allt av Maeve Binchy och jag är också lite förtjust i Rosamund Pilcher och jag är visserligen typ en klimakterietant men guilty pleasures? You bet! Till mitt försvar kan jag säga att jag aldrig läst Nora Roberts 🙂

    • Och jag har aldrig läst Binchy, men jag tror att jag skulle kunna gilla henne, på samma sätt som jag gillar Pilcher. Det är mysigt på något sätt. Tryggt. Jag vet precis vad jag får, och ibland är det precis vad som behövs 🙂

  18. Har inte läst Nora Roberts eller Diana Gabaldon (jag kanske har missat nåt?), men emellanåt gillar jag att skämsa loss med Janet Evanovich eller Jilly Cooper.

    • Jilly Cooper har jag aldrig hört talas om! Gabaldon och Roberts kör båda på stark kvinna som blir swooped up av en stark man. Gabaldon gör det dock i en serie och miljön är 1700-tals Skottland och USA

      • Jilly Cooper är just hon med Ryttare, som jag nämnde tidigare. Otroligt… explicit tantsnusk. Helt välskriven, de facto. Talande omslagsbild och synopsis finns på Wikipedia.

        Jag kollade in Gabaldon när jag sommarjobbade i en bokhandel just som de böckerna var rätt in, lite road i början, men när kvinnan får smisk – smisk – av mannen och blir förnedrad och upphetsad på en gång så la jag av då och där.

        ”Detta är inte en bok att lättvindigt lägga ifrån sig. Nej, den ska kastas med full kraft.” 😀

  19. Efter att ha läst här bara måste jag läsa en Nora Roberts-bok 🙂 Vilken är den bästa? Vilken är den snuskigaste..? Är det samma bok eller inte? 🙂

    Detta verkar vara lite av en osynlig genre, eftersom man helst inte läser den på bussen el diskuterar den med kollegan 😉 Men ack så populär!

    Frågan är; läser man böckerna för snusket eller som enkel läsning när man inte orkar tänka? Eller kanske för romantiken? Antar att det är olika från person till person..?

    • Haha, bästa och snuskigaste är inte nödvändigtvis samma, men ta de med mord i, annars blir det bara blaj. ”Farliga vidder”, ”I det förflutna” eller ”Hotfullt paradis” kanske? (låter inte redan titlarna lovande? ;))

      • Jag gick o köpte Kärlekens vidder (Harlequin, gissar att allt hon skrivit inte klassificeras som det…), eftersom det kändes kul att äga en Nora Roberts-bok. Men ska absolut kolla upp de tre titlarna du tipsar om, precis som du säger låter det bra med mord som grädde på moset 🙂

        Jag minns att jag som yngre tonåring läste Sagan om Isfolket-serien och vissa böcker är riktigt smaskiga (läs snuskiga), som t.ex. Avgrunden. Börjar dock fundera nu..finns det någon liknande SVENSK författare..? Alltså i stil med Roberts och annan romantik. Sandemo är norsk, har jag för mig.

        • Tror inte Sverige har någon lika känd, däremot fanns det den s.k. Allers-serien som var en lokal Harlequin-fundering om jag minns rätt. Men det var nog pre-Isfolket, kanske på typ 60-talet…?

          • Oj, ja det var länge sen 🙂 Nej, verkar inte finnas någon idag.. Som sagt, verkar vara lite av en osynlig genre, det här med romantik/erotik. Underligt att det inte finns någon ”svensk” Nora Roberts eller åt det hållet iaf…får leta vidare. Det borde finnas någon, med tanke på hur mkt det säljer.

            För övrigt kollade jag upp och Sandemo har norska och svenska föräldrar, men vuxit upp i Sverige (för korrekthetens skull 🙂 ).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s