The Twilight Time av Karen Campbell XXXX-
Anna Cameron är ny chef på Glasgows Flexi Unit, och när hon marscherar in på polisstationen upptäcker hon snart att en av poliserna som ska jobba under henne är hennes ex, James Worth. Jamie*, som dumpade henne under polisskoleåren då han i stället föll för den yngre Cath, Cath som han nu gift sig med och har en dotter tillsammans med. Bäddat för triangeldrama med andra ord, speciellt som Cath, dödstrött på sin oglamourösa och nästan depressionsliknande hemmafrutillvaro, blir indragen på ett hörn då Anna och Jamie kämpar för att lösa ett fall med obehagliga överfall på prostituerade.
Åh, jag gillar! Jag gillar Annas och Caths ambivalenta förhållande där de båda i viss mån tävlar om Jamies gunst – något jag inte riktigt kan förstå eftersom han är så distanserad och elak mot Cath. Jag gillar Campbells språk, både de rika skotska inslagen (känner numera för att klämma in lite wee:n i tid och otid) och hennes humor som glimtar fram i de dystra: när poliskonstapeln Jenny utövat mun mot mun-metoden mot en åldring kallas händelsen t.ex. för geriatric snog. Och okej, jag blev lite förtjust i att Anna är besatt av listor:
Write everything down, an ingrained trait. She even wrote lists on her days off now: shopping lists, things to do, things to remember. If it wasn’t captured on paper somewhere, then it had never been.
Trots listfascinationen och de beiga kläderna är Anna ingen tråkig karaktär. Hon är smart, har ett häftigt humör och en vass tunga. Jag är glad över att Campbell inte gjorde som Elizabeth George och gjorde sin kvinnliga huvudperson till en ”kossa” som tillåts växa som person först långt in i serien. Nej, här är det främst Jamie som jag hoppas få växa till sig, Anna och Cath är redan intressanta!
The Twilight Time hade fått stå i min bokhylla en längre tid, men jag är glad att jag äntligen tog mig tiden att läsa den! Efter att jag läst ut boken petade jag håglöst i boktravarna en stund tills jag kapitulerade inför faktum: jag ville ha mera. Klick klick, så var After the Fire hemma på Kindlen. Men det är en annan historia recension!
*) Ok, det ska erkännas att jag är lite Diana Gabaldon-skadad, men det kändes som ett stort plus att den manliga huvudpersonen heter Jamie. Då kan det liksom inte bli annat än fängslande.