Ge mig ett E, och ett N. Sen ett K…

Säg ordet ”enkät” och du får genast en hop bokbloggare på halsen. Here goes! Dagens…

Outfit: Mörkblå blus med små vita blommor, gråa mysbyxor.
Humör: Glatt om än lite oproduktivt.
Tanke: Vilka böcker ska jag med till sommarstugan? Sprillans nya skräckisen Barnflickan kanske inte är så vist med tanke på att a) oktoberkvällarna är mörka och b) vi har utedass på stugan…? A Widow’s Story kanske, på tapeten p.g.a. den svenska översättningen och så där lagom morbid-t (eh, böjning?) några veckor efter bröllopet?
Frukost: Rågbröd med ost, som så många andra morgnar.
Bok: Snart hundra sidor in i Iris (Myrén). Nicaragua och trädgårdstankar så här långt.
Låt: Återupptäckte Tori Amos och framför allt hennes album The Beekeper häromdagen. The power of orange knickers…
Hurra: Nå, det är ju fredag och jag är ledig hela helgen!
Bu: Fortfarande alldeles för spända muskler i axlar och nacke.
Längtan: Till bröllopsresan i november, åh vad härligt det ska bli!
Önskan: Att stughelgen blir precis så avslappande, trevlig och läskomig som jag föreställer mig.

Annonser

Kindle-familjen växer

Som Kindle-gurun Böcker x3 redan hunnit rapportera om medan jag tragglade med el-problem så har Amazon lanserat några nya Kindle-modeller. Den största förändringen är väl att den nya Kindle Touch-modellen samt den iPad-liknande Kindle Fire båda har touchscreen, något som både Böcker x3 och jag ställer oss skeptiska till. Visst, jag har en iPhone (med touchscreen) som jag är väldigt förtjust i, men det jag framför allt gillar med Kindle är att den inte har touchscreen och en massa finesser utan att den är just en icke-upplyst läsplatta som väger väldigt lite och som är behaglig att läsa på. Sådär på ett allmänt plan kan jag väl uppskatta att någon utmanar Apple och deras iPad, men jag hoppas verkligen att Amazon inte gör det på bekostnad av det de själva gör bra, nämligen just den vanliga läsplattan!

Det jag däremot blev pepp på var den nya lilla Kindle, som alltså kan sägas vara deras nya basic modell då den jag har nu har döpts om till Kindle Keyboard (alltså ursäkta men det namnet är nog rätt taffligt va?). Priset på lillebrodern är 79 dollar (vilket dock översätts till 109 dollar + frakt för oss icke-Amerikaboende). Skärmen är 6 tum (tänk lite mindre än en pocketsida), d.v.s. fortfarande lika stor som på Kindle Keyboard men själva plattan är 18 % mindre och väger 30 % mindre, ungefär 170 gram! Jag tror att en Kindle utan keyboard kan vara ännu behagligare att hålla i, och även om det troligen blir lite mer komplicerat att söka något i Amazon Store utan keyboard är det här en funktion jag själv skulle kunna klara mig utan. Kindle har nämligen inbyggd WiFi, och jag brukar själv handla böcker genom att klicka Köp på datorn och sedan bara slå på Kindles trådlösa nät för de sekunder som behövs för att boken ska laddas ner. Det enda klara minuset jag ser med nya Kindle är att den kan lagra ”bara” 1400 böcker till skillnad från min ”gamla” som kan lagra 3000 böcker. Men let’s face it, även för en storläsare som undertecknad tar det minst tio år att läsa 1400 böcker, och om tio år ser läsplattevärlden garanterat rätt annorlunda ut. För tillfället är lill-Kindle dock riktigt riktigt trevlig. Och som jag bloggat om tidigare, så går det även att läsa svenska e-böcker på Kindle. Det är bara bibliotekslånen som fattas nu!

Så ja, Bokstävlarna, jag tycker du ska slå till. Här kan du och alla andra göra det!

Strax tillbaka

Kära läsare,

med största sannolikhet har ni knappast ens hunnit märka av min frånvaro, men tyvärr är det just det jag är, frånvarande. Det beror på något så banalt som ett utflippat proppskåp (elskåp?) och i förlängningen ett modem som surnade till. Jag hoppas få problemet åtgärdat så snart som möjligt, för jag bubblar av sedvanlig – nej, nästan större än vanligt i bästa ”gräset är grönare på andra sidan det fungerande modemet”-anda – bloggiver och vill så snart som möjligt diskutera nya Kindle, bröllopsreseläsning och svenska och engelska böcker med er! På – förhoppningsvis ett mycket snart – återseende!

Xoxo, eder Bokbabbel

Svenska tvillinghösten 2011?

Är det bara jag – ett tvillingfan av rang ända sedan Enid Blytons internatskoletvillingar och allas vår Francine Pascals Sweet Valley-dito – eller har någon annan märkt av att förvånansvärt många av höstens svenska böcker verkar kretsa kring tvillingtemat? Jag tänker förstås främst på Sofia Nordins Gå sönder, gå hel där tvillingtemat och framför allt dubbelheten är ständigt närvarande. Marie Hermansons nyaste roman Himmelsdalen har jag själv inte läst men lite nätsurfande och ViLäser-plöjande ger vid handen att den ska handla om ett manligt tvillingpar som byter plats med varandra: Daniel tar sin bror Max plats på en mentalklinik. Sist men inte minst har vi sedan Viktoria Myréns Iris som damp ner i min välkomnande brevlåda i måndags. Än har jag, som för två år sedan imponerades av Myréns ångestskildring I en familj finns inga fiender, inte mer än klappat längtande och bläddrat lite i Iris, men på baksidan kan man läsa om Malva som är barnet som överlever medan hennes tvillingsyster dör. Låter mycket lovande!*

*) Som roman betraktad, vill säga.

A wee bit of Glasgow

The Twilight Time av Karen Campbell XXXX-
Anna Cameron är ny chef på Glasgows Flexi Unit, och när hon marscherar in på polisstationen upptäcker hon snart att en av poliserna som ska jobba under henne är hennes ex, James Worth. Jamie*, som dumpade henne under polisskoleåren då han i stället föll för den yngre Cath, Cath som han nu gift sig med och har en dotter tillsammans med. Bäddat för triangeldrama med andra ord, speciellt som Cath, dödstrött på sin oglamourösa och nästan depressionsliknande hemmafrutillvaro, blir indragen på ett hörn då Anna och Jamie kämpar för att lösa ett fall med obehagliga överfall på prostituerade.
Åh, jag gillar! Jag gillar Annas och Caths ambivalenta förhållande där de båda i viss mån tävlar om Jamies gunst – något jag inte riktigt kan förstå eftersom han är så distanserad och elak mot Cath. Jag gillar Campbells språk, både de rika skotska inslagen (känner numera för att klämma in lite wee:n i tid och otid) och hennes humor som glimtar fram i de dystra: när poliskonstapeln Jenny utövat mun mot mun-metoden mot en åldring kallas händelsen t.ex. för geriatric snog. Och okej, jag blev lite förtjust i att Anna är besatt av listor:

Write everything down, an ingrained trait. She even wrote lists on her days off now: shopping lists, things to do, things to remember. If it wasn’t captured on paper somewhere, then it had never been.

Trots listfascinationen och de beiga kläderna är Anna ingen tråkig karaktär. Hon är smart, har ett häftigt humör och en vass tunga. Jag är glad över att Campbell inte gjorde som Elizabeth George och gjorde sin kvinnliga huvudperson till en ”kossa” som tillåts växa som person först långt in i serien. Nej, här är det främst Jamie som jag hoppas få växa till sig, Anna och Cath är redan intressanta!
The Twilight Time hade fått stå i min bokhylla en längre tid, men jag är glad att jag äntligen tog mig tiden att läsa den! Efter att jag läst ut boken petade jag håglöst i boktravarna en stund tills jag kapitulerade inför faktum: jag ville ha mera. Klick klick, så var After the Fire hemma på Kindlen. Men det är en annan historia recension!

*) Ok, det ska erkännas att jag är lite Diana Gabaldon-skadad, men det kändes som ett stort plus att den manliga huvudpersonen heter Jamie. Då kan det liksom inte bli annat än fängslande.

Månadens blogg!

Titta förresten, bloggen har gått och blivit berömd på gamla dar! Blev mail-intervjuad av den Gävle-baserade tidningen Nöjesmix, och turligt nog för mig (och er) finns tidningen också på nätet. Klicka på hyperlänken och sedan fram till sidan 35 för att läsa t.ex. om hur jag egentligen klarar av att läsa så många böcker per år! Den glada bilden är förresten tagen av Maria på Bokmässan förra året.

Ibland även i Helsingfors

I dag, medan ni andra hämtar er från skavsår, skrumplever och bokpåserelaterade axelslitningar efter bokmässan, ska den här mingel-svältfödda bokbloggaren på (finskt) förlagsmingel! Lite ironiskt är det allt, att det händer såpass lite bokrelaterat här i Finland, och så händer det plötsligt två saker samma vecka. På torsdag är det nämligen mingeldags igen, då på releasefesten för Peppes bok Livet & barnet. Skoj – eller som man brukar säga i litterära sammanhang – äntligen!