Ge mig ett E, och ett N. Sen ett K…

Säg ordet ”enkät” och du får genast en hop bokbloggare på halsen. Here goes! Dagens…

Outfit: Mörkblå blus med små vita blommor, gråa mysbyxor.
Humör: Glatt om än lite oproduktivt.
Tanke: Vilka böcker ska jag med till sommarstugan? Sprillans nya skräckisen Barnflickan kanske inte är så vist med tanke på att a) oktoberkvällarna är mörka och b) vi har utedass på stugan…? A Widow’s Story kanske, på tapeten p.g.a. den svenska översättningen och så där lagom morbid-t (eh, böjning?) några veckor efter bröllopet?
Frukost: Rågbröd med ost, som så många andra morgnar.
Bok: Snart hundra sidor in i Iris (Myrén). Nicaragua och trädgårdstankar så här långt.
Låt: Återupptäckte Tori Amos och framför allt hennes album The Beekeper häromdagen. The power of orange knickers…
Hurra: Nå, det är ju fredag och jag är ledig hela helgen!
Bu: Fortfarande alldeles för spända muskler i axlar och nacke.
Längtan: Till bröllopsresan i november, åh vad härligt det ska bli!
Önskan: Att stughelgen blir precis så avslappande, trevlig och läskomig som jag föreställer mig.

Kindle-familjen växer

Som Kindle-gurun Böcker x3 redan hunnit rapportera om medan jag tragglade med el-problem så har Amazon lanserat några nya Kindle-modeller. Den största förändringen är väl att den nya Kindle Touch-modellen samt den iPad-liknande Kindle Fire båda har touchscreen, något som både Böcker x3 och jag ställer oss skeptiska till. Visst, jag har en iPhone (med touchscreen) som jag är väldigt förtjust i, men det jag framför allt gillar med Kindle är att den inte har touchscreen och en massa finesser utan att den är just en icke-upplyst läsplatta som väger väldigt lite och som är behaglig att läsa på. Sådär på ett allmänt plan kan jag väl uppskatta att någon utmanar Apple och deras iPad, men jag hoppas verkligen att Amazon inte gör det på bekostnad av det de själva gör bra, nämligen just den vanliga läsplattan!

Det jag däremot blev pepp på var den nya lilla Kindle, som alltså kan sägas vara deras nya basic modell då den jag har nu har döpts om till Kindle Keyboard (alltså ursäkta men det namnet är nog rätt taffligt va?). Priset på lillebrodern är 79 dollar (vilket dock översätts till 109 dollar + frakt för oss icke-Amerikaboende). Skärmen är 6 tum (tänk lite mindre än en pocketsida), d.v.s. fortfarande lika stor som på Kindle Keyboard men själva plattan är 18 % mindre och väger 30 % mindre, ungefär 170 gram! Jag tror att en Kindle utan keyboard kan vara ännu behagligare att hålla i, och även om det troligen blir lite mer komplicerat att söka något i Amazon Store utan keyboard är det här en funktion jag själv skulle kunna klara mig utan. Kindle har nämligen inbyggd WiFi, och jag brukar själv handla böcker genom att klicka Köp på datorn och sedan bara slå på Kindles trådlösa nät för de sekunder som behövs för att boken ska laddas ner. Det enda klara minuset jag ser med nya Kindle är att den kan lagra ”bara” 1400 böcker till skillnad från min ”gamla” som kan lagra 3000 böcker. Men let’s face it, även för en storläsare som undertecknad tar det minst tio år att läsa 1400 böcker, och om tio år ser läsplattevärlden garanterat rätt annorlunda ut. För tillfället är lill-Kindle dock riktigt riktigt trevlig. Och som jag bloggat om tidigare, så går det även att läsa svenska e-böcker på Kindle. Det är bara bibliotekslånen som fattas nu!

Så ja, Bokstävlarna, jag tycker du ska slå till. Här kan du och alla andra göra det!

Strax tillbaka

Kära läsare,

med största sannolikhet har ni knappast ens hunnit märka av min frånvaro, men tyvärr är det just det jag är, frånvarande. Det beror på något så banalt som ett utflippat proppskåp (elskåp?) och i förlängningen ett modem som surnade till. Jag hoppas få problemet åtgärdat så snart som möjligt, för jag bubblar av sedvanlig – nej, nästan större än vanligt i bästa ”gräset är grönare på andra sidan det fungerande modemet”-anda – bloggiver och vill så snart som möjligt diskutera nya Kindle, bröllopsreseläsning och svenska och engelska böcker med er! På – förhoppningsvis ett mycket snart – återseende!

Xoxo, eder Bokbabbel

Svenska tvillinghösten 2011?

Är det bara jag – ett tvillingfan av rang ända sedan Enid Blytons internatskoletvillingar och allas vår Francine Pascals Sweet Valley-dito – eller har någon annan märkt av att förvånansvärt många av höstens svenska böcker verkar kretsa kring tvillingtemat? Jag tänker förstås främst på Sofia Nordins Gå sönder, gå hel där tvillingtemat och framför allt dubbelheten är ständigt närvarande. Marie Hermansons nyaste roman Himmelsdalen har jag själv inte läst men lite nätsurfande och ViLäser-plöjande ger vid handen att den ska handla om ett manligt tvillingpar som byter plats med varandra: Daniel tar sin bror Max plats på en mentalklinik. Sist men inte minst har vi sedan Viktoria Myréns Iris som damp ner i min välkomnande brevlåda i måndags. Än har jag, som för två år sedan imponerades av Myréns ångestskildring I en familj finns inga fiender, inte mer än klappat längtande och bläddrat lite i Iris, men på baksidan kan man läsa om Malva som är barnet som överlever medan hennes tvillingsyster dör. Låter mycket lovande!*

*) Som roman betraktad, vill säga.

A wee bit of Glasgow

The Twilight Time av Karen Campbell XXXX-
Anna Cameron är ny chef på Glasgows Flexi Unit, och när hon marscherar in på polisstationen upptäcker hon snart att en av poliserna som ska jobba under henne är hennes ex, James Worth. Jamie*, som dumpade henne under polisskoleåren då han i stället föll för den yngre Cath, Cath som han nu gift sig med och har en dotter tillsammans med. Bäddat för triangeldrama med andra ord, speciellt som Cath, dödstrött på sin oglamourösa och nästan depressionsliknande hemmafrutillvaro, blir indragen på ett hörn då Anna och Jamie kämpar för att lösa ett fall med obehagliga överfall på prostituerade.
Åh, jag gillar! Jag gillar Annas och Caths ambivalenta förhållande där de båda i viss mån tävlar om Jamies gunst – något jag inte riktigt kan förstå eftersom han är så distanserad och elak mot Cath. Jag gillar Campbells språk, både de rika skotska inslagen (känner numera för att klämma in lite wee:n i tid och otid) och hennes humor som glimtar fram i de dystra: när poliskonstapeln Jenny utövat mun mot mun-metoden mot en åldring kallas händelsen t.ex. för geriatric snog. Och okej, jag blev lite förtjust i att Anna är besatt av listor:

Write everything down, an ingrained trait. She even wrote lists on her days off now: shopping lists, things to do, things to remember. If it wasn’t captured on paper somewhere, then it had never been.

Trots listfascinationen och de beiga kläderna är Anna ingen tråkig karaktär. Hon är smart, har ett häftigt humör och en vass tunga. Jag är glad över att Campbell inte gjorde som Elizabeth George och gjorde sin kvinnliga huvudperson till en ”kossa” som tillåts växa som person först långt in i serien. Nej, här är det främst Jamie som jag hoppas få växa till sig, Anna och Cath är redan intressanta!
The Twilight Time hade fått stå i min bokhylla en längre tid, men jag är glad att jag äntligen tog mig tiden att läsa den! Efter att jag läst ut boken petade jag håglöst i boktravarna en stund tills jag kapitulerade inför faktum: jag ville ha mera. Klick klick, så var After the Fire hemma på Kindlen. Men det är en annan historia recension!

*) Ok, det ska erkännas att jag är lite Diana Gabaldon-skadad, men det kändes som ett stort plus att den manliga huvudpersonen heter Jamie. Då kan det liksom inte bli annat än fängslande.

Månadens blogg!

Titta förresten, bloggen har gått och blivit berömd på gamla dar! Blev mail-intervjuad av den Gävle-baserade tidningen Nöjesmix, och turligt nog för mig (och er) finns tidningen också på nätet. Klicka på hyperlänken och sedan fram till sidan 35 för att läsa t.ex. om hur jag egentligen klarar av att läsa så många böcker per år! Den glada bilden är förresten tagen av Maria på Bokmässan förra året.

Ibland även i Helsingfors

I dag, medan ni andra hämtar er från skavsår, skrumplever och bokpåserelaterade axelslitningar efter bokmässan, ska den här mingel-svältfödda bokbloggaren på (finskt) förlagsmingel! Lite ironiskt är det allt, att det händer såpass lite bokrelaterat här i Finland, och så händer det plötsligt två saker samma vecka. På torsdag är det nämligen mingeldags igen, då på releasefesten för Peppes bok Livet & barnet. Skoj – eller som man brukar säga i litterära sammanhang – äntligen!

Coola Caitlin

How To Be a Woman av Caitlin Moran XXXX-
Det gick 24 och år och några månader som jag mig veterligen aldrig ens hörde namnet ”Caitlin Moran” nämnas. Och sedan en dag var hon plötsligt överallt. En kund kom in till oss och rekommenderade How To Be a Woman ungefär samtidigt som Helena började lovebombstwittra och sedermera blogga om Moran och boken. Eftersom jag kan sammanfattas med orden ”nyfiken” och ”bookaholic” var jag inte sen att hänga på och läsa denna blandning av självbiografi (ja! Jag har läst en biografi nu!) och feministmanifest, och ja, senast på sidan 21 var jag fast.

Det här är välskrivet och roligt – jag lovar, det är det, och jag förstår om ni reagerar med tvivel för jag brukar själv hålla mig långt borta från böcker som beskrivs som ”roliga”, ja, Hundraåringen…, jag tittar på dig! – och jag som annars brukar hylla skönlitteraturen, fiktionen, över nästan allt annat finner mig själv vända sidor i halsbrytande takt. Caitlin skriver intressant och ”just så där är det ju!” om allt från vaxning och icke-sittande underkläder till bröllop och barn. Och ja, feminism såklart, med kraft och självklarhet (se citatet om feministtestet hos Läsdagboken!) utan att för den delen bli hötta med fingret-predikande (en annan sak som framkallar bokliga rysningar – in a bad way – hos mig). Skickligt gjort! När och var får jag läsa mera?

Om att glädjas över det lilla

Inte på den där mässan alltså, men när huvudvärken from hell tillsammans med en liten feber slog till så fick jag plötsligt vara glad över att befinna mig just hemma och inte i en smockfull mässhall. Således gläds jag i stället över ett pinfärskt nummer av ViLäser (har snabbskummat igenom den och inte hittat någon kommentar om mitt inlägg från i juli), gott té ur Penguin-muggarna samt de sista sidorna med min nya skotska poliskompis Anna Cameron. Det kan för den delen hända att jag (och Kindlur) måste läsa vidare om Anna, Cath och Jamie å det snaraste, men bara huvudvärken skulle ge med sig torde det inte vålla några större problem, se t.ex. bokköpsskäl nr 7 och 27!

Brudens far och Bokbabbel

På Mr Bokbabbels och mitt bröllop höll min pappa som sig bör ett tal. Det var väldigt fint, personligt och roligt redan i sig, men mot slutet kom den där extra guldstjärnan och knorren som fick tårarna att börja strömma. Pappa hade nämligen finkammat min blogg på titlar över böcker jag läst och gjort en liten ”dikt” av några av dem. Så fint, så personligt! Så här låter den.

Åh, kom och se här – är detta Århundradets kärlekssaga eller Paradiset?
Sent i november var ni Ensamma tillsammans
Det var länge sedan det var så här spännande
Mamma sa att jag var sjuk och Min far hade en drömEn midsommarnattsdröm
Till den skrivande kvinnans försvarUrsäkta att man vill bli lite älskad
Jag vet ingenting om digJag vill behålla precis allting.
Du sköna nya världLåt det aldrig ta slut.

Tack pappa!

Ibland bara måste man döda lite darlings

Välkommen till den här världen av Amanda Svensson XXX+
Möt Greta som jobbar med wokgrytor (maten alltså, inte redskapen), och Simon som ritar trianglar som ingen annan. De möts i Köpenhamn dit Greta just flyttat, och det blir lite flicka möter pojke tills Simons svartsjuke kompis Claus dyker upp och gör de rosa molnen svarta.
Jag känner mig lite tudelad kring den här boken. Amanda Svensson har en helt egen stil, och det är fint, det gillar jag. Men hon brer liksom på lite för tjockt ibland, det blir så krumbuktigt att språket blir en enda ogenomtränglig massa. Kill några av dina darlings Amanda, så att det fina får en chans att sticka ut!
Rec.ex. från Norstedts.

P.S. Lite Göteborgsnostalgi mitt i all bokmässefrenzy som pågår på typ alla andra bokbloggar utom min (avundsjuk? Jag?): Amanda Svenssons debutroman Hey Dolly var den första boken jag läste när jag flyttat till Göteborg hösten 2008!

Våren 2012, I welcome thee!

Ni som läser bokbloggar har säkert märkt av tendensen att inte så mycket leva i nuet som att blicka framåt. På gott och ont. Stekheta sommardagar drömmer man om septemberkrispigt höstmys och när höstregnet sedan piskar mot rutan tänker man på den där första vårdagen då man kan sitta ute och läsa. Läsa ja. För det är nog främst det som får de där bokbloggarna (mig själv inräknad) att se fram emot kommande årstider. För även om jag som bäst njuter av att tända ljus och krypa upp i soffan med bra (och mindre bra) böcker, kan jag inte låta bli att med glädje tänka lite på våren som kommer. Bokvåren alltså. Utan att SvB:s Vårens böcker-bibel ens utkommit ännu vågar jag redan utropa våren 2012 till Bästa Bokvåren Ever! Titta bara:

Januari börjar året, och öppnar starkt med bokbloggarmaffians mysdeckarälskling Elly Grifftiths. A Room Full of Bones heter den nya boken med den något fåniga taglinen ”You can bury the coffin but you can’t bury the secret”. Jag ser framemot att läsa om hur det ska gå med arkeolog-Ruth, Nelson och den lilla babyn, och förutspår kollektivt saltängstwittrande några dagar inpå det nya året! Läs mer om t.ex. baksidesbeskrivningen hos Helena!
På nordiskt håll får vi läsa Jo Nesbös Gengångare på svenska, vilket definitivt innebär en högtidsstund i den bokbabbelska kalendern!

Februari kommer näst, och vem hittar vi där om inte Elizabeth Hand! Efter att ha blivit totalknockad av både språk och intrig i Generation Loss välkomnar jag en ny Hand-bok – där Cass Neary återigen ses i huvudrollen – med öppna armar! Available Dark är titeln ni ska lägga på minnet.

Marsch mot mars! Tycker mig ha hört Boktoka twittra om att Åsa Larssons uppskjutna och mycket efterlängtade Till offer åt Molok skulle utkomma nu. Hittar ingen info på förlagets hemsida, men på Adlibris står det mars. Vi håller tummarna för det! En annan bok jag verkligen ser fram emot är fortsättningen på den av mig lovebombade Delirium, nämligen Pandemonium, redan högt uppe på Kindle-önskelista (älska när böcker utkommer i Kindle-version direkt!). Det går att läsa lite om boken här, men gör inte det ifall ni inte redan läst ettan (det måste ni göra förresten!).

April har bara knoppar i håret, än så länge inga überefterlängtade böcker som utkommer i den månaden. Fast kanske lika bra med en liten andningspaus för själen (och plånboken…!), för efter april är det dags för…

… en hejdundrade maj! Den irländska deckardrottningen Tana French fjärde bok Broken Harbour skulle utkomma i augusti detta år, sedan blev den uppskjuten till mars. När jag nu kollar upp den på Book Depository verkar den vara uppskjuten till slutet av maj, oh nein! Den 24:e maj är det som gäller alltså, och den dagen kan ni redan färdigt märka som en högtidsdag i kalendern, ety det är också dagen då Gillian Flynns tredje thriller Gone Girl utkommer. Den handlar om en man, Charlie, som kommer hem och hittar sitt hem i kaos och sin hustru försvunnen. Men då polisen upptäcker att Charlie nyligen höjt sin frus livsförsäkring, riktas misstankarna mot honom i stället. Själv får jag lite Linwood Barclay-vibbar av upplägget och är mycket nyfiken på att se vad Flynn kokat ihop för något förmodat fantastiskt denna gång. Repeat efter me: P-E-P-P-E-N!!

Deckarmåndag II: ”Änglamakerskan”

Änglamakerskan av Camilla Läckberg XXX
År 1974 försvinner en hel familj spårlöst från sin egen påsklunch. När polisen anländer till platsen, internatskolan på ön Valö utanför Fjällbacka, står maten på bordet och bara yngsta dottern Ebba, ett år, står att finna. Nästan 30 år senare återvänder Ebba till sitt barndomshem för att efter en personlig tragedi försöka rusta upp det gamla huset till ett bed&breakfast. Men så fort hon och hennes man sätter igång stöter de på ”motgångar” som mordbrand och gammalt blod under golvplankorna. Ska det gamla familjemysteriet äntligen få sin lösning?

Jag tror att jag hade gillat den här boken när jag var yngre. Titeln dubbelmening, de tre parallellt berättade tidsperspektiven som slutligen smälter ihop till en ”rafflande” lösning. Nu känns det mest… inte så bra faktiskt. Som om jag läst alltihop förut. Ja, vi veeet att Ericas svärmor blandar sig i sina barnbarns uppfostran. Vi veeet att Erica sticker näsan i blöt på de mest osannolika sätt, klampar omkring på brottsplatser och ljuger för sin man för att få sin vilja igenom. Mellberg som är högsta hönset på polisstationen beter sig klumpigt – som vanligt. Jag menar inte att Läckberg ska låta sina karaktärer förändras med ett ryck, men börjar det här inte bli alldeles för förutsägbart? Jovisst, Gösta växer kanske en aning, och för Martin går det inte bra, men det flyter helt enkelt inte på så obehindrat längre. Kanske har Läckberg fastnat i alltför trygga hjulspår, kanske har jag gått vidare från sådana här slags böcker?
Rec.ex. från Forum.

Deckarmåndag I: ”Svart himmel”

Svart himmel av Arnaldur Indridason XXX
Efter flera böcker med först Erlendur och sedan Elínborg i huvudrollerna är det nu Sigurdur Olí som får växa till sig i den nyaste boken om Reykjavikspoliserna. Tyckte att det i något skede tenderade att bli lite småtrist med den dystre Erlendur i huvudrollen och applåderade därför Elínborgs nya framträdande roll i Mörka strömmar. Tyvärr fungerar det inte lika bra med Sigurdur.

Erlendur är fortfarande frånvarande, faktum är att den här boken verkar utspela sig helt parallellt med Mörka strömmar då det pratas om att Erlendur rest iväg till en annan del av Island och att ingen har kontakt med honom. Men Sigurdur alltså, han får försöka lösa ett fall som vindlar mellan utpressning och (mänskliga) torpeder. Indridason väver också in partier om det korrupta bankväsendet pre-bankkrasch (boken utkom på isländska år 2009), och jag gillar att hans idé, att knyta an till något aktuellt, binda boken vid sin tid. Tyvärr känns det torrt och icke-engagerande, och Sigurdur som också går omkring och deppar efter sitt havererade förhållande bidrar inte direkt till att lyfta boken. Missförstå mig inte, böcker får gärna innehålla mörker och en viss dysterhet, men det måste göras skickligt för att inte sänka boken och det känns som om Indridason inte riktigt lyckas med det här. Jag hoppas det lyfter igen, jag brukar se framemot Indridasons boksläpp och jag vill veta hur det ska gå med Erlendurs eviga sökande efter lillebrodern som försvann. Men det kommer att behövas något som gör att boken gnistrar till lite, nu känns det här mest grått och rentav… trist.
Rec.ex. från Norstedts.

Så vanligt. Och så wow!

Du hasar av trygghet av Elin Grelsson XXXX+
Åh vad jag gillar sådana här böcker. Där människorna som beskrivs är vanliga, deras föräldrar varken dricker eller slår dem, på ytan ser allt vanligt och bra ut. Ändå är det någonting som skaver.
Du hasar av trygghet är berättelsen om Sara, vanliga Sara. Hon bor tillsammans med vanliga Johannes och har ett tråkigt jobb som hon hatar. Johannes och hon åker på semester och efter att hon skällt ner honom för att han glömt handduken hemma vågar hon inte erkänna att hon själv glömt solkrämen. Hellre bränner hon sig i solen. Parallellt med vuxenberättelsen får man läsa om Saras barndom, om hur hon är tjock och hur hennes mamma plötsligt bara ligger i sängen utan att stiga upp. Jag gillar scenerna där scener ur Saras lekar med det fina Barbie-huset får symbolisera något större, något som pågår även i större skala än i Barbies värld.

Elin Grelssons debutroman svider som den där solbrännan huvudpersonen Sara skaffar sig på semestern. Kanske just för att karaktärerna i boken känns så vanliga, så igenkännbara, gör det ännu mer ont att läsa om hur de pratar förbi varandra. Hur de måste svepa granna paraplydrinkar för att ha något att prata om över huvudtaget. Hur barn-Sara sitter och vräker i sig choklad och läsa om Ayla och Jondalar och skäms över sig själv.

”Barbie, du måste kliva upp nu, det är morgon!”
”Nej inte i dag Ken, jag orkar inte.”

Rec.ex. från Modernista.

Bokmässebonanza: Den perfekta presenten

Året var 2005 och Bokbabbel var en alldeles pinfärsk rosa blogg som var rätt ensam i den då betydligt mindre bloggosfären. Typen bakom Bokbabbel, yours truly, var en nybakad student som en dag i början av juni fick ett kuvert av pappa. Ett kuvert med ett kort där det stod att han och jag skulle åka till bokmässan i Göteborg några månader senare! En av de bästa presenter jag någonsin fått eftersom det var en total överraskning för mig, något jag inte kommit att tänka på att önska mig, men något som var så ”jag” som det bara kan vara. Nu var ju detta tiden före Facebook och Twitter, men oj vad många utropstecken min status hade fått ifall de hade funnits!
I september åkte vi sedan dit och trängdes med alla andra. Bongade författare, köpte en hel drös med böcker och gick omkring med stora ögon. En månad senare var det dags för Helsingfors bokmässa, dit gick vi också och var allmänt odrägliga då vi kommenterade allt med frasen ”Jamen i Göteborg så var det så här…”. Fint!
 
Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

Mödrar och hemligheter

Moderspassion av Majgull Axelsson XXX½
En ruskig storm drar in över Arvika och en grupp strandsatta personer samlas på vägkrogen Sallys Café och Restaurang utanför stan. Där finns vägkrogens nuvarande ägare Minna som bär på hemligheter från både då- och nutid. Anette som jobbar på restaurangen, Tyrone från räddningstjänsten, journalisten Ritva, den avdankade skådespelaren Marguerite och hennes odrägliga man Henrik. Allt medan regnet piskar ner tvingas den lilla omaka gruppen ty sig till varandra och som väntat uppstår spänningar då hemligheter plötsligt tränger upp till ytan.

Moderspassion börjar väldigt starkt och jag läser snabbt och ivrigt, vill läsa mer om den brokiga gruppen som tvingats samman på grund av vädrets makter. Jag tycker dock att boken i viss mån spårar ur (hej kopparängeln!) senast halvvägs, men eftersom Axelsson ändå är en så skicklig författare så blir mitt intryck av boken ändå gott. Mödraskapet är återigen ett genomgående tema i romanen, men vad gör väl det då Axelsson skildrar det så väl? Jag läser och tänker att jag minsann ska ta och utforska Axelssons författarskap ytterligare.

The do:s and don’t:s of bokmässan

Om en vecka öppnas portarna till Bokmässan! Här kommer en lista på hur man ska – och inte ska – bete sig när man beger sig in i detta bokfrenzymecka.

DO…
– Häng upp rocken i garderoben. De få kronorna du betalar betalar tillbaka sig på momangen
– Ta med kontanter.
– Planera lite i förväg för att inte missa författarälsklingarna, men lämna rejält med tid för att bara strosa omkring och klappa på böcker
– Skippa kulturkoftan, det är varmt inne i mässhallarna. Leggings och klänning visade sig vara en hit
– Skippa även fåfängan. Bekväma skor och ryggsäck kanske inte känns snygga de första trettio minuterna, men de är hemligheten bakom att du kan  ut från mässan, inte rullas i rullstol
– Kom till författaruppträdandena nere på mässgolvet i god tid för att säkra en bra plats. Har du tur är dessutom pratet före något intressant!
DON’T…
– Stäm inte träff med någon med frasen ”Ja, vi ses väl i vimlet sedan”. Nej. Det gör ni inte. Mässområdet är stort och du går där med tiotusentals andra. Dessutom kommer du inte att höra din telefon p.g.a. allt sorl och för att du lassat en massa böcker ovanpå den
– Ta inte med dig en bok in(!). Ett radikalt uttalande, jag vet, men efter sisådär fyra minuter kommer du att stå där med minst en bok i handen i alla fall. Och i väntan på seminarierna kan du prata med människorna omkring dig, någon av dem är garanterat en bokbloggare
– Undvik inte bloggarna och bloggcafét som Vixxtoria gjorde förra året. Du får höra talas om det läääänge efteråt
– Lova inte din familj/dina vänner som inte följer med på mässan att ”du inte blir länge borta”. Det är en lögn

100!

Hade glömt att skriva upp en bok jag läst på min Läst-lista och höll således på att missa att jag igår läste ut årets hundrade bok! Det blev Elin Grelssons fina bok Du hasar av trygghet, mer om den på fredag.

Fortsätter jag i den här takten kommer jag inte att hinna med de ”vanliga” 150 böckerna i år, men å andra sidan har vi ännu bröllopsresan framför oss…! Och jo, över hundra böcker är ändå väldigt många, speciellt med tanke på att jag t.ex. gift mig och börjat heltidsjobba i år.