Coola Caitlin

How To Be a Woman av Caitlin Moran XXXX-
Det gick 24 och år och några månader som jag mig veterligen aldrig ens hörde namnet ”Caitlin Moran” nämnas. Och sedan en dag var hon plötsligt överallt. En kund kom in till oss och rekommenderade How To Be a Woman ungefär samtidigt som Helena började lovebombstwittra och sedermera blogga om Moran och boken. Eftersom jag kan sammanfattas med orden ”nyfiken” och ”bookaholic” var jag inte sen att hänga på och läsa denna blandning av självbiografi (ja! Jag har läst en biografi nu!) och feministmanifest, och ja, senast på sidan 21 var jag fast.

Det här är välskrivet och roligt – jag lovar, det är det, och jag förstår om ni reagerar med tvivel för jag brukar själv hålla mig långt borta från böcker som beskrivs som ”roliga”, ja, Hundraåringen…, jag tittar på dig! – och jag som annars brukar hylla skönlitteraturen, fiktionen, över nästan allt annat finner mig själv vända sidor i halsbrytande takt. Caitlin skriver intressant och ”just så där är det ju!” om allt från vaxning och icke-sittande underkläder till bröllop och barn. Och ja, feminism såklart, med kraft och självklarhet (se citatet om feministtestet hos Läsdagboken!) utan att för den delen bli hötta med fingret-predikande (en annan sak som framkallar bokliga rysningar – in a bad way – hos mig). Skickligt gjort! När och var får jag läsa mera?

Annonser

Om att glädjas över det lilla

Inte på den där mässan alltså, men när huvudvärken from hell tillsammans med en liten feber slog till så fick jag plötsligt vara glad över att befinna mig just hemma och inte i en smockfull mässhall. Således gläds jag i stället över ett pinfärskt nummer av ViLäser (har snabbskummat igenom den och inte hittat någon kommentar om mitt inlägg från i juli), gott té ur Penguin-muggarna samt de sista sidorna med min nya skotska poliskompis Anna Cameron. Det kan för den delen hända att jag (och Kindlur) måste läsa vidare om Anna, Cath och Jamie å det snaraste, men bara huvudvärken skulle ge med sig torde det inte vålla några större problem, se t.ex. bokköpsskäl nr 7 och 27!

Brudens far och Bokbabbel

På Mr Bokbabbels och mitt bröllop höll min pappa som sig bör ett tal. Det var väldigt fint, personligt och roligt redan i sig, men mot slutet kom den där extra guldstjärnan och knorren som fick tårarna att börja strömma. Pappa hade nämligen finkammat min blogg på titlar över böcker jag läst och gjort en liten ”dikt” av några av dem. Så fint, så personligt! Så här låter den.

Åh, kom och se här – är detta Århundradets kärlekssaga eller Paradiset?
Sent i november var ni Ensamma tillsammans
Det var länge sedan det var så här spännande
Mamma sa att jag var sjuk och Min far hade en drömEn midsommarnattsdröm
Till den skrivande kvinnans försvarUrsäkta att man vill bli lite älskad
Jag vet ingenting om digJag vill behålla precis allting.
Du sköna nya världLåt det aldrig ta slut.

Tack pappa!

Ibland bara måste man döda lite darlings

Välkommen till den här världen av Amanda Svensson XXX+
Möt Greta som jobbar med wokgrytor (maten alltså, inte redskapen), och Simon som ritar trianglar som ingen annan. De möts i Köpenhamn dit Greta just flyttat, och det blir lite flicka möter pojke tills Simons svartsjuke kompis Claus dyker upp och gör de rosa molnen svarta.
Jag känner mig lite tudelad kring den här boken. Amanda Svensson har en helt egen stil, och det är fint, det gillar jag. Men hon brer liksom på lite för tjockt ibland, det blir så krumbuktigt att språket blir en enda ogenomtränglig massa. Kill några av dina darlings Amanda, så att det fina får en chans att sticka ut!
Rec.ex. från Norstedts.

P.S. Lite Göteborgsnostalgi mitt i all bokmässefrenzy som pågår på typ alla andra bokbloggar utom min (avundsjuk? Jag?): Amanda Svenssons debutroman Hey Dolly var den första boken jag läste när jag flyttat till Göteborg hösten 2008!

Våren 2012, I welcome thee!

Ni som läser bokbloggar har säkert märkt av tendensen att inte så mycket leva i nuet som att blicka framåt. På gott och ont. Stekheta sommardagar drömmer man om septemberkrispigt höstmys och när höstregnet sedan piskar mot rutan tänker man på den där första vårdagen då man kan sitta ute och läsa. Läsa ja. För det är nog främst det som får de där bokbloggarna (mig själv inräknad) att se fram emot kommande årstider. För även om jag som bäst njuter av att tända ljus och krypa upp i soffan med bra (och mindre bra) böcker, kan jag inte låta bli att med glädje tänka lite på våren som kommer. Bokvåren alltså. Utan att SvB:s Vårens böcker-bibel ens utkommit ännu vågar jag redan utropa våren 2012 till Bästa Bokvåren Ever! Titta bara:

Januari börjar året, och öppnar starkt med bokbloggarmaffians mysdeckarälskling Elly Grifftiths. A Room Full of Bones heter den nya boken med den något fåniga taglinen ”You can bury the coffin but you can’t bury the secret”. Jag ser framemot att läsa om hur det ska gå med arkeolog-Ruth, Nelson och den lilla babyn, och förutspår kollektivt saltängstwittrande några dagar inpå det nya året! Läs mer om t.ex. baksidesbeskrivningen hos Helena!
På nordiskt håll får vi läsa Jo Nesbös Gengångare på svenska, vilket definitivt innebär en högtidsstund i den bokbabbelska kalendern!

Februari kommer näst, och vem hittar vi där om inte Elizabeth Hand! Efter att ha blivit totalknockad av både språk och intrig i Generation Loss välkomnar jag en ny Hand-bok – där Cass Neary återigen ses i huvudrollen – med öppna armar! Available Dark är titeln ni ska lägga på minnet.

Marsch mot mars! Tycker mig ha hört Boktoka twittra om att Åsa Larssons uppskjutna och mycket efterlängtade Till offer åt Molok skulle utkomma nu. Hittar ingen info på förlagets hemsida, men på Adlibris står det mars. Vi håller tummarna för det! En annan bok jag verkligen ser fram emot är fortsättningen på den av mig lovebombade Delirium, nämligen Pandemonium, redan högt uppe på Kindle-önskelista (älska när böcker utkommer i Kindle-version direkt!). Det går att läsa lite om boken här, men gör inte det ifall ni inte redan läst ettan (det måste ni göra förresten!).

April har bara knoppar i håret, än så länge inga überefterlängtade böcker som utkommer i den månaden. Fast kanske lika bra med en liten andningspaus för själen (och plånboken…!), för efter april är det dags för…

… en hejdundrade maj! Den irländska deckardrottningen Tana French fjärde bok Broken Harbour skulle utkomma i augusti detta år, sedan blev den uppskjuten till mars. När jag nu kollar upp den på Book Depository verkar den vara uppskjuten till slutet av maj, oh nein! Den 24:e maj är det som gäller alltså, och den dagen kan ni redan färdigt märka som en högtidsdag i kalendern, ety det är också dagen då Gillian Flynns tredje thriller Gone Girl utkommer. Den handlar om en man, Charlie, som kommer hem och hittar sitt hem i kaos och sin hustru försvunnen. Men då polisen upptäcker att Charlie nyligen höjt sin frus livsförsäkring, riktas misstankarna mot honom i stället. Själv får jag lite Linwood Barclay-vibbar av upplägget och är mycket nyfiken på att se vad Flynn kokat ihop för något förmodat fantastiskt denna gång. Repeat efter me: P-E-P-P-E-N!!

Deckarmåndag II: ”Änglamakerskan”

Änglamakerskan av Camilla Läckberg XXX
År 1974 försvinner en hel familj spårlöst från sin egen påsklunch. När polisen anländer till platsen, internatskolan på ön Valö utanför Fjällbacka, står maten på bordet och bara yngsta dottern Ebba, ett år, står att finna. Nästan 30 år senare återvänder Ebba till sitt barndomshem för att efter en personlig tragedi försöka rusta upp det gamla huset till ett bed&breakfast. Men så fort hon och hennes man sätter igång stöter de på ”motgångar” som mordbrand och gammalt blod under golvplankorna. Ska det gamla familjemysteriet äntligen få sin lösning?

Jag tror att jag hade gillat den här boken när jag var yngre. Titeln dubbelmening, de tre parallellt berättade tidsperspektiven som slutligen smälter ihop till en ”rafflande” lösning. Nu känns det mest… inte så bra faktiskt. Som om jag läst alltihop förut. Ja, vi veeet att Ericas svärmor blandar sig i sina barnbarns uppfostran. Vi veeet att Erica sticker näsan i blöt på de mest osannolika sätt, klampar omkring på brottsplatser och ljuger för sin man för att få sin vilja igenom. Mellberg som är högsta hönset på polisstationen beter sig klumpigt – som vanligt. Jag menar inte att Läckberg ska låta sina karaktärer förändras med ett ryck, men börjar det här inte bli alldeles för förutsägbart? Jovisst, Gösta växer kanske en aning, och för Martin går det inte bra, men det flyter helt enkelt inte på så obehindrat längre. Kanske har Läckberg fastnat i alltför trygga hjulspår, kanske har jag gått vidare från sådana här slags böcker?
Rec.ex. från Forum.

Deckarmåndag I: ”Svart himmel”

Svart himmel av Arnaldur Indridason XXX
Efter flera böcker med först Erlendur och sedan Elínborg i huvudrollerna är det nu Sigurdur Olí som får växa till sig i den nyaste boken om Reykjavikspoliserna. Tyckte att det i något skede tenderade att bli lite småtrist med den dystre Erlendur i huvudrollen och applåderade därför Elínborgs nya framträdande roll i Mörka strömmar. Tyvärr fungerar det inte lika bra med Sigurdur.

Erlendur är fortfarande frånvarande, faktum är att den här boken verkar utspela sig helt parallellt med Mörka strömmar då det pratas om att Erlendur rest iväg till en annan del av Island och att ingen har kontakt med honom. Men Sigurdur alltså, han får försöka lösa ett fall som vindlar mellan utpressning och (mänskliga) torpeder. Indridason väver också in partier om det korrupta bankväsendet pre-bankkrasch (boken utkom på isländska år 2009), och jag gillar att hans idé, att knyta an till något aktuellt, binda boken vid sin tid. Tyvärr känns det torrt och icke-engagerande, och Sigurdur som också går omkring och deppar efter sitt havererade förhållande bidrar inte direkt till att lyfta boken. Missförstå mig inte, böcker får gärna innehålla mörker och en viss dysterhet, men det måste göras skickligt för att inte sänka boken och det känns som om Indridason inte riktigt lyckas med det här. Jag hoppas det lyfter igen, jag brukar se framemot Indridasons boksläpp och jag vill veta hur det ska gå med Erlendurs eviga sökande efter lillebrodern som försvann. Men det kommer att behövas något som gör att boken gnistrar till lite, nu känns det här mest grått och rentav… trist.
Rec.ex. från Norstedts.