Bokbabbel the bloggambassadör

Tjoho, nu har Bok & Bibliotek gått ut med nyheten om de nya bloggambassadörerna, och  vem hittar vi på listan (och i ingressen som ”bokhandlare i Finland” för den delen. Låter ju som om jag skulle äga och driva butiken själv, haha) om inte yours truly? Hurra, jag är så glad och peppad! Tänk att jag ska få kombinera mina käraste hobbyn (läs: böcker och bloggande ), och dessutom i favoritstaden Göteborg. Happiness!

Här är listan på alla ambassadörer!

När kommer gnistan?

När börjar det riktiga livet av Fredrik Lindström XXX
Fredrik Lindströms förra bok Vad gör alla superokända människor hela dagarna? är enligt senaste ViLäser en av Sveriges mest sålda novellsamlingar genom tiderna (270 000 ex). Jag läste den också för ett antal år sedan, och tyckte därför att det skulle bli kul att se vad Fredrik hittat på den här gången. Gillade också idén med de här vanliga människor som traskar på i sin vardag och väntar på det där lilla extra.
Men jag vet inte riktigt. Det är femton noveller och jag börjar läsa, tänker att ok, så här var den och här kommer nästa och sedan blir det liksom inget. Det är småtrevligt och puttrigt, men det lyfter liksom aldrig. Novellerna tar slut och jag tänker att ”Var det det?”. Missförstå mig inte, jag behöver inte utomjordingar eller avfyrade gevär, men en liten gnista kanske. Samma gnista som karaktärerna i novellerna går och väntar på.
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.

Säg det med ett smycke

Nördiga smycken, det gillar vi va? Själv bär jag alltid halsband, men har faktiskt inget som vittnar om mitt stora läsintresse och det skulle jag gärna ändra på. Jag tror att jag har bestämt mig för att ge mig själv det här halsbandet i julklapp (jag har varit rätt snäll i år, right?), men sedan snubblade jag över den här sidan och tycker de
halsbanden också är rätt fina i all sin enkelhet (plus i kanten för sloganen ”Jewelry for the bookish”!). Gillar också den lilla scrabbleplattan med Alcott-citatet som Bokhore-Jessica tipsade om häromdagen. Och är man riktigt hardcore är det här smycket nog det enda rätta.

Har ni något bokinspirerat smycke?

Är det du eller jag, Liza?

Du gamla, du fria av Liza Marklund XXX-
Jag minns mitt första möte med Marklund. Det var under jullovet mitt första gymnasieår, jag låg i en solstol under en brännande vietnamesisk sol och i hotellets lånehylla hade min pappa hittat några svenska deckare som han själv först andlöst plöjde (min snabba lästakt är ärvd av honom, tack för den!) och sedan gav vidare till mig och mamma (Lillebror hade varken då eller nu förstått sig på det här med läsning). Året var 2002 och det hade redan utkommit några Annika Bengtzon-deckare som vi kunde avverka i rask takt. Sedan dess har jag/vi följt varje boksläpp med iver, och nu var det länge sedan sist. Så pass länge sedan att jag började fundera på hur jag skulle komma att ta emot boken. Inte för att jag nu skulle ha mooognat alldeles otroligt på sistone, men jag har åtminstone blivit lite kräsnare vad gäller böcker, om det sedan beror på studierna, att jag blivit äldre, att jag läst så mycket de senaste åren eller alltihop kan man sedan debattera om.

Anywhoo. Annika Bengtzon är tillbaka – och hjälp vad hon (och redaktionen på Kvällspressen) är gnällig! Missförstå mig inte, hennes liv är – som vanligt – inte en dans på rosor utan ett sprinterlopp på törnen*, hon är förvisso tillsammans med Thomas igen men tydligen har han – igen – problem med att hållas monogam. Suck. Paret stöter dock på ännu större problem då Thomas och en grupp övriga europeiska tjänstemän kidnappas under en resa i Kenya och Annika måste börja ta ställning till lösensummor och annat absurt vardagsfrämmande. Och jag vet inte, det känns helt enkelt inte som något jag kan köpa. Om man läser seriedeckare måste man såklart se förbi det osannolika att icke-poliser blir inblandade i fall efter fall, eller att små orter drabbas av bestialiska mord år efter år. Men här blir steget för stort: globala kidnappningsproblem som ska lösas i Annikas ostädade sovrum och föräldrar och ”vänner” som beter sig så osannolikt hänsynslöst att man bara baxnar. Nej, jag köper det helt enkelt inte. Dessutom: om det är något Marklund alltid har kunnat även om t.ex. språket kanske inte har varit direkt hisnande, så är det att skriva Spännande med stort s. Nu: halvljummet. Jag sörjer.
Rec.ex. från Piratförlaget.

*) Citat: Oppfinnar-Jocke. Ok, vi kan eventuellt diskutera den där påstådda mognaden hos mig när jag nu tydligen väljer att citera en seriefigur från en sisådär 15-20 år tillbaka.

Rätt bok i rätt tid

Ibland gillar jag att läsa böcker lite ”off season”; tänk Åsa Larssons vrålvintriga böcker lästa med rosévinsglaset i handen på sommarstugans veranda eller solstekta och front porch-rika sydstatsskildringar avnjutna medan det nordiska novemberrusket piskar på utanför rutan. Å andra sidan har väl ingen undgått att märka att 95 % av #boblmaf börjar yla om böcker som handlar om krispig luft/granna löv/snygga höstkläder som andas Lorelai Gilmore så fort september augusti står för dörren (Exhibit A: Jag påbörjar läsningen av A Lake of Dead Languages). Rätt bok i rätt tid således, och den senaste tiden har jag läst böcker som legat nästan kusligt i tiden:

– Att Liza Marklunds nyaste deckare Du gamla, du fria hade första recensionsdag 23.11 och att själva boken börjar den 22.11 var knappast ett sammanträffande utan bara smart uttänkt av (Pirat)förlaget, men lite skoj var det allt. Främst utspelar sig boken dock i december, och jag lovar, min recension är på kommande!
– I torsdags firades det Thanksgiving på andra sidan Atlanten, något jag halvhjärtat noterade men reagerade starkare på då jag samma dag läste de sista sidorna i The Language of Flowers (recce på kommande även här..!) där det vankades just… Thanksgiving!
– Och som Metta redan påpekade var det ju även 11/22-dagen alldeles nyligen, och skrämmande nog bestämde sig min Kindle för att klicka ner den där Stephen King-boken ”alla” (läs: Metta, Helena och – när hon inte är för upptagen med att dela ut gula kort – Påhittade nöjen) talat om på sistone. Skumt det där, borde ta och maila Amazon och fråga om de har tänkt sig att jag faktiskt ska betala för de där böckerna som deras lilla Kindle klickar hem åt mig sig i tid och otid…?

P.S. I år ska min komma i julstämning-bok förresten vara Dash and Lily’s Book of Dares (ni som redan läst den kan med fördel läsa min julstämningsbok från förra året, Comfort and Joy!) Jag kollade, och handlingen i Dash and Lily… börjar först 21:a december, men så länge tänker jag inte vänta. På insidan av pärmen beskrivs den trots allt som en ”love story that will have readers perusing bookstore shelves, looking and longing for love (and a red notebook) of their own”. Come to mama!

Skröplighet, ditt namn är Bokbabbel

Bah. Knappt hade jag återinstallerat mig i vardagen förrän den höga febern som även förpestade några bröllopsresedagar invaderade min kropp igen. Vrålfail, som min bästa distanskollega Sandra skulle säga! I dag är jag mest glad över att jag stundvis orkar läsa (dock inga av de tunga inbundna rec.exen som lockar, här håller vi oss strikt till ViLäser, Kindle eller för febersvaga armar överkomliga pocketböcker).
Mitt gula kort (för uppvigling, bah! Jag bär det med stolthet!) är noterat, och vad det lider ska jag naturligtvis rapportera om allt från hur det gick med mitt återseende med Annika Bengtzon, om en ny (fiktiv) psykopatbekantskap jag gjort, en thrillerförfattare jag förälskat mig i, en nattlig cirkus jag förundrats av och lite annat smått och gott. Men först, Penguinmugg-formade baljor med té och eoner av vilotid i sängen. Stay tuned tills bättre (blogg)tider, som man så vackert säger på ”svenska”!

P.S. Vad tycks om min nya slogan, ”Fanatisk och fantastisk”? Den är ett FB-citat av Bia the bokgudinna från några veckor tillbaka och jag tycker den känns väldigt fin och passande! 😀

Reseläsningen – hur gick det sen?

Jaja. Ni var ju – med all rätt – ganska skeptiska till min mastodontiska rese-bokhög för några veckor sedan, men inte ens jag trodde ju att jag skulle hinna igenom allihopa. Verkligen inte. Jag hade städer att turista i, solstrålar att ta fasta på, vatten att simma i och, framför allt, min man att umgås med. Såklart. Jag ville ju bara ha valmöjligheter, och med en fjäderlätt liten goding till Kindle så kan jag berätta er att det gick utmärkt. Under de första dagarna i Hong Kong blev det knappt något läst, och att jag dessutom harvade på med den till min besvikelse rätt sega The Marriage Plot underlättade ju inte direkt saken. När jag väl kommit igenom den, och fysiskt dessutom förflyttat mig till en lugnare ort, så gick det plötsligt framåt med en glad en-bok-om-dagen-takt. Så blev det lite mer aktiva dagar (jaja, tolka det hur ni vill) och sedan pang bom megafeber och mycket osexigt sängliggande i tre-fyra dagar. Tack och lov (speciellt med tanke på att det inte fanns internet på rummet och att tv-utbudet bestod av Masterchef typ 24/7) orkade jag läsa även när kroppstemperaturen nådde otrevliga höjder, men särskilt snabbt eller analytiskt kan man nog inte kalla det läsandet.

Slutsaldot blev alltså 8 utlästa böcker, men är för tillfället halvvägs inne i såväl Till skogs som The Language of Flowers så de får kanske räknas med sådär lite på ett hörn. Statistiskt jämna siffror för språkfördelningen svenska/engelska, men en jordskredsseger för Kindlur som stod för sex av böckerna (+ då Diffenbaughs fina bok jag håller på med som bäst). Vilken utmärkt resekompanjon han är, den gode Kindlur, med sin även i direkt solljus 100 %-igt läsvänliga skärm och sin lätta vikt. Jag laddade den en gång under resan, och det var bara för säkerhets skull ifall bagaget med laddningssladden skulle tappas bort, inte för att det behövdes. Inte heller var någon tjuv i farten och nappade Kindle ur strandväskan medan jag simmade i poolen intill, så det är med glädje jag ser framemot fler resor tillsammans med Kindlur. Årets bästa köp people, I’m telling you!