Vi tar väl årets sista Tom Perrotta-inlägg då, va?

Election av Tom Perrotta XXXX
Duktiga flickan Tracy Flick vill bli elevkårens ordförande i Winwood High. Engelskaläraren Jim McAllister sätter dock käppar i hjulen för henne när han föreslår att skolans populära och snälla fotbollsstjärna, Paul Warren, ska ställa upp i valet. Alltihop spetsas till då Pauls lillasyster Tammy i ett utbrott av frustration bestämmer sig för att ställla upp hon också.

Innan ni suckar åt att boken verkar handla om jobbiga high school-ungdomar eller tråkig politik, vill jag genast stoppa era tankegångar. För jo, det är klart att det finns lite av det också, men framför allt finns det karaktärer man känner för och bryr sig om. Det finns skolskandalen om Tracy som hade ett förhållande med en av lärarna, och det finns Tammys hemlighet som är den största orsaken till att hon ställer upp i valet. Och allt berättas med Tom Perrottas oefterhärmliga både varma och vassa skärpa.

She was exactly the kind of kid I was trying to reach, a smart, unhappy girl who wanted nothing more than to be accepted by the jock/cheerleader aristocracy at Winwood and had no idea – how could she? – of how relieved she was going to be to find a different world in college, more charitable standards of value.

Jag älskar greppet att låta många av karaktärerna stå för berättandet, deras synvinklar smälter in i varandra och det är riktigt snyggt gjort. Som läsare ser man hur nära – och ibland långt ifrån – de kommer varandras hjärtan och/eller hemligheter, och det ökar spännningen. Perrotta får dessutom ett stort plus i kanten för att han låter Tammy läsa om en av sina gamla älsklingsböcker, one of those Sweet Vallet High-bokks I used to love so much. Lovin’ it, Tom!

Bloggåret 2011

Dags för en liten trip down memory lane! Vad hände på Bokbabbel under år 2011? Förra året var ett så bra bloggår att jag i något skede undrade hur 2011 alls skulle kunna motsvara det. Men sedan började jag fundera på saken och upptäckte att det minsann hänt en hel del även i år.

Jag fortsatte med att då och då nischblogga om böcker & Converse och fick dessutom ett par fina Converse-örhängen i present av Bokstävlarna. Bloggen fick en egen Facebook-sida. Jag åkte till Stockholm på en väldigt rolig bloggträff i månadsskiftet maj-juni, extra roligt då jag tyvärr inte kunde åka ner till Göteborgs bokmässa detta år. I maj utökades också familjen med en liten Kindlur, och det var nog årets bästa köp, speciellt med tanke på den enorma mängd böcker jag – under viss mobbning av #boblmaf – släpade med mig på bröllopsresan.

I slutet av juli tog jag ett stort steg och flyttade Bokbabbel från Blogger hit till WordPress, och i samma veva fick bloggen en egen domän. Jag tycker fortfarande att man är lite för bunden av layouten i WordPress, men i övrigt har jag trivats bra. Dessutom gav ju bloggflytten (samt mitt nya efternamn jag förvärvade då jag gifte mig med världens bästa Mr Bokbabbel i september) mig en utmärkt orsak att beställa lite nya visitkort. Och klistermärken.

I oktober blev jag till min stora glädje och överraskning tillsammans med fyra andra bokbloggare tilldelad Av kärlek till boken-priset på Helsingfors bokmässa. En stor ära! I oktober hade jag även hunnit prata om tidigare Nobel-pristagare i direktsändning i radio, och i december var jag med i tv-programmet Boktid. Jag var även månadens blogg hos tidningen Nöjesmix. Väldigt roligt alltihop!

Förra året publicerade jag all världens listor om bokköp och annat, i år listade jag i stället Bokbloggarens ABC. Jag var också med i julkalendrar hos Enligt O, Daniel Åberg och Fiktiviter, tack för det! Själv skickade jag julkort till en drös bokbloggare.

Förutom priset på bokmässan var de två andra absoluta höjdpunkterna bloggmässigt att få se min andra blurb på Therese Bohmans fantastiska bok Den drunknade, samt att väljas till bloggambassadör för Bok & Biblioteksmässan 2012. Ser med andra ord framemot ett fint (blogg)år 2012!

Att först gilla och sedan ogilla en bok

En nästan vanlig man XXX+ och Grannen XX+ av Buthler & Öhrlund
Christopher Silverbielke och Hans Ecker har bra jobb, snygga kvinnor och mycket pengar. Ändå är de uttråkade och söker spänning i livet. Christopher kommer på idén att de ska börja samla ihop poäng genom att göra diverse olagligheter tillsammans med sin underdog till vän, Johannes Kruut. Det blir fortkörning, droger och prostituerade.

Polisen Jacob Colt kopplas in på en mordutredning där vissa spår pekar mot Silverbielke och Ecker, men de är ständigt utom hans räckhåll och det är människor som ljuger och missvisande fysiska bevis. I början är det väldigt spännande, och En nästan vanlig man har jag inte så många invändningar emot även om den tenderar att bli onödigt upprepande. Grannen tar dock vid där En nästan vanlig man slutade, och i den senare boken handlar det mer om diverse psykologiska spel. Den boken är alldeles för tjock för sitt eget bästa (600 sidor), refererar i långa partier vad som hände i den föregående boken och känns allmänt tafflig. Poliserna spelar squash och oroar sig för att den enas snygga sexvilliga hustru plötsligt tappat lusten, och kallas ”män” samtidigt som den nya kvinnliga polisen benämns ”flicka”. Jag blir irriterad men läser ändå slut boken. Man kan kanske fråga sig varför.

Jul-snabbis

Antal böcker jag gav bort i julklapp: 3
Antal böcker jag fick i julklapp: 0
Antal Adlibris-presentkort jag fick i julklapp: 1
Antal minuter jag funderat över vad jag ska köpa för presentkortet: Många
Antal böcker lästa under julhelgen: 0. Det blir ju lätt så när man ska vara social på olika ställen och med olika människor. Men i eftermiddags, efter att ha kommit in från en promenad i Dagmar-stormens fotspår, tände jag ljus och parkerade mig på soffan med Kate Morton. Julfrid!

Hur blev er (bok)jul?

Metalitterär magi i serieform

The Unwritten – Tommy Taylor and the Bogus Identity av Mike Carey & Peter Gross XXXX-
Jag läser gärna graphic novels, men är halvdålig på att botanisera i de hyllorna i bokhandlar och på bibliotek. Därför är det trevligt när en guru inom området läser och bloggar om en serieroman, och jag dessutom hittar nämnda bok på biblioteket!

The Unwritten är första delen i en serie och handlar om Tom Taylor vars pappa Wilson Taylor var en känd barnboksförfattare som skrev om en ung trollkarl vid namn Tommy Taylor. Wilson försvann spårlöst för flera år sedan, och Tom försörjer sig numera genom att delta i bokmässor etc. som inspiration för den fiktive hjälten Tommy Taylor – en roll han själv egentligen inte alls vill axla. Sedan dyker det dock upp en mystisk journalist som anklagar Wilson för att ha köpt Tom av ett fattigt par och Tom dras in i ett äventyr med inslag från just pappans berömda böcker.
Jag gillar The Unwitten, som på ett snyggt sätt lyckas blanda fankulter, magiska inslag och cynisk humor. Det är som en lite mörkare och vuxnare Harry Potter (likheten till bokserien nämns också), och Bokstävlarna jämför den också med The Magicians vilket även jag skriver under på. Jag gillar bokmässesekvenserna, och det skräckförfattarsymposium Tom hamnar på. Nördiga blinkningar ftw!