Vi tar väl årets sista Tom Perrotta-inlägg då, va?

Election av Tom Perrotta XXXX
Duktiga flickan Tracy Flick vill bli elevkårens ordförande i Winwood High. Engelskaläraren Jim McAllister sätter dock käppar i hjulen för henne när han föreslår att skolans populära och snälla fotbollsstjärna, Paul Warren, ska ställa upp i valet. Alltihop spetsas till då Pauls lillasyster Tammy i ett utbrott av frustration bestämmer sig för att ställla upp hon också.

Innan ni suckar åt att boken verkar handla om jobbiga high school-ungdomar eller tråkig politik, vill jag genast stoppa era tankegångar. För jo, det är klart att det finns lite av det också, men framför allt finns det karaktärer man känner för och bryr sig om. Det finns skolskandalen om Tracy som hade ett förhållande med en av lärarna, och det finns Tammys hemlighet som är den största orsaken till att hon ställer upp i valet. Och allt berättas med Tom Perrottas oefterhärmliga både varma och vassa skärpa.

She was exactly the kind of kid I was trying to reach, a smart, unhappy girl who wanted nothing more than to be accepted by the jock/cheerleader aristocracy at Winwood and had no idea – how could she? – of how relieved she was going to be to find a different world in college, more charitable standards of value.

Jag älskar greppet att låta många av karaktärerna stå för berättandet, deras synvinklar smälter in i varandra och det är riktigt snyggt gjort. Som läsare ser man hur nära – och ibland långt ifrån – de kommer varandras hjärtan och/eller hemligheter, och det ökar spännningen. Perrotta får dessutom ett stort plus i kanten för att han låter Tammy läsa om en av sina gamla älsklingsböcker, one of those Sweet Vallet High-bokks I used to love so much. Lovin’ it, Tom!

Bloggåret 2011

Dags för en liten trip down memory lane! Vad hände på Bokbabbel under år 2011? Förra året var ett så bra bloggår att jag i något skede undrade hur 2011 alls skulle kunna motsvara det. Men sedan började jag fundera på saken och upptäckte att det minsann hänt en hel del även i år.

Jag fortsatte med att då och då nischblogga om böcker & Converse och fick dessutom ett par fina Converse-örhängen i present av Bokstävlarna. Bloggen fick en egen Facebook-sida. Jag åkte till Stockholm på en väldigt rolig bloggträff i månadsskiftet maj-juni, extra roligt då jag tyvärr inte kunde åka ner till Göteborgs bokmässa detta år. I maj utökades också familjen med en liten Kindlur, och det var nog årets bästa köp, speciellt med tanke på den enorma mängd böcker jag – under viss mobbning av #boblmaf – släpade med mig på bröllopsresan.

I slutet av juli tog jag ett stort steg och flyttade Bokbabbel från Blogger hit till WordPress, och i samma veva fick bloggen en egen domän. Jag tycker fortfarande att man är lite för bunden av layouten i WordPress, men i övrigt har jag trivats bra. Dessutom gav ju bloggflytten (samt mitt nya efternamn jag förvärvade då jag gifte mig med världens bästa Mr Bokbabbel i september) mig en utmärkt orsak att beställa lite nya visitkort. Och klistermärken.

I oktober blev jag till min stora glädje och överraskning tillsammans med fyra andra bokbloggare tilldelad Av kärlek till boken-priset på Helsingfors bokmässa. En stor ära! I oktober hade jag även hunnit prata om tidigare Nobel-pristagare i direktsändning i radio, och i december var jag med i tv-programmet Boktid. Jag var även månadens blogg hos tidningen Nöjesmix. Väldigt roligt alltihop!

Förra året publicerade jag all världens listor om bokköp och annat, i år listade jag i stället Bokbloggarens ABC. Jag var också med i julkalendrar hos Enligt O, Daniel Åberg och Fiktiviter, tack för det! Själv skickade jag julkort till en drös bokbloggare.

Förutom priset på bokmässan var de två andra absoluta höjdpunkterna bloggmässigt att få se min andra blurb på Therese Bohmans fantastiska bok Den drunknade, samt att väljas till bloggambassadör för Bok & Biblioteksmässan 2012. Ser med andra ord framemot ett fint (blogg)år 2012!

Att först gilla och sedan ogilla en bok

En nästan vanlig man XXX+ och Grannen XX+ av Buthler & Öhrlund
Christopher Silverbielke och Hans Ecker har bra jobb, snygga kvinnor och mycket pengar. Ändå är de uttråkade och söker spänning i livet. Christopher kommer på idén att de ska börja samla ihop poäng genom att göra diverse olagligheter tillsammans med sin underdog till vän, Johannes Kruut. Det blir fortkörning, droger och prostituerade.

Polisen Jacob Colt kopplas in på en mordutredning där vissa spår pekar mot Silverbielke och Ecker, men de är ständigt utom hans räckhåll och det är människor som ljuger och missvisande fysiska bevis. I början är det väldigt spännande, och En nästan vanlig man har jag inte så många invändningar emot även om den tenderar att bli onödigt upprepande. Grannen tar dock vid där En nästan vanlig man slutade, och i den senare boken handlar det mer om diverse psykologiska spel. Den boken är alldeles för tjock för sitt eget bästa (600 sidor), refererar i långa partier vad som hände i den föregående boken och känns allmänt tafflig. Poliserna spelar squash och oroar sig för att den enas snygga sexvilliga hustru plötsligt tappat lusten, och kallas ”män” samtidigt som den nya kvinnliga polisen benämns ”flicka”. Jag blir irriterad men läser ändå slut boken. Man kan kanske fråga sig varför.

Jul-snabbis

Antal böcker jag gav bort i julklapp: 3
Antal böcker jag fick i julklapp: 0
Antal Adlibris-presentkort jag fick i julklapp: 1
Antal minuter jag funderat över vad jag ska köpa för presentkortet: Många
Antal böcker lästa under julhelgen: 0. Det blir ju lätt så när man ska vara social på olika ställen och med olika människor. Men i eftermiddags, efter att ha kommit in från en promenad i Dagmar-stormens fotspår, tände jag ljus och parkerade mig på soffan med Kate Morton. Julfrid!

Hur blev er (bok)jul?

Julstängt

Må er julafton vara fylld av hårda paket,
er juldag en enda lång läskoma
och er annandag jul fylld av bloggiver om alla böcker ni fått och gett.

God Jul önskas alla läsare!

Metalitterär magi i serieform

The Unwritten – Tommy Taylor and the Bogus Identity av Mike Carey & Peter Gross XXXX-
Jag läser gärna graphic novels, men är halvdålig på att botanisera i de hyllorna i bokhandlar och på bibliotek. Därför är det trevligt när en guru inom området läser och bloggar om en serieroman, och jag dessutom hittar nämnda bok på biblioteket!

The Unwritten är första delen i en serie och handlar om Tom Taylor vars pappa Wilson Taylor var en känd barnboksförfattare som skrev om en ung trollkarl vid namn Tommy Taylor. Wilson försvann spårlöst för flera år sedan, och Tom försörjer sig numera genom att delta i bokmässor etc. som inspiration för den fiktive hjälten Tommy Taylor – en roll han själv egentligen inte alls vill axla. Sedan dyker det dock upp en mystisk journalist som anklagar Wilson för att ha köpt Tom av ett fattigt par och Tom dras in i ett äventyr med inslag från just pappans berömda böcker.
Jag gillar The Unwitten, som på ett snyggt sätt lyckas blanda fankulter, magiska inslag och cynisk humor. Det är som en lite mörkare och vuxnare Harry Potter (likheten till bokserien nämns också), och Bokstävlarna jämför den också med The Magicians vilket även jag skriver under på. Jag gillar bokmässesekvenserna, och det skräckförfattarsymposium Tom hamnar på. Nördiga blinkningar ftw!

Godkänt, men inte mycket mer

… eller ”Hur gick det egentligen med Bokbabbels 10-lista?”

10-listan var alltså en utmaning där man skulle passa på att läsa hyllvärmare som fått samla damm alldeles för länge och troligen helt i onödan (man köper ju bara potentiellt bra böcker). Nu är jag ju inte sådär väldans bra på sådana här utmaningar eftersom jag tror på lustläsning och på att plocka upp den bok man känner för, men som den bokhamster jag är gör det onekligen gott att då och då vända blicken mot den egna bokhyllan och inte bara nätbokhandeln eller bibliotekskatalogen.

Så hur gick det alltså? Eftersom jag i princip hade glömt bort hela listan och åtminstone inte alls tänkt aktivt på den, var jag rädd för att det skulle ha gått helt katastrofalt dåligt. Men icke, jag har ju faktiskt läst såväl The Passage (även om det ju tog sin tid, som ni kanske minns) som Det fördolda, The Lake of Dead Languages och The Magicians. 4 av 10 med andra ord. Som jag säger i rubriken, godkänt men inte mer än det. Lite pluspoäng ger jag dock mig själv för att jag läste böcker från listan trots att i princip hade glömt bort att den existerade.
Hur gick det för er andra?

Böckernas förkortade livslängd (och kan vi göra något åt saken?)

Förra veckan skrev Ord och inga visor ett intressant inlägg om böckernas allt kortare livslängd. Hur en bok med mer eller mindre buller och bång utkommer – för att sedan glömmas bort sex månader, ett år eller i bästa fall två-tre år efter att den utkom. Ord och inga visor pekar på den flodvåg av böcker vi överöses av varje år, varje säsong rentav, och tycker det är sorgligt att en enskild bok så snabbt falnar.

Det tycker jag också. Samtidigt är jag ju en av alla de där som bidrar till att det blir just så, genom att både här och i tidningar recensera dagsaktuella böcker och otåligt blicka framåt mot nästa utgivningssäsong. Jag märkte senast förra veckan, då jag i min läsdagbok nedtecknade att jag läst Tom Perrottas Election – se där, där fick vi in Tom Perrotta även den här veckan..! – att den utkommit för ”väldigt” länge sedan, nämligen 1998. När läste jag senast en bok från 1990-talet?

I Ord och inga visors kommentarsfält analyseras också det faktum att väldigt ombloggade böcker i viss mån gör en extra trött på boken, ibland till den grad att man helt och hållet låter bli att läsa den. Fast då kanske någon ändå vill plocka upp den senare, säg efter ett år eller så, för att i lugn och ro läsa what the fuss was all about. Eller?

Sedan kan jag ytterligare konstatera att jag överlag läser alldeles för lite gamla böcker överlag, och då menar jag böcker med över 50 år på nacken. Å andra sidan tänker jag att ifall de böckerna överlevt 50 år och mera, överlever de säkert några år till. Men det är nog en annan historia.

Skattjakt och kurragömma i ett juligt New York

Dash and Lily’s Book of Dares av Rachel Cohn och David Levithan XXX½
Dash skilda föräldrar firar jul i tron att Dash är hos den andra föräldern. Men det passar Dash utmärkt, för då kan han ströva omkring i New York i många dagar helt ifred. Vilket han också gör, och en dag då han som vanligt är inne på Strand hittar han en röd Moleskine-bok instucken bredvid Fanny & Zoey. Det är Lily som har  lämnat små ledtrådar och utmaningar åt honom, och Dash hoppar snabbt på utmaningen och utmanar i sin tur Lily. På så vis tas läsaren med på en skattjakt genom ett juligt New York, och samtidigt lär man såklart känna Dash, Lily och deras vänner och släktingar. Kommer de unga tu att träffas, och hur går det i så fall då?
Dash och Lily är förvisso lite löjligt motsatta med sina hata julen vs älska julen-inställningar, men om man plockar upp den här boken förväntar man sig knappast en blivande nobelpristagare heller. Boken är varmhjärtad och mysig, perfekt för snöiga regniga dagar i väntan på julen. Jag gillar den personligen bättre än Nick and Norah’s Infinite Playlist av samma författarduo, men det beror med största sannolikhet främst på att jag – surprise surprise – är en boknörd och inte en musiknörd.
Boken har också utkommit på svenska på X-Publishing i höst. Ni har med andra ord ingen orsak att inte läsa boken.

I tv med Siri Hustvedt

Igår kunde man beskåda mig (och Mathias) i det finlandssvenska tv-programmet Boktid. Vi pratade om Siri Hustvedts nyaste bok Sommaren utan män, och även Siri själv samt Ebba Witt-Brattström var med i programmet (tyvärr var vi alla intervjuade var för sig, fast å andra sidan kanske det var lika bra. Hade nog blivit alltför starstruck för att få något vettigt ur mig ifall jag suttit i samma rum som Siri).

Klippet kan ni se här* – och notera gärna hur Siri på sitt fina arbetsbord i Park Slope förutom en MacBook även har en Moleskine och ett Aino Aalto-glas. Iittala vill säga, finsk design! Det gjorde den här bloggaren lite extra varm om hjärtat.

*) Nu har jag tyvärr hört rykten om att Yle Arenan inte brukar vara tillgänglig utanför Finland, men är inte helt hundra på den saken.

Ny bok av Ali Shaw!

20111216-122336.jpg

Kolla här förresten, vad jag hittade när jag häromdagen stod i den stora bokhandeln och klappade böcker funderade på julklappar. Ali Shaw har tydligen skrivit en ny bok vilket jag inte alls haft koll på, och som efter lite efterforskningar tyder på att den egentligen inte ens kommit ut än (?). Fin titel, underbart omslag och i stil med Flickan med glasfötterna en berättelse med magiska inslag.

For some years she has been haunted by a sight once seen
from an aeroplane: a tiny, isolated settlement called Thunderstown. […] In Thunderstown, they say, the weather can come to life and when Elsa meets Finn Munro, an outcast living in the mountains above the town, she wonders whether she has witnessed just that. For Finn has an incredible secret: he has a thunderstorm inside of him.

Min nyfikenhet/mitt habegär har definitivt väckts!

Aha-upplevelse-titeln = bästa titeln?

Det här kan vi väl alla relatera till? För mig behöver det inte vara den exakta meningen, men den där känslan man får när man plötsligt verkligen förstår titeln och den liksom öppnar sig ännu mera. Så länge det är en bra titel då.

Vad har ni för tankar om titlar? Eller favorittitlar för den delen – och är de i så fall bra böcker också?

Utan

Utan. Om barnlöshet och barnfrihet av Mikaela Sonck (red.) XXX½
Utan är en rätt tunn antologi med ett desto viktigare budskap. Här skriver tolv kvinnor om sitt liv utan barn – antingen frivilligt eller högst ofrivilligt. Jag tyckte först att det var rätt underligt att kombinera texter av kvinnor som gjort sitt allt för att uppfylla en av sina högsta önskningar – ett barn – och texter av kvinnor som frivilligt har valt att inte skaffa barn. Alla passar de ju dock in under den fina titeln Utan, och de flesta har varit tvungna att stå ut med nyfikna frågor, menande blickar på magen (seriöst people, sluta med sådant där, det är ju sjukt fräckt!) och att vara tvungen att förklara/försvara sig själv och sin situation eller sitt val.

Även om det här ämnet förhoppningsvis (!) inte berör mig är det gripande läsning. De fruktlösa försöken att få barn, de efterlängtade barnen som kommer eller inte kommer, ens livs viktigaste samtal från socialarbetaren som berättar att det finns ett foster-/adoptivbarn åt en. Som alltid när det gäller antologier/textsamlingar finns det texter som tilltalar mig mer och mindre. Men intressant är det hela tiden, både de enskilda kvinnornas berättelser, och de frågeställningar boken väcker. Hur viktig roll spelar barn för kvinnorollen (ursäkta det förlegade ordet)? Kan man vara en familj även om man inte har barn? Och om man inte kan få egna barn, vill man då hänga mer eller mindre med andras?

Bokbabbel skickar julkort

Tio dagar kvar till jul, och det har blivit dags för mig att skicka lite julkort till fellow bokbloggare.

Bokstävlarna, det finns ett sätt för dig att läsa dina bautategelstenar utan risk för handledsslitningar och det sättet stavas läsplatta Kindle. God jul!

Drottningen av enkäter och kvinnan som ensam fyller din Google Reader, d.v.s. allas vår Enligt O önskas en lugn och avstressande jul!

Ibland går Feeejay på date och är snäll nog att ta hela #boblmaf med sig via Twitter. Hoppas du hittar din man med den stora… bokhögen!

Ibland tar Helena paus i sitt eminenta boktipsande för att skriva på vad jag är övertygad om att kommer att bli en fantastisk bok (och vad som ju blev en prisbelönt novell också!) en dag. Gott nytt skrivår!

Feuerzeug tycker om att kritisera min iPhone och Kindle, men jag gillar henne i alla fall. Må du få många e-böcker till din Android!

Hon bakar och hon läser (och vi skulle alla komma till ditt bokcafé!). God Jul Flickan och böckerna!

Och vi älskar att läsa när du gör det! God jul Book Cover Girl!

Full bokhylla balanserar barn, bokbloggande och aktivt Wordfeudande. Gott nytt år!

God Jul Kindle-guru Böcker Böcker Böcker! Önskar: Hon som alltid frågar hjälp på Twitter

Bokomaten är pysselivrig och får därför en liten bokmobil att klistra ihop själv.

Och alla ni andra som jag inte nämnt personligen men vars bloggar jag läser, som kommenterar här eller läser bara i smyg: en riktigt god (bok)jul till er också! Ni är bäst!

Bokbabbel rekommenderar: John Hart

The Last Child av John Hart XXXX+
Johnny Merrimon är tretton år gammal och har tillbringat det senaste året med att leta efter sin tvillingsyster Alyssa som försvann spårlöst då hon var på väg hem en kväll. Även polisen Clyde Hunt letar fortfarande, trots att hans kolleger – och familj – bett honom att sluta. Johnnys familj har vittrat sönder av systerns försvinnande; pappan lämnade den och mamman har försvunnit in i en dimma av tabletter och ett destruktivt förhållande. Johnny är således hjärtskärande ensam i sitt letande (och leverne, för den delen), vore det inte för hans vän Jack, den osynliga sonen i ett hem som överskuggas av den råa polispappan och fotbollsstjärnan till storebror.

De manliga karaktärerna är förvisso lätt stereotypa där de bufflar på i sin… ja, manlighet, men det här är en ändå en otroligt stark barn som tvingas växa upp alldeles för snabbt-skildring. Mitt hjärta blöder för lille Johnny som envist fortsätter medan familjen rämnar omkring honom, och i viss mån även för polisen Clyde som inte vet hur han ska prioritera och tänka för att inte göra någon besviken (något han ständigt misslyckas med). Även om bokens handling kretsar  kring Johnnys sökande, och efter en tid även sökandet efter en annan flicka som försvinner, känns det här inte som en hundraprocentig thriller. Den andas i viss mån Crooked Letter, Crooked Letter, d.v.s. en mörk och finstämd berättelse som bara råkar handla om ett brott. Lägg sedan till ett fungerande språk och en av poliskollegernas motto Darkness is the cancer of the human heart, och du får en bok som får en stark Bokbabbel rekommenderar-stämpel!

Den gyllene julbollen

Hur fin och nördig är inte den här Golden Snitch-julbollen? Va? Va?
Någon pysslig Harry Potter-nörd därute som kommer att klistra änglavingar på en julgransboll nu? Ja, Bokomaten, jag tittar på dig!

Uppdaterat: Snälla bloggläsaren Mirthful’s bookblog hade forskat mer i saken och hittat vad jag antar är ursprunget till bilden där det också finns – plats för trumvirvel – en guide till hur man kan tillverka sin jul-Snitch!

Danger danger!

Alla dessa val i livet. Till exempel: stöda den fysiska bokhandeln vs stöda den egna ekonomin?

(Nu tror jag att jag har kärleksbloggat klart om Tom Perrotta. För den här veckan.)

20111209-140618.jpg