Vad var det jag missade?

Eldvittnet av Lars Kepler XXX+
Eldvittnet ramlade ner i min postlåda medan vi var på resa, och innan jag hann börja läsa själva boken läste jag några entusiastiska recensioner hos Calliope och JoL på Bokhora som både tyckte att Eldvittnet var Keplers bästa hittills. Kul, tänkte jag och började läsa. Eh? tänkte jag sedan efter ungefär hundra sidor. Visst är det ju lite småspännande med den unga flickan som hittas ihjälslagen och med händerna för ansiktet på en öppen vårdanstalt, men ”mest spännande” vet jag nog inte. Det blir lite biljakter genom Sverige också, och en dramatisk upplösningsscen (inga bussar genom isen den här gången i alla fall, tur det), men själv tycker jag att det här den minst spännande Kepler-boken! Joona Linnas bakgrund spricker fram lite här och där, det är bra, men i övrigt känns det mest som om Joona är övertygad om den misstänktas oskuld och sedan – trots att han är avstängd från utredningen – flänger fram genom Sverige för att försöka bevisa det. Helt underhållande förvisso, men som sagt tycker jag att paret Ahndoril/Kepler varit vassare tidigare.
Rec.ex från Albert Bonniers förlag.

Annonser

13 thoughts on “Vad var det jag missade?

  1. Alltid bra sådant här, så kan man ta ner förväntningarna och istället bli glatt överraskad om det skulle falla sig så. Hoppas åtminstone på underhållande läsning.

  2. Jag håller helt med dig! Detta var INTE parets bästa bok. Inte alls lika välskriven som de andra vilket störde mig. De får skärpa sig för att inte glida ner i deckarträsket där författare skiter ut böcker på löpande band för att tjäna pengar. Jag efterlyser KVALITET!

    • Nu vet jag inte om jag anser att Kepler ens från början har varit direkt kvalitet, men böckerna har onekligen varit lite vassare än den vanliga polisdeckaren iaf! Skönt med lite medhåll också, att den här var betydligt svagare än de två första

  3. Har nu läst klart och tycker njä. Paganini och Hypno var riktigt obehagliga/skrämsliga/spännande. Denna var mest Gäsp… Listade ganske snabbt ut mördaren också.
    Läser hellre då Tana French.

  4. Hade verkligen sett fram emot att läsa ”Eldvittnet” eftersom ”Hypnotisören” varit så spännande… men blev mycket besviken på det torftiga språket, den bleka personskildringen (hjälten Joona har grå ögon, viket nämns ofta, men det är också allt man får veta om hans yttre; om det inre sägs inget alls.) – och det enerverande presensformatet. Kapitlen överstiger sällan två sidor, viket får ”Eldvittnet” att verka väldigt Young Adult. Den noggranne läsaren listar ut mördarens identitet redan på sidan 124. Tråkigt!

    Jag brukar ge bort böcker jag läst men ”Eldvittnet” förpassade jag direkt till papperskorgen.

    • Först verkade det som om jag var den enda som var besviken på Keplers trea, men nu kommer det allt mer och mer kritik. Kommer nog att läsa fyran om det kommer en sådan (vilket det garanterat gör), men jag hoppas verkligen på bättring!

      Ja, slutet är ju första gången man får veta något djupare om Linna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s