The Last Child av John Hart XXXX+
Johnny Merrimon är tretton år gammal och har tillbringat det senaste året med att leta efter sin tvillingsyster Alyssa som försvann spårlöst då hon var på väg hem en kväll. Även polisen Clyde Hunt letar fortfarande, trots att hans kolleger – och familj – bett honom att sluta. Johnnys familj har vittrat sönder av systerns försvinnande; pappan lämnade den och mamman har försvunnit in i en dimma av tabletter och ett destruktivt förhållande. Johnny är således hjärtskärande ensam i sitt letande (och leverne, för den delen), vore det inte för hans vän Jack, den osynliga sonen i ett hem som överskuggas av den råa polispappan och fotbollsstjärnan till storebror.

De manliga karaktärerna är förvisso lätt stereotypa där de bufflar på i sin… ja, manlighet, men det här är en ändå en otroligt stark barn som tvingas växa upp alldeles för snabbt-skildring. Mitt hjärta blöder för lille Johnny som envist fortsätter medan familjen rämnar omkring honom, och i viss mån även för polisen Clyde som inte vet hur han ska prioritera och tänka för att inte göra någon besviken (något han ständigt misslyckas med). Även om bokens handling kretsar  kring Johnnys sökande, och efter en tid även sökandet efter en annan flicka som försvinner, känns det här inte som en hundraprocentig thriller. Den andas i viss mån Crooked Letter, Crooked Letter, d.v.s. en mörk och finstämd berättelse som bara råkar handla om ett brott. Lägg sedan till ett fungerande språk och en av poliskollegernas motto Darkness is the cancer of the human heart, och du får en bok som får en stark Bokbabbel rekommenderar-stämpel!