Böckernas förkortade livslängd (och kan vi göra något åt saken?)

Förra veckan skrev Ord och inga visor ett intressant inlägg om böckernas allt kortare livslängd. Hur en bok med mer eller mindre buller och bång utkommer – för att sedan glömmas bort sex månader, ett år eller i bästa fall två-tre år efter att den utkom. Ord och inga visor pekar på den flodvåg av böcker vi överöses av varje år, varje säsong rentav, och tycker det är sorgligt att en enskild bok så snabbt falnar.

Det tycker jag också. Samtidigt är jag ju en av alla de där som bidrar till att det blir just så, genom att både här och i tidningar recensera dagsaktuella böcker och otåligt blicka framåt mot nästa utgivningssäsong. Jag märkte senast förra veckan, då jag i min läsdagbok nedtecknade att jag läst Tom Perrottas Election – se där, där fick vi in Tom Perrotta även den här veckan..! – att den utkommit för ”väldigt” länge sedan, nämligen 1998. När läste jag senast en bok från 1990-talet?

I Ord och inga visors kommentarsfält analyseras också det faktum att väldigt ombloggade böcker i viss mån gör en extra trött på boken, ibland till den grad att man helt och hållet låter bli att läsa den. Fast då kanske någon ändå vill plocka upp den senare, säg efter ett år eller så, för att i lugn och ro läsa what the fuss was all about. Eller?

Sedan kan jag ytterligare konstatera att jag överlag läser alldeles för lite gamla böcker överlag, och då menar jag böcker med över 50 år på nacken. Å andra sidan tänker jag att ifall de böckerna överlevt 50 år och mera, överlever de säkert några år till. Men det är nog en annan historia.

Annonser

23 thoughts on “Böckernas förkortade livslängd (och kan vi göra något åt saken?)

  1. Jo men eller hur är det så! Jag känner själv att hypen kring vissa böcker ibland ”förstör” min lust att läsa. Jag brukar envist stå emot dem istället och inte läsa alls (som t.ex. Millennuim-trilogin) eller läsa långt efter alla andra (t.ex. Twilight om man nu har tonårsflickor som referensgrupp).

    Jag bidrar ju också till det här beteendet och längtar nu så mycket efter vårens släpp att jag glömmer bort de som står och väntar i hyllan redan. Men det finns ändå inget bättre än att ”hitta” en ny favoritförfattare och det visar sig att det finns en hel massa ”gamla” titlar att gotta ner sig i! Just nu är det Jennifer McMahon för min del. Men börjar bli bra nyfiken på Mr Perotta… 😉

    • Själv kan jag nog läsa trots hype, men visst händer det att man blir besviken också, och undrar varför boken hypades så mycket ifråga. Eller så blir man lite trött när 70 % av bokbloggosfären skriver om samma bok på första recensionsdatum.

      Åh ja, att hitta ett ”gammalt” författarskap är ju det allra bästa! McMahon är trevlig, bra att du påminde mig om att jag har en oläst bok av henne stående i bokhyllan. Ännu bättre att min Perrotta-kampanj börjar få effekt… 😉

  2. Kul att du också skrev om din syn på saken! Alltså, jag läser ju faktiskt en hel del äldre litteratur och en hel del halvgammal dessutom, även om det har blivit ovanligt mkt nyutgivet denna höst. Det ska jag ändra på nästa år och fokusera mer på hyllvärmare etc. Men hursomhelst så är det faktiskt galet hur det känns som att tiden snurrar snabbare och snabbare, ibland får det en och tappa andan. Och samtidigt som jag har tänkt undvika att beställa typ 40 recex i vår så känner jag att de böcker jag vill läsa men inte beställer ju kommer kännas gamla när jag väl läser dem sedan… Så man är i allra högsta grad en avspegling av samhället och de här tendenserna,lite läskigt egentligen.

    • Det var ju ett intressant och viktigt ämne du tog upp, så jag ville gärna haka på och fundera vidare! Även om jag fortfarande blir alldeles till mig av iver när bokkatalogerna börjar dyka upp märker jag att jag nu är liiite mer återhållsam och tänker att jag kan läsa en del av böckerna i pocket eller låna från biblioteket. Även om jag läser snabbt hinner man ju inte med, speciellt som jag gärna varvar nya svenska med något åtminstone lite äldre + allt mer på engelska!

  3. Jag har som nyårslöfte VARJE år att läsa mer äldre litteratur (inte bara klassiker, även böcker som är 5-10 år gamla), och varje år misslyckas jag redan i januari. Det är ju lite så när man läser bloggar varje dag, ser nya böcker överallt som man blir sugen på.. man tittar hela tiden på andra sidan stängslet. Och 3-4 mån efter alla andra läst kan en del av suget ha hunnit lägga sig. Roligare är nästan när man läser om lite äldre böcker hos folk, som man får rota fram på bibliotek el i nätbokhandlar. När hajpar kring böcker som INTE är helt nyutkomna sprider sig. De brukar ju ofta hålla lite längre också. Se på Gillian Flynn liksom. Jag SKA bli bättre på att läsa med hyllvärmare. De är ju fortfarande nya för en själv och troligtvis för en hel del andra också.

    • Ja, det är ju det där med det grönare gräset… Fast ibland kan man ju göra ”gamla” upptäckter i ens hylla, d.v.s. böcker man har hetsköpt men sedan inte hunnit/velat läsa just då 😛 Och ja, du har rätt i att ”äldre” böckers hyper tenderar att hålla i sig lite längre. kan det också ha något med språk att göra, de svenska böckerna hittar vi ju i kataloger och läser om i tidningarna, medan de engelska dels är så många fler och dels är lite mindre närvarande i vår vardag?

  4. Fast tänkte efter.. lte är det väl kanske blogghetsen också? Att hänga med? Att kunna prata om de där böckerna alla andra läser, just den mån de blir lästa och inte surfa runt 2 mån och kommentera på gamla inlägg, kanske?

  5. Sedan är det ju också tyvärr så att äldre böcker som inte är klassiker eller blir väldigt uppmärksammande lätt försvinner ur tryck och blir svåra att få tag på. Men det är synd. Det finns ju säkert lika många bra böcker från exempelvis 90-talet som från idag, men som är bortglömda.

  6. Skrämmande, nästan, tycker jag… Det är så lätt att drabbas av hetsen, att vilja hänga med och läsa det andra läser, och ligger man bara två månader efter så känner man sig också efter – och inte är det meningen med litteratur att nån sån dum fåfänga ska få förta läsupplevelsen i från en…? När böcker (eller filmer eller vad det nu än kan vara) blir för hajpade kan jag samtidigt känna att jag vill vänta med dem, och nästan bli lite förvånat lycklig de gånger när jag tycker att det är så bra som andra tyckt att det var. Så visst är det en viss ambivalens i detta…
    Sammantaget av dina senaste kloka inlägg har jag bestämt mig för att läsa mera gammalt nästa år, kanske återgå till det gamla goda ”en klassiker, en ny”, iaf ett tag, (får definiera det där lite för mig själv eftersom jag oxå egentligen gillar att vara luststyrd i mitt bokväljande). Det finns ju en god anledning till att det blir klassiker av dem, vilket alltid tycks gå upp för mig när jag läser dem, om inte annat. Och jag SKA klämma åtminstone en hyllvärmare i månaden under nästa åt. Det ska väl åtminstone vara rimligt…?

    • Låter som kloka beslut, bara det inte för blir för tvingat och således tar kål på lustläsing och sedan bara faller ihop redan i januari! Och du har helt rätt i att det är rentav löjligt hur en bok efter två månader kan kännas ”gammal”.

      Jag ska nog ta mig en närmare titt på min bokhylla jag också! Det står dessutom en del klassiker där också, som jag köpt för att ha och läsa ”någon gång”…

  7. Jamen, det är där bloggare som jag, som nästan bara läser ”gamla” böcker, kommer in i bilden. Båda sorters behövs tror jag. Ni som går i bräschen och vi som släpar efter 😉 Det är ju också bra för förlagen, eftersom de får en längre exponering av sina böcker med rekommendationer både när boken kommer ut och efter ett tag när hypen har hunnit lägga sig lite.

    • Good point det där med förlagen, men jag har nog fått en hel del tips från din blogg hördu, så där på rak arm kommer jag t.ex. på Jonathan Tropper (och detta var före Gilla Böcker började ge ut honom på svenska)!

  8. För något år sedan tänkte jag lite (alltså i mitt eget huvud o inte på bloggen :)) kring vilka böcker jag verkligen, alltså verkligen, vill läsa i mitt liv. Flera av dem är s k klassiker, så under året har jag försökt göra det – välja några av dessa böcker, så att de inte stannar vid att bli lästa ”någon gång, sedan”… Samtidigt vill jag både för att ha koll i biblioteksjobbet och för att jag även är intresserad av det nya läsa nyskrivet. Det är klurigt det där att hitta balansen mellan gammalt och nytt och det är skrämmande tänka att mycket av det som kommer nu snart är gammalt och glömt. Men samtidigt finns det ju böcker som faktiskt överlever – men vilka av dagens texter kommer att läsas av 100 år? Skapas ngt slags litterär historielöshet genom den korta livslängd böckerna har? Lite kanske det handlar om att se bortom, eller stå emot, marknadens fokus på vissa titlar och författarskap, att finna egna vägar i bokvimlet?

    • Det låter ju ändå som om du skulle ha fått till en ganska bra mix där! Jag känner också att jag, både p.g.a. jobb och allmänt intresse, vill ”hänga med” vad gäller aktuell litteratur, men det finns väl en gräns till och med för mig hur många nya deckare man kan klämma på ett år 😛

  9. Det är jag igen, förlåt. I mitt jobb som bibliotekarie kan jag tycka mig ha ett visst ansvar för att förlänga livslängden, genom skyltningar t ex. Under hösten har vi gjort det på ett lite extremt sätt genom att dela ut en bok skriven 1935 till 4000 Gävlebor. Boken som ustpelas i Gävle är Fattigadel av Agnes von Krusenstjerna.

    • Hermia hördu, be INTE om förlåtelse för att du engagerar dig i diskussionen! 🙂

      Härligt med sådana där teman också, att dra fram äldre och nyare böcker om allt från vampyrer till t.ex. Gävle 🙂

  10. Jag funderar en del när jag läser detta. Är det inte så att detta fenomen alltid funnits i den litterära världen men att det faktum att fler böcker ges ut gör att det blir mer uppenbart nu än för, säg 30 år sedan? Om en bok inte har kvaliteter som gör den som en klassiker blir den ju lätt väldigt snabbt förlegad och då är det kanske naturligt att den glöms bort. Eller? Därmed inte sagt att jag gillar den makt som kanske framför allt våra två internetbokhandlar har över våra inköp och som även spridit sig till vanliga bokhandlar (som visserligen allt oftare är kedjor och därmed utövar samma makt som internetbokhandlarna). En hel del böcker har längre livslängd än vad dessa jättar ger dem möjlighet att ha.

    • Garanterat har det funnits redan länge, men nu har det ju blivit extremt om t.ex. en två månader bok känns gammal och typ pinsam att blogga om (obs, inte min egen åsikt utan något som ventilerats här ovanför). Dessutom tror jag att det också finns kvalitetsmässigt riktigt bra böcker som drunknar i den bokflod som överöser oss varje vår och höst.

      Nätbokhandlarna är måhända en av ”skurkarna”, sedan är det ju också ett faktum att viss stora förlag har helt andra markandsföringsbudgeter än andra. Därför är det också fint att det var framför allt småförlag som i början vände sig till bokbloggarna, kom ihåg också dem!

  11. Ping: Bokbabbel 2011-2014 | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s