Reseläsnings- och potentiellt filmtips

Hej alla ni som behärskar finska (eller vill/orkar trixa med Google Translate): jag och tre andra finska bokbloggare tipsar om böcker som får dig att längta ut i världen på den finska resesidan Rantapallo. Själv tipsar jag om den ultimata (?) New York-boken Extremely Loud and Incredibly Close (som förresten kommer som film i början av nästa år. Lite osäker på vad Sandra Bullock har i den att skaffa, men kommer nog att gå och se den!).

Annonser

Long lost penpal

Julkalendrar finns det till lust (och leda?) runtom i (bok)bloggosfären. Jag har ju – som ni säkert har märkt – ingen själv, men har fått äran att delta i några andras i alla fall. I dag är det jag som döljer mig bakom luckan i Daniel Åbergs julkalender Soundtrack of my novel som är ett slags avslut på det stora Vi har redan sagt hej då-projektet. Alla klickar snällt dit och lyssnar på fina Hello Saferide!

Daniel skriver bland annat om hur vi sågs en gång, i Berlin i april. Lilla Tage (Daniels och Johanna Ö:s son, för den som inte visste det) ”bloggade” om fikan.

Om att handla julklappar. Åt sig själv.

Perrotta, Tom: The Wishbones
Perrotta, Tom: The Abstinence Teacher
Hand, Elizabeth: Saffron and Brimstone
Hart, John: Iron House
Skäringer, Mia: Avig Maria

Du vet att du gillar en bok när du klickar hem fler böcker av författaren innan du ens läst ut den första boken (Tom Perrotta, det är du och jag nu!). Du vet dessutom att du är en oförbätterlig bokmal när du ska handla julklappsböcker åt andra och sedan trillar dit själv. Knepigt, det där.

Belly och bröderna

We’ll Always Have Summer av Jenny Han XXX½
Sommar-trilogins avslutande del efter The Summer I Turned Pretty och It’s Not Summer Without You. Alla ni som suktar efter beach houses kan pusta ut, det finns med! Belly är tillsammans med Jeremiah nu, men eftersom det ska finnas lite drama och det dessutom alltid finns spänningar mellan Belly och båda bröderna, kommer Conrad förstås med i bilden igen och krånglar till alltihop.
Till skillnad från de tidigare två böckerna tycker jag den här känns lite mjäkig. Karaktärerna känns plattare och mer ensidiga, och man blir inte lika engagerad som läsare. Upplösningen känns allt för övertydlig, och jag tycker det är synd att den fina trilogin får en onödigt mjäkig avslutning. Men läsa bör man såklart, om man läst de tidigare två böckerna!

Intervju!

Den finlandssvenska radiokanalen och nyhetssidan X3M intervjuade mig angående bloggambassadörskapet, skoj! Här kan ni läsa om hur jag tänker utnyttja min finlandssvenskhet, vad jag tycker om Little Children så här långt samt titta på den där trevliga bilden Maria tog av mig när det vankades bokmässa år 2010. Det vill ni inte missa va?

Trevligt veckoslut!

Vad var det jag missade?

Eldvittnet av Lars Kepler XXX+
Eldvittnet ramlade ner i min postlåda medan vi var på resa, och innan jag hann börja läsa själva boken läste jag några entusiastiska recensioner hos Calliope och JoL på Bokhora som både tyckte att Eldvittnet var Keplers bästa hittills. Kul, tänkte jag och började läsa. Eh? tänkte jag sedan efter ungefär hundra sidor. Visst är det ju lite småspännande med den unga flickan som hittas ihjälslagen och med händerna för ansiktet på en öppen vårdanstalt, men ”mest spännande” vet jag nog inte. Det blir lite biljakter genom Sverige också, och en dramatisk upplösningsscen (inga bussar genom isen den här gången i alla fall, tur det), men själv tycker jag att det här den minst spännande Kepler-boken! Joona Linnas bakgrund spricker fram lite här och där, det är bra, men i övrigt känns det mest som om Joona är övertygad om den misstänktas oskuld och sedan – trots att han är avstängd från utredningen – flänger fram genom Sverige för att försöka bevisa det. Helt underhållande förvisso, men som sagt tycker jag att paret Ahndoril/Kepler varit vassare tidigare.
Rec.ex från Albert Bonniers förlag.