Månadsarkiv: januari 2012

”Om redaktörens funktion och ansvar”. Imorgon!

Publicerad den av
2

Hörni gott folk, om ni råkar befinna er i närheten av Helsingfors imorgon tycker jag att ni ska ta er till Arkadia Bookshop i Tölö till klockan 18. Där ska nämligen förlagsredaktörerna Anna Friman (som för övrigt har en trevlig blogg som hittas här) och Lari Assmuth tillsammans med Mathias Rosenlund (en annan trevlig prick med blogg) diskutera kring ämnet ”Om redaktörens funktion och ansvar”. Låter mycket intressant tycker jag, och dessutom har jag hört rykten om att det är okej att dricka ett glas vin efteråt. En utomordentlig plan för en onsdag kväll, eller hur?

Fullt ös med Nesbö

Publicerad den av
2

Gengångare av Jo Nesbö XXXX-
 Ny Nesbö! Lite av en högtid är det nog, när man får den nya tjockisen (denna gång 561 sidor) i handen och kan börja flänga omkring på Oslos gator i sällskap med Harry Hole. Han är nämligen tillbaka från Hongkong nu, efter tre år, eftersom Rakels son Oleg är anklagad för mord. Den lilla pojken som plötsligt har vuxit upp – och blivit drogberoende. Usch usch. Harry däremot, han är nykter nu, även om det här med att leka polis – utan polisbefogenheter – så gott som direkt börjar tära på honom. Det här med normalt tempo förresten, det fick jag nog glömma strax efter halvvägs. Sen var det fullt ös som vanligt, till absurdismens brant (ja whiskyflaskan, jag tittar på dig!). Jag gillade nästan det något mer lågmälda där i början bättre, även om Nesbö på någon jäkla vänster får läsaren att gå med på att det är klart att Harry klarar av att kuta omkring med gaffatejp runt sitt djupa, inflammerade skärsår…

Så ja, det är lite utflippat. Och kanske kanske skulle Hole-serien må bra av att inte fortsätta alltför länge till. Men så länge den gör det kommer jag att läsa och längta efter mina Nesbö-tegelstenar.
Rec.ex. från Piratförlaget.

Nja-norrman

Publicerad den av
9

Skendöd av Thomas Enger XXX+
När vi nu en gång är inne på norrmän så kan jag ju passa på att nämna att jag läste Thomas Engers deckare Skendöd alldeles nyligen. Johanna L jämförde för länge sedan honom med just Nesbö, och då blev jag såklart intresserad. Nu ser jag dock att hon i samma inlägg halvdissat Askungar (som jag gillade) och även rekommenderat Deon Meyer (som inte var något för mig). Tyvärr blev jag alltså inte särdeles begeistrad av Enger heller, eller den trasige webbjournalisten Henning Juul som första dagen på jobbet efter två års sjukledighet får skriva om ett mord som han (såklart) börjar nysta i lite mer på egen hand. Lite för förutseende, lite för mycket Henning-fattar-allt-p.g.a.-inre-känningar, nästan lite melodramatisk.
Nej, tacka vet jag Nesbö! Plus Karin Fossum och Anne Holt då.

Norrmännen och jag

Publicerad den av
11

Missförstå mig inte, jag älskar ju Knausgård och är överlycklig över att äntligen ha lagt vantarna på den tredje (rosa!) boken. Men det går inte att slalomläsa honom och landsmannen Nesbö samtidigt! Efter lite strul med rec.ex.-utskick fick jag nämligen Gengångare, även den mycket efterlängtad, som e-bok igår och klickar nu mig hetsigt vidare på Kindle trots irriterande kopieringsskydd som dyker upp mitt i texten på varje sida. Och även om Gengångare hittills har ett lugnare mer normalt tempo än de extremt hetsiga Snömannen och Pansarhjärta, så är det ändå en typisk Jo Nesbö som man helt enkelt inte vill sluta läsa utan bara frossa i. Försök nu sedan varva med detaljerade Knausgård à la ”Jag stod där på berget, och det var grått, och så växte det lite gräs på det också, och det var grönt, gult och ibland nästan vitt, och jag såg ut över vidderna…” (Obs, fejkat och överdrivet citat såklart, men ni förstår vad jag menar!)

Yes please / no never

Publicerad den av
14

Ord och inga visor undrar vilka formuleringar vi fastnar på på bokomslag/i recensioner. Vad får oss att vilja läsa boken, eller snabbt lägga upp den på Undvik på alla sätt-listan?

Yes please
mörker
poetiskt språk
amerikanska östkusten
psykologisk thriller
internatskola/universitet
dystopi
melankolisk
tvillingar
uppväxtskildring
London
skogar
sjöar
americana
beach house

No never
baserad på en sann historia
chick litt
feel good
dråpligt
ger svar på livets stora gåtor
i sann Paulo Coelho-anda
mustig skröna

Skogsmystik i Vermont-woodsen

Publicerad den av
10

Don’t Breathe a Word av Jennifer McMahon XXXX-
Älskade Kindle lite extra häromdagen när jag låg hemma sjuk och blev akutsugen på McMahons bok som jag redan suktat efter en tid. Klick klick på Amazon, och en halvminut senare kunde jag lägga mig ner på soffan och börja läsa. Och som jag läste! Det är en riktig bladvändare McMahon har fått till, en bladvändare som balanserar på gränsen mellan thriller och fantasy. Möt Phoebe och Sam som lever lyckliga i ett förhållande innan the past såklart kommer och knackar på dörren – the past i form av Sams kusin som har fått ett meddelande av Sams lillasyster Lisa som försvann för femton år sedan. Phoebe, Sam och kusinen Evie börjar såklart rota i det förflutna, och parallellt med deras tid och berättelse löper Lisas egen från femton år tidigare. Det är springande i skogar, The Book of Fairies och saker som inte är vad de ser ut att vara. Och sjukt spännande, som sagt.

Jag kan inte minnas att den första McMahon-boken jag läste bar några spår av övernaturligheter, men jag gillar det, får kanske rentav lite Andrew Pyper-vibbar. Nej, det här är inte en blivande Nobrlpristagare, men om ni vill ha en välskriven bladvändare har ni kommit helt rätt!

Packningsoptimism kännetecknar en bokmal

Publicerad den av
21

Nåja, nu packar vi in oss i bilen och kör mot nordligare breddgrader för några dagar. Min hälsa är tyvärr inte på topp så jag räknar inte med att kunna skida, däremot ta styrkande friskluftspromenader sanatorie-style. Och läsa såklart. Att jag sedan tidigare vet att jag inte alls läser så mycket som jag vill/tror/vill tro under långa bilresor och slappa kvällar hindrar mig såklart inte från att optimistiskt packa ner både Kindle och en eller annan fysisk bok.

Vad läser ni i helgen?

Doppar tån i icke-fiktionen

Publicerad den av
Svara

Bossypants av Tina Fey XXX+
Själv har jag inte sett Fey i Saturday Night Live, ej heller sett tv-serien 30 Rock som hon varit med och producerat. Min kunskap om henne, och i förlängningen även förväntningarna på henne/den här boken var alltså noll, vilket fungerade bra i början. Jag läste, fnissade kanske till ibland, trivdes bra med boken. Ibland kunde jag känna att Fey blev lite överdrivet putslustig, men det är svårt att vara ironisk i text.
Längre in i boken börjar texten handla allt mer om Feys karriär. Förståeligt i sig, men tråkigt att traggla sig igenom partierna där hon vill lyfta fram duktiga manusförfattare för 30 Rock-serien. Tråååkigt. Namedroppande av människor som i ett Oscars-tacktal, och sedan korta klipp ur manus också, som jag inte tycker tillför boken någonting.
Nej, helt lustig i början, och säkert underhållande för den som följt Tina Feys karriär. För mig var det ett kort tidsfördriv, och nu går jag raskt vidare. Mot fiktionen igen.

Just nu, en onsdag

Publicerad den av
2

Tack Enligt O, för att du förser oss enkättörstande bokbloggare med frågor med jämna mellanrum.

Vid sängen: Utlästa The Lake of Dreams som jag borde blogga om. Och inredningstidningar, har en fix på dem just nu och riktigt frossar i dem.
På toaletten: Förvarar ingen litteratur på toaletten, men ibland händer det att jag tar med mig den bok jag för tillfället håller på att läsa dit.
I väskan: Kommer det eventuellt att finnas ett stycke Erebos och ett stycke Skendöd ifall jag hostar mig via biblioteket efter läkarbesöket.
På Kindle: Igår kände jag att Kindlur blivit lite förbisedd på sistone så jag klickade hem Don’t Breathe a Word som sjukläsning och lade mig i soffan med den. Gillar!
För att fortbilda mig: Vill gärna tro att all läsning är fortbildning på ett eller annat sätt. Kanske lär jag mig ett nytt engelskt ord, kanske får jag ett uppslag till en egen text.
För att jag är en nörd: Så har jag en elektronisk post it med en lista på böcker jag vid något tillfälle ska låna från biblioteket. T.ex. Målarens döttrar, Akta dig för att färdas alltför fort, Railo och Himmelsdalen.
På jobbet: Listor på kommande böcker och som lunchsällskap en medhavd bok.
På is: Tegelstenarna 11/22/63 och A Storm of Swords är sorgligt bortglömda för tillfället. Vill nog läsa vidare i båda dock, ska försöka skärpa mig.
Läser emellanåt: Plockar ibland upp ovan nämnda A Storm of Swords och läser lite innan jag somnar t.ex., tänker ”Åh så bra, måste fortsätta imorgon!”. Och så gör jag inte det. Typiskt osmart.
Längtar efter att läsa: Ja, hela våren är ju en enda kavalkad av efterlängtade böcker både på svenskt och engelskt håll. Men så här i den allra närmaste framtiden skulle jag gärna hugga tänderna i Karin Fossums nyaste bok, och jag undrar allt mer otåligt var mitt recensionsexemplar håller hus.

Sex twitterrecensioner

Publicerad den av
29

Nämen hörni, inte för att jag recenserar alla böcker jag läser, men ända sedan bröllopsresan i november finns det obloggade böcker som minsann förtjänar åtminstone ett litet omdöme. Bokstävlarna drogs med samma (i-lands)problem efter sin läskoma till jullov, och då föreslog Helena att hon skulle testa twitterrecensionerna som Helena själv lanserade efter sin semester. 140 tecken x2 per bok känns riktigt lämpligt så här en dag då halsen känns som om någon gått loss på den med ett rivjärn och kroppen helst vill lägga sig under filten tillsammans med Kindlur och Jennifer McMahon i elektronisk form. Men först, recensionerna!

The Night Circus av Erin Morgenstern XXXX½
Handling på 140 tecken: Magisk cirkus och människor som förtrollas av/i den, mörkret lurar i skuggorna. Svårbeskriven även på fler tecken, men fin och läsvärd!
Omdöme på 140 tecken: Innehållet i stil med den vackra pärmen. Magisk, unik. Fascinerande och förtrollande. Något för t.ex. Fiktiviteter, Helena och Bokstävlarna!

The Language of Flowers av Vanessa Diffenbaugh XXXX+
Handling: Fosterflicka har svårt att binda sig även som vuxen, men kommunicerar genom att binda betydelsebärande blomsterbuketter. Parallella tidsspår
Omdöme: Vacker, sorglig, blomnördig, utspelar sig i San Francisco. Vit oleander-vibbar, och ett författarskap jag vill hålla ett öga på i framtiden

The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides XXX+
Handling: 80-talets collegeliv med litteraturstudent, psykisk sjukdom, triangeldrama och Foucault-prat. Uppsatsskrivande om 1800-talets kärleksromaner
Omdöme: Ingredienserna bådar gott och det börjar bra men blir till slut för utdraget och babbligt. En besvikelse på både slutupplägg och författare

Välkommen hem av Johanna Lindbäck XXX½
Handling: Sara kommer hem till Luleå efter ett utbytesår i Luleå. Svårt att vara casual med exet, och nya grannen Adrian verkar ju rätt charmig…
Omdöme: Trevlig, men för mig känns det orealistiskt att alla är vänner med alla och kommer hem till varandra för té och kokosbollar stup i kvarten!

The Donor av Helen Fitzgerald XXX½
Handling: Ensamstående pappas tvillingdöttrar blir sjuka – och han kan bara rädda den ena. Hur ska han någonsin kunna välj vem som får hans njure?
Omdöme: Låter Picoultsk men har mera djup & svärta. Gillar, samtidigt som jag inte sväljer de absurda dragen till 100%. Läser gärna mer av F-gerald.

Till skogs av Tana French XXXX
Handling: Irländsk polis ska lösa mordgåta på samma plats som hans två vänner försvann spårlöst och han själv hittades medvetslös för tjugo år sedan.
Omdöme: French stark redan i debuten, mitt längt efter #4 blir bara starkare. Obehagliga karaktärer, och lustigt att se Cassie från #2 ”utifrån”.

Att inte vara helt head over heels

Publicerad den av
2

The Wishbones av Tom Perrotta XXX½
Okej, dags för ett Tom Perrotta-inlägg igen då va, det är ju det jag läst mest på sistone verkar det som. Dock att detta inlägg skiljer sig en aning från de tidigare, eftersom jag inte föll helt pladask för den här boken. Det här är nämligen inte typisk Perrotta-bok, med den där fina kombinationen av humor och svärta som jag har kommit att älska. Här blir det lite mera trött och grabbigt, med Dave 30+ som spelar i bröllopsbandet The Wishbones och lite sådär av misstag råkar fria till sin flickvän sedan 15 år. Det sätter igång en lavin av bröllopsförberedelser och även i bandet blir det små brytningar, och Dave känner mest obehag för allt som händer. Må så vara att livet inte var helt perfekt förut, att han bodde hemma hos föräldrarna och så, men då var det åtminstone inte komplicerat.
Nej, jag blir frustrerad på den slöa Dave, och musikhandikappad som jag är blir jag heller inte till mig i trasorna över den High Fidelity-liknande stämningen som vilar över boken. Det är överlag en hel del Nick Hornby-isk ladlittskänsla över boken, och inget fel på det i sig, men det är inte det jag är ute efter när jag läser Perrotta. Om någon av er alltså råkat få tag på just denna bok och inte är helt övertygad av Perrottas storhet så vill jag uppmana er att ge honom en chans till!

Gillar Jennifer!

Publicerad den av
6

The Condition av Jennifer Haigh XXXX
Den här boken har stått i min bokhylla länge redan, den var med på min 10-lista förra året och förblev oläst, men jag kände att jag var tvungen att pausa mitt Perrotta-plöjande (för att få det att räcka lite längre) och då uppenbarade sig Haigh plötsligt i bokhyllan och sa att nu var det dags. Long overdue kan man ju säga, dels märkte jag bara några sidor in att det här var en bok för mig, dels fick jag ett halvt blogginlägg tillägnat mig då Helena uppmärksamt snappade upp att jag äntligen tagit mig an Jennifer Haigh.

”Summer comes late to Massachusetts”, är bokens första mening som genast får mig på fall, och sedan får vi bekanta oss med familjen McKotch som om somrarna bor i ett stort beach house (just det!) med milsvida stränder omkring. Sommaren 1976 är den sista sommaren de tillbringar där, efter det faller deras familj isär då mellanbarnet Gwen diagnostiseras med det ovanliga syndromet Turners som innebär att hon aldrig hamnar i puberteten utan förevigt fastnar i ett barns kropp. Resten av historien utspelar sig drygt tjugo år senare, och trots att familjen fem medlemmar både enskilt och framför allt tillsammans blir rätt jobbiga, klappar mitt hjärta ändå för dem. Jag vet inte, det är något med hur vanliga och liksom mänskliga de känns. Yngste sonen Scott som hatar det tv-skrikande förortskaos hans liv har blivit, framgångsrika Billy som kämpar för att hålla sina vänner och sin familj isär, och sedan Gwen som inte kommit någonstans i karriären men inte riktigt orkar bry sig om det. Mot slutet av boken sker det kanske onödigt många dramatiska förändringar på en gång för att jag ska kunna känna mig helt bekväm, men Jennifer Haigh åker definitivt upp på listan över författarskap jag ska utforska djupare.

När jag hunnit så här långt i mitt recensionsskrivande kollar jag ifall Helena skrev något om The Condition under Bokhore-tiden. Det gjorde hon minsann, och vad hittar jag för mening där om inte: ”[…] utan något betydligt bättre: en alltigenom välskriven, nyansrik familjeskrildring med svärta och humor. Tänk Jonathan Franzen, Tom Perrotta, Rick Moody, den typen av författare.”
Eh, hoppsan. Gick visst inte så långt ut från min trygga Perrotta-zon som jag trodde.

Bokåret 2012 – bästa året?

Publicerad den av
7

Att jag såg framemot bokåret 2012 var jag inne på redan i september, då jag orerade om nya boksläpp av bl.a. Tana French, Elizabeth Hand och allas vår Gillian Flynn. Förutom dem jag redan nämnde i septemberinlägget, kan vi på nordiskt håll förvänta oss nytt från exempelvis Moa Herngren, Katarina Wennstam och författarduon Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Knausgårds fyra kommer på svenska i mars, och kanske får vi hålla femman och rentav sexan i händerna i höst, vem vet? Själv hittade jag info om att The Twelve, uppföljaren till Justin Cronins superba The Passage, kan börja läsas fr.o.m. 28:nde augusti, och sedan visste Fiktiviteter berätta att den nästsista Sookie Stackhouse-boken Deadlocked kommer i maj. Här hyperventilerade jag redan och bläddrade av och an i kalendern för att planera ledigheter i samband med boksläpp skriva in viktiga Kindle-släppdatum, och så skriver Bokhore-Jessica ännu om Are You My Mother?, d.v.s. en sprillans ny Alison Bechdel-bok. Ohmigod! Methinks att 2012 kommer att bli m-y-c-k-e-t svårt att överträffa boksläppsmässigt! Härligt!

Faller inte pladask för Kate Morton

Publicerad den av
3

I det förflutna av Kate Morton XXX½
Nu har jag inte läst mer än en (två?) Morton-böcker sedan tidigare, men visst känns mönstret igen. Det förflutna kastar en lång och mörk skugga över nutiden, och det krävs en nyfiken och driftig hjältinna, samt många många analepser för att det förflutna så småningom ska redas upp så långt det går. Jag får faktiskt Carol Goodman-vibbar av den här boken, speciellt som en barnbok skriven av en excentrisk och snudd på eremitisk man spelar en avgörande roll för hela historien. Och det är ju inte fy skam. Jag gillar det gamla slottet ute på landsbygden, jag gillar att London och förlagsbranschen får vara med på ett hörn. Ändå trollbinds jag inte av Kate Morton som så många andra, jag tycker att boken hade kunnat vara betydligt kortare och att t.ex. Percys hemlighet var väldigt lätt att räkna ut redan från början. Ett trevligt tidsfördriv absolut, men inte nödvändigtvis någonting jag väljer att fördriva min tid med i fortsättningen.
Rec.ex. från Forum.

VAB

Publicerad den av
37

En VAB-dag, så som jag som inte har barn förstår det, nämligen som Vård Av Blogg. Årets fyra första dagar har jag läst ut en bok varje dag, nu den femte inser jag att den takten kommer att brytas om jag inte fuskar och hoppar på en liten liten tunnis. Ligger även efter med recensionerna, men en liten header har jag i alla fall pysslat fram. Vad tycks?

Bok-browsing

Publicerad den av
4

Alltså, är det inte typ lag på att köpa böcker lite sådär pre-bokutgivningssäsong? Inte? Helt säker på att jag läste det någonstans…

I övrigt riktigt crave:ar jag fysiska böcker för tillfället, kära Kindlur i all ära men nu vill jag ha trycksvärta, limdoft och sidprassel! Har en maffig kundvagn på Adlibris för tillfället, men tvekar fortfarande, klickar av och an. Nynnar förnöjsamt.

Lässtatistik 2011

Publicerad den av
19

År 2011 läste jag sammanlagt 142 böcker.
83 på svenska
2 på finska
57 på engelska

95 böcker var skrivna av en kvinna och 43 av en man. 4 var skrivna av både en kvinna och en man (d.v.s. med bådas namn på omslaget. Kända pseudonymer såsom Lars Kepler och Lee Carroll räknades i år också som man + kvinna.)

61 var mina egna böcker jag köpt eller fått i present (varav 16 lästes på Kindle), 41 var recensionsexemplar, 37 lånade från biblioteket och 3 lånade av vänner eller släktingar.

Som jämförelse: lässtatistiken från 2010, 2009, rekordåret 2008 samt 2007. Har dessutom nedtecknat att jag läste 95 böcker (under hundra!) år 2006 och 146 böcker år 2005. Statistik när den är som roligast!