Klaustrofobisk spänning

Before I Go to Sleep av S.J. Watson XXXX
Någon gång i slutet av sommaren fick jag upp ögonen för den här boken och cyberpetade lite på den. En bokcirkel för alla-Karin hade läst och var snäll och skickade mig sitt ex. Jag började, gillade, men sen kom visst höstens bokflod i vägen och boken stoppades in i bokhyllan, oläst. Så kom pocketupplagan ut för ett litet tag sedan, och plötsligt stirrade det där ögat på mig på jobbet, på Instagram och på bloggar. Så jag plockade upp min inbundna utgåva igen, och häpp, så var den boken utläst.

Christine har drabbats av svåra problem med minnet, och vaknar varje dag upp utan att veta vem hon eller mannen bredvid henne i sängen är. Hon har förlorat ungefär tjugo år av sitt liv, och får en chock varje gång hon möter medelålderskvinnan i spegeln. Hennes man Ben är tålmodig och snäll, berättar vem hon är, varje morgon, om och om igen.

Men så får Christine kontakt med dr Nash som föreslår att hon ska börja skriva dagbok. Han ringer till henne varje morgon efter att Ben har gått till jobbet och berättar var hon ska hitta dagboken. Och så läser Christine, och smyger undan för att hinna skriva ner sin dag på kvällen. Hon berättar inte om dagboken för Ben, för under hennes namn på första sidan står det ”Don’t trust Ben”.
Jag gillar den här boken! Den påminner lite grann om filmen Memento, och det är fascinerande att läsa hur författaren lyckas förmedla en spännande berättelse trots att vissa delar naturligt nog blir lite repetitiva. Å andra sidan fungera det repetitiva effektfullt, man känner med Christine och Ben, och deras hjälplöshet där de varje dag måste skapa någonting nytt. Boken blir klaustrofobisk också, för Christine kan bara lita på sin dagbok, inte ens sina egna små minnesglimtar kan hon lita till fullo på eftersom det ibland kan vara frågan om fantasier eller drömfragment. Before I Go to Sleep får några småsmå minus för att den kanske blev 50 sidor för lång, och för att jag listade ut hur det hela låg till. Ändå: mycket läsvärd!

Annonser

19 thoughts on “Klaustrofobisk spänning

  1. Sjukt bra thriller! Jag tycker nog att det repetetiva är ett nödvändigt stilgrepp för att förmedla Christines tillstånd, lite som i Still Alice när Alices demens sakta men säkert smyger sig in i gestaltningen. Gillade verkligen Watsons språk, ja, allting faktiskt. Hoppas det blir mer av S.J. Watson!

  2. Jag har nån grej för historier om minneslöshet. Började också genast tänka på Memento och Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Säkert något som jag skulle gilla!

  3. Den påminner jättemycket om en ungdomsbok jag läste nyligen. ”När jag vaknar finns du inte” av … vem det nu var. 🙂 Jag måste nog läsa den här med.

  4. Ping: Påskläsning | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s