Åker tåg med Tyrion och Karl Ove

Nu har jag, av förekommen anledning, bänkat mig i ett långt långt tåg för en lång lång tågresa. Tror dock att mitt sällskap är bland det allra bästa, även om mixen av dvärgar och norska lärarvikarier nog är lite… otippad. Tjockleken har de i alla fall gemensamt, inte ens den här abibliofoben är rädd för att bli utan sidor att läsa.

Och hallå Jeppis-bor, hoppas vi ses ikväll!

20120330-130735.jpg

Wallflower-wow

The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky XXXX+
Glada nyheter Enligt O, den där boken vi båda köpte en februarisöndag i Göteborg är väldigt väldigt bra! Den är skriven i brevform där panelhönan Charlie, som enligt min kvasipsykologiska diagnos har någon form av lätt autism, berättar om sin vardag i high school. Tidigt nittiotal, coming of age, mycket The Smiths och blandband i allmänhet. Jag älskar Charlies sätt att se på och fundera över världen, hans träffsäkra iakttagelser och goda hjärta.

There is this one photograph of Sam that is just beautiful. It would be impossible to describe how beautiful it is, but I’ll try.
If you listen to the song ”Asleep”, and you think about those pretty weather days that make you remember things, and you think about the prettiest eyes you’ve known, and you cry, and the person holds you back, then I think you will see the photograph.

Min enda invändning till boken är slutet, som förutom att det kommer på rätt hastigt, dessutom vill vara onödigt förklarande och lägga-alla-pusselbitar-till-rätta-aktigt. Det får förvisso hjärtat att klappa ytterligare för Charlie, men hade det behövt vara så där… dramatiskt?
Den här boken ska för övrigt bli film, och jag är väldigt nyfiken på slutresultatet. Bra intrig nog, men hur kommer mjuka fina Charlies observationer att förmedlas via film-mediet? Nåväl, det får vi se sen. Men läs hörni! Charlie om släkten t.ex.:

First, I am very interested and fascinated by how everyone loves each other, but no one really likes each other.

Borde ha backat när jag läste ”sjukt rolig”

Det borde finnas regler av Lina Arvidsson XXX-
Mia och Mirjam är bästa vänner och bor i en tråkig småstad. De går på åttan och längtar tills de får börja på gymnasiet. Mirjam försöker bota tristessen med att bli kär i Per, som är typ fyrtio.

Den här boken beskrivs på pärmen som ”sjukt rolig”, en beskrivning som annars får mig att backa bakut. Men Johanna L var rätt positiv, så jag tänkte inte närmare på blurben. Men. Boken var inte rolig. Och kalla mig tråkig och pryd, men jag tycker det är väldigt mycket alkohol i den här boken, för att inte tala om att det är rätt obehagligt med vuxne Per som hänger med en 14-åring. Min främsta invändning till boken är ändå att det på över trehundra sidor – rätt långt för en ungdomsroman – egentligen inte händer så mycket. Mia och Mirjam blir kära och livströtta, färgar lite hår och Mia spionerar på Mirjam (urfånigt). Och så blir det en hel del upprepningar också (vilka band som är bra, familjeförhållanden etc.), som bra hade kunnat strykas. Och titeln då, vad har den egentligen för relevans?
Rec.ex. från Gilla Böcker.

3 x ungdomsboksinlägg

Tre intressanta inlägg om ungdomsböcker:
Johanna L tycker att lärare ska läsa aktuella ungdomsböcker – och jag håller med till 150 %, tycker snarare det är både en självklarhet och ett krav att man som lärare (och varför inte även andra som jobbar med barn och ungdomar?) håller koll på fältet.

Calliope konstaterar – och även här håller jag med till fullo – att det känns som om ungdomsböckerna är bättre nuförtiden. Och En full bokhylla är en rikedom påminner om ett äldre inlägg där hon funderar ifall vi 70- och 80-talister tycker att de ungdomsböcker som skrivs nu är bra eftersom vi dels hunnit bearbeta våra egna tonår, dels har samma referensram som författaren och därför kan relatera till boken.

Intressanta frågor och påståenden alla tre, vad tycker ni? Ja, nej, farfars byxor? Hinner inte skriva längre här just nu, men vill gärna diskutera vidare i kommentarsfältet!

Whisky i New York

Det bästa av allt av Rona Jaffe XXX½ 
Som de dricker! är nog det jag reagerar mest på i den här boken. Kanske ni som har sett Mad Men någongång har tänkt den destruktiva tanken att spela drinking game med den serien – att ta en klunk varje gång de röker och dricker i den serien. Men där är det ändå mest männen som gör det, här i boken är kvinnorna likadana, om inte värre. Smala femtiotalskvinnor som äter en liten smörgås till lunch, om ens det, men obehindrat sveper whiskyn och martinin, många efter varandra. Oj!

Det andra jag tar med mig är New York. Kvinnorna i sina småsmå lägenheter och stora drömmar. Brandtrapporna, taxiresorna, varuhusen, hettan. Trots att boken kretsar kring kvinnor som främst är ute efter att gifta sig så fort som möjligt, eller åtminstone hitta kärleken, känns boken ändå inte som chick lit som jag annars helst undviker. Den är nästan femhundra sidor lång, men man läser obehindrat, hejar på de ambitiösa, klappar dem på ryggen när hjärtan brister. Och tänker: New York, snart är jag hos dig.

Enkät var’e här!

Dark Places bjussar på en kort fredagsenkät, och jag är naturligtvis inte sen att hoppa på!

Just nu…
… läser jag: Jag skulle aldrig ljuga för dig, Moa Herngrens nya romane som jag till min glädje hittade i paketet jag hämtade ut på postkontoret imorse. Dysfunktionella personer, me like!
… väntar jag: På Converse-premiären (det blir nog i helgen tror jag!), och på att få flytta till radhuset Mr Bokbabbel och jag har köpt(!!).
… lyssnar jag på: Det blir fortfarande en hel del Lana del Rey, varvat med t.ex. Midlake och Tori Amos.
… tittar jag på: New Girl, trots att jag egentligen inte är överförtjust i den serien. Men det är så trevligt med tjugominuters avsnitt!
… är jag nyfiken på: Lionel Shrivers nya bok, och på Bokmässans seminarieprogram (som förvisso kommer först i maj, men bokbloggare är väl kända för att ständigt blicka framåt?)