Riktor får mig att rysa

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum XXXX-
Riktor är en ensam man som lever mycket inrutade dagar. Han jobbar på ett vårdhem med gamla och mycket sjuka människor, och under sina lediga timmar sitter han mycket i parken nära sitt hem. Betraktar på avstånd den stickande damen, den handikappade lilla flickan i rullstol, den gamla alkoholisten. Beter sig vänligt mot de andra anställda på vårdhemmet, men plågar patienterna genom att nypa dem bakom örat och spola ner deras mediciner.

Som vanligt är Karin Fossum bra på det där med psykologisk skärpa. Riktor framträder skrämmande tydligt, och jag ryser av obehag när han plågar den lilla handikappade och helt hjälplösa flickan med en stark Fisherman’s Friend. Jag ska inte berätta mer om vad som händer, boken är rätt tunn men innehåller en hel del oväntade svängar som ni förtjänar att få läsa själva. Kan i alla fall säga så mycket att Fossum introducerar en ny polis, polismästare Randers, och jag gissar att vi kommer att få läsa mer om honom i framtiden. I smyg hoppas jag lite på att få läsa lite mer om just Randers eller Konrad Sejer till näst, för även om Fossum som konstaterat är sjukt duktig på de här psykologiska porträtten gillar jag också de mer klassiska deckarna. Se dig inte om var den första Fossum-boken jag läste, och den har stannat kvar i minnet.

4 tankar på “Riktor får mig att rysa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s