The Fault in Our Stars av John Green XXXX+

”You don’t even know me,”, I said. I grabbed the book from the center console. ”How about I call you when I finish this?”
”But you don’t even have my phone number,”, he said.
”I strongly suspect you wrote it in the book.”
He broke out into that goofy smile.
”And you say we don’t know each other.”

Vad skriver man riktigt om en bok när halva lästiden har gått åt till att Ååh:a, svälja och ”Add a note or highlight”:a på Kindlen? Tipset om boken om cancersjuka Hazel och canceröverlevaren Augustus kom, som vanligt, från Johanna L, och under läsningen måste jag Ååh-twittra lite med henne och Onekligen som läste boken ungefär samtidigt. Det är klart att det finns några småcheesyga partier, men framför allt finns det en witty och ordrik dialog mellan Hazel och Augustus och ibland även kompisen Isaac. Sedan finns det också en kärlek till böcker, mycket kretsar kring (den fiktiva) boken Hazel läst om hundratals gånger, och ibland citerar hon lite poesi. Det låter kanske pretto, men det är det inte, det här är inga martyr-ungdomar som bär sitt cancerok, utan mest är de helt vanliga människor som man gärna hade varit kompis med. Och som man bölar lite åt/med medan man addar ytterligare en highlight.

”That’s the thing about pain,” Augustus said. ”It demands to be felt.”