Couch Fiction av Philippa Perry XXX½
Möt Pat, ”our sandal-wearing, cat-loving psychotherapist”, och hennes nya klient James som kommer till henne med det pinsamma problemet att han stjäl. Berättelsen framskrider självständigt i serierutorna, men under dem finns även förklarande fotnoter ur ett mera studiemässigt perspektiv. Jag är själv intresserad av psykologi och läser därför även dem. De ger mig en extra dimension, och det är trevligt att läsa att även psykologer (såklart) kan göra misstag i t.ex. sitt frågeställande. Couch Fiction blir intressant just p.g.a. min lilla psykologifaiblesse, men för icke-intresserade blir nog boken alldeles för torr och intetsägande. Tror dock att jag vill låna ut boken åt min vän som är nästan färdig psykolog för att se vad hon tycker.
Tusen tack till Läsdagboken som var snäll och skickade mig det signerade exemplaret!
Bokbabbel 
kul att du gillade den – eller hade överseende med den, kan man säga.
I know, brittiskt knastertorr humor och mkt fakta. jag tyckte också att jag lärde mig ngt. min enda chans att gå i psykoterapi, att observera i bokform : )
Sjukt mycket uh-uh hela tiden också! Men kul att även du lärde dig nåt, du är ju ändå mer insatt än ja med mina gymnasiekurser och pseudointresse