Levande bilder

Hurra, ikväll är det äntligen dags, jag ska gå på levande bilder och se förhandsvisningen av Hunger Games! Det här med filmatiseringar är ju alltid knepigt; man har sin egen bild av hur karaktärerna och miljön ser ut, man blir kanske upprörd om de ändrat på eller lämnat bort någon scen man själv tyckte var viktig. Ändå går jag så gott som alltid och ser filmatiseringarna av bra böcker, är man nyfiken så är man.

När Finland väl tar in We Need to Talk About Kevin till biograferna (i slutet av april, come ooon) kommer jag att, om inte stå och rycka i dörren, så åtminstone rycka i Mr Bokbabbels ärm. Han läste för övrigt boken före mig, och ibland låter jag honom tro att det var han som ”hittade” Shriver :).

Colour-Knaus

Ibland kan jag känna att jag saknar vår färgkoordinerade bokhylla, eller snarare att ha en del av böckerna på lite specialdisplay ens. Men bl.a. Min kamp-serien får mig att känna att just alfabetisk ordning är helt rätt, speciellt när verk av samma författare blir så här snygga tillsammans!

Så fort jag bara hinner ska jag hugga tänderna i fyran. Är även, förutom på innehållet, lite nyfiken på vilka färger Norstedts väljer för femman och sexan. Grönt är väl givet, men visst vore det snärtigt med en lila?

Vi måste prata om att det kommer en ny bok av Lionel Shriver

På fredagen fick jag ett mail av Amazon. Jag får rätt många sådana, och oftast öppnar jag dem bara allra hastigast för att sedan radera. Jag har rätt bra koll på vad jag vill läsa, min önskelista är en tre-fyra sidor lång och om jag klickar på någon bok för att läsa närmare om den så upplyser Amazon mig tjänstvilligt om andra böcker i samma stil jag kanske skulle kunna vara intresserad av. Men på fredagen hajade jag till, för i mailet står att det kommer en ny bok av ingen mindre än Lionel Shriver! The New Republic heter den, släpps i USA och som Kindle-version nästa vecka, och det här är en nyhet som totalt gått mig förbi! Jag är kanske lite skeptisk till beskrivningen där det står att romanen är ”droll” och ”playful” samtidigt som den handlar om terrorism på en fiktiv halvö i Portugal, men å andra sidan talar vi Lionel Shriver som även fått mig att läsa om både tennis och biljard. Jag snokar runt litegrann på nätet och läser att ett utkast till den här romanen tydligen var färdigt redan 1998, men att Shriver nu dammat av det och väckt det till liv igen. Jag har faktiskt inte läst Shrivers tidigaste böcker, men de jag har läst (We Need to Talk About Kevin, Double Fault, So Much for That och den alldeles fantastiska The Post-Birthday World) har gjort enormt stort intryck på mig, så jag kommer naturligtvis att kasta mig över den här boken förr eller senare. Troligen förr.

Graphic novel för den psykologi-intresserade

Couch Fiction av Philippa Perry XXX½
Möt Pat, ”our sandal-wearing, cat-loving psychotherapist”, och hennes nya klient James som kommer till henne med det pinsamma problemet att han stjäl. Berättelsen framskrider självständigt i serierutorna, men under dem finns även förklarande fotnoter ur ett mera studiemässigt perspektiv. Jag är själv intresserad av psykologi och läser därför även dem. De ger mig en extra dimension, och det är trevligt att läsa att även psykologer (såklart) kan göra misstag i t.ex. sitt frågeställande. Couch Fiction blir intressant just p.g.a. min lilla psykologifaiblesse, men för icke-intresserade blir nog boken alldeles för torr och intetsägande. Tror dock att jag vill låna ut boken åt min vän som är nästan färdig psykolog för att se vad hon tycker.

Tusen tack till Läsdagboken som var snäll och skickade mig det signerade exemplaret!

Haunted house i Kanada

The Guardians av Andrew Pyper XXX½
Trevor lyckades fly sin barndomssmåstad, kanadensiska Grimshaw. Vad han inte lyckades fly, trots att han utåt sett byggde upp ett rätt framgångsrikt liv åt sig, var minnena från skolåret då han var sexton år. När så en av hans gamla vänner dör och Trevor reser tillbaka till Grimshaw för begravningen, flyter alla minnen tillbaka upp till ytan.

I’m a boy again. A sixteen-year-old boy. Or even younger, for the whimper that escapes my lips is the sound of an abandoned toddler makes in the supermarket aisle, a child just beginning to realize the potential depths of aloneness.

Nu är jag själv ingen större skräckfantast, men orsaken till att jag läste den här boken var del att jag verkligen gillade The Killing Circle, och dels att Pyper inblandat i haunted house-temat också får med ett av mina favoritteman, nämligen coming-of-age. Obehaget för det fallfärdiga Thurnman’s House finns hos både Trevor och läsaren i såväl nutidstidsspåret som i den minnesdagbok han för i sin diktafon. Starkare för mig blir ändå förhållandet mellan vännerna, och hur rädslan de bär på gnaver på både dem och alla deras relationer.

Bokvåren på Bokbabbel

Nu är jag ju väldigt mycket för det här med lustläsning, men ironiskt nog älskar jag listor nästan lika mycket som jag älskar böcker. Tänkte därför presentera en liten lista på vad jag troligen kommer att läsa och i förlängningen blogga om under våren. Utan inbördes prioritets- eller tidsordning, och med rätt till förändringar, tillägg och avvikelser. Såklart.

Till offer åt Molok, Åsa Larsson. Länge har vi väntat medan utgivningen skjutits upp. Men nu är den på kommande, äntligen. Ge mig lite Kiruna-kyla i litterär form, även om jag själv gärna skulle snöra på mig Converse-skorna vid det här laget
Min kamp 4, Karl Ove Knausgård. Lämpligt gul till påsk kommer fyran som visst ska handla om Knausens studieår.
Oskuldens tid, Edith Wharton. Om inte alls så länge ska Mr Bokbabbel och jag åka till New York! Jag har redan läst Rona Jaffes Det bästa av allt, tänkte att det här blir en annan bra komma-i-New York-stämning-bok. Pluspoäng för att den är en klassiker
Svikaren, Katarina Wennstam. Wennstam räds inte svåra ämnen i thrilerformat, och jag är nyfiken på att läsa vad hon har hittat på den här gången
The Bellwether Revivals, Benjamin Wood. Har cyberpetat på den här boken en hel del sedan Bokomaten twittrade om den. Inte helt omöjligt att jag slinter med klickfingret nu när min födelsedag närmar sig
Jag skulle aldrig ljuga för dig, Moa Herngren. En annan som inte räds tunga ämnen är Herngren, och jag har verkligen gillat hennes två tidigare romaner
Eld, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Behövs väl ingen motivering för den va? Peppen är enorm!
Stay Close, Harlan Coben. Farligt att släppdatumet till Kindle är en dag före min födelsedag.

Ungdomsdystopi, ja tack!

Pandemonium av Lauren Oliver XXXX+
I slutet av sommaren läste jag Delirium och blev mycket positivt överraskad. Den kategoriseras som ungdomsbok men borde läsas av alla som gillar kärlek, dystopier och, well, bra böcker helt enkelt. När så fortsättningen, Pandemonium, fanns att köpa klickade jag hem den till Kindle snabbt som attan. Och den är – som tur! – också bra, även om jag inte kände mig riktigt lika stjärnögd som efter ettan. Då var jag fascinerad av det dystopiska samhället och blinkningarna till Brave New World, nu var det lite mera beskrivningar av Lenas liv som blir en mix av flykt, gömmande, glömmande och opposition. Tänker inte gå närmare in på detaljerna kring handlingen eftersom jag tror att det fortfarande är en skamligt stor del av er läsare som ännu inte läst första delen. Kan dock säga så mycket att även den här boken slutade med värsta cliffhangern, så nu får jag allt hålla mig till tåls och vänta på nyheter om en tredje bok.