Häromdagen höll jag på att fylla i min läsdagbok, och kom att tänka på en liten solskenshistoria från när jag var en liten bokbabblare som tydligen knåpade på någonslags läsdagbok även då. Jag kan ha gått i någon längre lågstadieklass, och visade stolt upp mitt rutiga häfte där jag plitat ner mitt omdöme om någon bok jag läst (minns tyvärr inte vilken). ”Märks att det är inb.” hade jag skrivit, och pappa undrade vad jag menade då. ”Ja, att den är påhittad, att det inte är en sann berättelse”, svarade jag då. Jag hade nämligen trott att förkortningen inb. stod för inbillning, och inte inbunden..!
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Hahaa naw vad sött! 🙂
Men så rart! 🙂
Bra förkortning. Inb. En klok läsare redan då.
Gud vad gulligt!!
Underbart, en boknörd förnekar sig aldrig 🙂
Gulligt!
Vilken fincharmig historia! Jag har fått höra att jag kånkade runt en hög med böcker från rum till rum när jag var liten och tittade oförstående på mamma om hon påpekade att jag kunde gå och hämta en ny bok när jag blev klar med den första. Abibliofobi i tidig ålder, alltså. Inte konstigt att man släpar med sig 6 tjocka böcker för en helgtripp…
Jamen det där gjorde jag ju också! Haha, vad roligt att vi varit så ”vi” redan i ung ålder 😀
Verkligen! Och många med oss verkar det som!
Nu har jag, i väntan på höstkatalogen, skrivit ett gissningsinlägg med vad som ev ges ut i höst i bokväg. Apropå att vi båda längtade efter höstkatalogen på twitter häromsistens… lägg gärna till om du har några gissningar!
Höstkatalogen brukar tydligen komma i juni…
Gissningar och juni låter båda bra! (Och i maj kan vi förvänta oss bokmässans seminarieprogram, wii!)
den hade jag glömt, dock inte alla dina rutiga häften 🙂
Det var i ett rutigt häfte jag skrev detta! 🙂
Pingback: Att kånka massa böcker från rum till rum (eller: mycket tidigt utvecklad abibliofobi) | ord och inga visor