Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten XXXX
Det här är den fjärde av Malmstens loggböcker, och som vanligt har den lånat sin vackra titeln från en diktstrof, den här gången ”Birgittas svit” av Stig Dagerman. Malmsten – både den riktiga och personan i hennes loggbok – har flyttat från sitt älskade Finistère till en stad där hon inte trivs. Där bor förvisso en hjälpsam granne, och en fascinerande kvinna som verkar bo i sin bil, men slutligen tar Malmsten steget tillbaka till Sverige där hon börjar trilskas med posten (åh hjälp, jag blir helt svettig av beskrivningarna kring posten som skickas fel, och alla tiotals ”hjälpnummer” som på intet sätt gör något för att rätta till saken). Jag gillar vardagsbetraktelserna med små inslag kring fransk politik, svenska posten eller böcker, dikter, mail. Jag är väldigt förtjust i den lilla följetongen om Familjen Tejp, som dessutom får fungera som en tydlig symbol för mänskligheten i allmänhet. Nedskärningar på grund av automatisering, att undvika konflikter för att skydda sin egen familj, you know the drill. Fina är också Malmstens funderingar kring romanen hon försöker skriva, karaktären Edvard som följer henne överallt men vars ton hon inte får till (se gärna Babel-avsnittet där Jessika Gedin intervjuar Malmsten kring just detta!).
Rec.ex. från Modernista.