Hela havet stormar av Arne Dahl XXXX-
Det här är andra delen i den fyrdelade serien om den hemliga operativa enheten inom Europol, Opcop. Dahl slog på stort i den första delen, Viskleken, och försökte klämma in en massa spår och miljöer i den. Här följer han förvisso samma tendenser, men gör det lite åtminstone lite smidigare. Det finns nästan en paradox i det här – förutsättningarna för att jag ska få fortsätta läsa om Paul Hjelm & co är att de slängs ut i den stora världen – något jag i sig ogillar eftersom jag tycker att ett land räcker gott och väl som miljö. Världen har inte varit global så länge, låter Dahl Hjelm konstatera, och det är väl helt enkelt det jag – och medlemmarna i Opcop – måste vänja oss vid.

Den här gången är det ett väldigt makabert fall som ramlar på Opcops bord, och även denna gång flänger de världen runt. Jag gillar den litterära anknytningen, jag gillar Arne Dahls alldeles speciella sätt att skriva. Och samtidigt som man fäster sig vid hans karaktärer (även om jag fortfarande kan tycka att de är lite väl många), känns det samtidigt underligt bra att han inte räds att handskas ovarsamt med dem ibland. Eller tycker jag så bara för att jag inte har hunnit lära känna dem ordentligt eftersom de flänger omkring så mycket?
Rec.ex. från Bonniers.