Blood Harvest av S.J. Bolton XXXX+
Ja, det var ju det här med att jag kände mig tvungen att undersöka ryktet om att S.J. Bolton skulle vara en blandning av Elly Griffiths och Elizabeth Hand. Och ja, jag måste säga att Inky Fingers är något på spåren där. I Blood Harvest är det en liten engelsk måstad som är miljön, och det finns hedar, gamla hedniska ritualer och en hel del regn och lera. Tycker mig även skönja svaga likheter med Andrew Pyper och Jennifer McMahon, i och med att man inte riktigt är på det klara med ifall det som händer har sin logiska förklaring eller om det är något övernaturligt på gång.

Blood Harvest kretsar kring tre centrala figurer; den nyinflyttade prästen Harry, psykologen Evi och den även han rätt nyinflyttade lille pojken Tom. Alla rör de sig i byn Heptonclough med de två majestätiska gamla kyrkorna uppe på kullen. Evis klient Gillian kan inte komma över sin dotters död, Tom tycker sig se ett ensamt barn leka på kyrkogården och prästen möts av en kyrka som stått tom på grund av en tragedi som utspelade sig i den.
Det är ruggig spänning, bra miljöer och karaktärer. I mitten känns boken eventuellt litelite lång, vi förstår att vi närmar oss en obönhörlig katastrof men transportsträckan blir några tiotals sidor för lång. Å andra sidan förlåter jag Bolton för detta direkt då hon levererar en gastkramande upplösning som – till skillnad från många många böcker i samma genre – inte klaras upp på typ två sidor. Nej, se till att ni inte ska till jobbet när ni ger er in på de sista femtio sidorna, under den tiden kommer ni inte att kunna lägga ifrån er boken!