The Book of Summers av Emylia Hall XXXX-
Beth Lowe är vuxen och lever livet i London, då hon en dag får ett brev från Ungern som berättar att hennes mamma har dött. Med brevet följer en slags scrapbook som modern samlat ihop under de sommarveckor Beth tillbringade i Ungern som barn. Beth bläddrar i albumet och sjunker ner i minnena. Allt eftersom vävs historien fram, även vad det egentligen var som hände då Beth var sexton. och som fick henne att att lämna Ungern för evigt.

I sulked, and painted my finger nails a rotten shade of plum that not even I particularly liked.

Ja, det här är en riktig sommarbok. Jag älskar beskrivningarna av moderns hus i Ungern, den soliga gräsmattan, den skuggiga svala skogstjärnen. Allt må vara nästan löjligt bekymmersfritt där, med den målande styvfadern, den söta grannpojken och den spralliga mamman i broderade tunikor. Jag gillar också Beths gradvisa förändring från liten flicka till ung kvinna. Det jag stör mig på är det repetitiva och nästan taffliga sätt författaren väljer att låta Beth blicka tillbaka på sin barndom – vi förstår att varje nytt foto representerar en ny sommar/ålder utan att det skrivs ut så otroligt explicit. Men det är egentligen bara en liten detalj. Att Beth och hennes pappa kommunicerar så dåligt och bara dricker té i stället för att prata/gråta ut känns för mig rätt främmande, men det där kan väl vara så olika. Hur som helst, trevlig läsning som rekommenderas främst under sommartid (eller kanske när längtan till sommaren är som störst? Det där är ju också olika, om man vill läsa om något som ligger nära en själv, eller något helt främmande.)!