Inne på Litteraturmagazinet skriver Esther Hansen en krönika om ett litterärt medicinskåp. Böcker som fungerar lugnande, tröstande eller uppmuntrande – och helt biverkningsfritt. Hansen räknar upp några författare och titlar – högt upp kommer två finländare, Arto Paasilinna och Tove Jansson! – och undrar vilka böcker vi själva har i våra litterära medicinskåp.

För mig handlar det egentligen inte om specifika böcker eller ens författarskap i sig. Mest lugn/tröstad/glad blir jag över vetskapen att jag har den där bokhyllan full med både gamla bekantskaper och – framför allt? – böcker som fortfarande väntar på att få bli lästa. Om jag blir sjuk, när jag ska ut och resa eller bara en helt vanlig vardag. Ibland plockar jag ut gamla favoriter och bläddrar i dem, speciellt när det gäller bokhyllan på sommarstugan där det finns böcker jag inte har tillgång till året runt. Men bara att stryka med handen längs bokryggarna är tröstande, att le lite skamset när jag ser att jag ju inte läst den där boken ännu. Eller den där och den där. Min bokhylla är tryggheten som finns där ifall jag blir sjuk (eller istiden kommer). Precis som jag vill ha det.