Alice Bliss av Laura Harrington XXXX½
Vilka bra kap mina somriga böcker var! Läste och gillade ju redan Book of Summers, men det här var en riktig fullträff! Alice Bliss är femton år gammal då hennes pappa reser iväg för att tjänstgöra i Irak. Mamma Angie vill inte alls att han ska åka, och det vill naturligtvis inte lillasyster Ellie eller Alice heller. Alice är pappas flicka, det är hon som hjälpt honom att så trädgårdslandet och som följt med honom på baseballmatcher. Men nu är han i Irak, han skickar brev och familjen skriver tillbaka men försöker hålla dem positiva, inge honom hopp. Inte berätta om saknaden, tomheten.

Here it is, the simplest gesture in the world: a girl lifts her hair off the nape of her neck an a boy and an old man catch their collective breath.

Mamma Angie drar sig tillbaka i sin saknad och sorg, så Alice som står på den förvirrande gränsen in till vuxenvärlden får ta hand om lillasyster Ellie. Älsk på denna Ellie, hon börjar samla på långa ord, bl.a. ordet bibliobibuli som jag lade upp på Bokbabbels FB-sida då jag stötte på det. One who reads too much.
Grannpojken Henry, Alice bästa vän sedan blöjåldern, börjar också bete sig annorlunda, prata om danser och så. Alice förstår ingenting, varför kan inte allt vara som förut?

Det här är en så fin bok! Man grips av stämningen, känner med de fina karaktärerna, hejar på Alice oberoende av hur det ska gå med pappan. Eller Henry. Eller skolans populära kille som plötsligt får upp ögonen för henne. Nej, det är Alice och Ellie hela vägen, och jag tycker ni också ska ta chansen att lära känna dem! Coming of age när det är som bäst; man får hålla andan ibland, gråta en liten skvätt (båtarna!) och minnas den där underliga tiden mellan barndom och någonslags vuxenhet.