Himmelsdalen av Marie Hermanson XXX+
Daniel åker till den tjusiga kliniken Himmelstal i Schweiz för att göra sin tvillingbror Max en tjänst. Max ska sköta ärenden i några dagar och ber Daniel ta hans plats på kliniken under tiden. Förutom att Max inte kommer tillbaka – och att personalen inte tror på Daniel när han försöker förklara vad som hänt.
Det är en klaustrofobisk berättelse Hermanson bygger upp, även för läsaren känns det frustrerande och ångestfyllt när ingen tror Daniel och han sitter fast. Så ensam i världen att han nästan börjar tvivla på sig själv. Jag tycker dock att de hela ibland känns lite… överdrivet. Skulle Daniel faktiskt göra Max en sådan där tjänst? Var deras barndom faktiskt sådär svartvit? Klinik-upplägget känns också rätt osannolikt, vilket både Calliope och Enligt O också tagit fasta på. De verkar dock ha stört sig på det betydligt mindre än jag.
Bokbabbel 
Köpte det mesta, kanske för att jag läste den efter Theorin, som jag störde mig mer på.
Ja, då kan det säkert bli lite annat ljud i skällan! Det var ett evinnerligt springande i den där gången i Theorins bok minns jag!
Jag hade tänkt låna den av min mamma eftersom jag har läst andra av Hermanssons böcker och har gillat dem. Men mamma var så besviken över Himmelsdalen att jag stod över..
Fast Calliope tyckte å andra sidan att det här var Hermansons bästa! Jag har själv inte läst något av henne tidigare, men om din mamma tycker att den här var dålig jämfört med de andra kanske jag vågar ge dem en chans?
Ja, våga testa! Hon är lite ojämn, men helt klart läsvärd.
Musselstranden, den är väl hennes? Eller vad rekommenderar du?
Jag gillade Himmelsdalen massor! Massor! Den var ett eget litet universum, smart och intressant.
Definitivt eget universum, och rätt ironiskt att jag som älskar thrillers kommer med negativa aspekter som otrovärdig 😛
Jag har länge funderat på att läsa den, men nu tror jag att jag hoppar över den, eller iaf flyttar den långt ner på ”vilja-läsa-listan”.
Den var tyvärr en besvikelse även om det klaustrofobiska var skickligt gjort!
Håller med om vissa aspekter som inte kändes trovärdiga – och tyckte dessutom att författaren gjorde det alldeles för enkelt för sig i slutet. Jag gillade boken, det gjorde jag- men idén är som gjord för en riktigt obehaglig, klaustrofobisk bok. Hade hon inte kunnat ta ut svängarna mer, gjort den ännu mer obehaglig och klaustrofobisk? Första meningen är dock guld värd.
Ja, slutet var också snabbt påkommet och ihopknutet!