Nu är jag personligen inte så hemskt förtjust i snaps, men de här flaskorna är ju så snygga att jag önskar att jag var det. Det är frågan om svensk akvavit som skulle sälja på den amerikanska marknaden, samtidigt som de ”rika nordiska rötterna” bevarades. Folksaga heter produkterna, läs mer här. Kanske något för dig Calliope, om längtan hem till Sverige blir för stor?
Alice Bliss av Laura Harrington XXXX½
Vilka bra kap mina somriga böcker var! Läste och gillade ju redan Book of Summers, men det här var en riktig fullträff! Alice Bliss är femton år gammal då hennes pappa reser iväg för att tjänstgöra i Irak. Mamma Angie vill inte alls att han ska åka, och det vill naturligtvis inte lillasyster Ellie eller Alice heller. Alice är pappas flicka, det är hon som hjälpt honom att så trädgårdslandet och som följt med honom på baseballmatcher. Men nu är han i Irak, han skickar brev och familjen skriver tillbaka men försöker hålla dem positiva, inge honom hopp. Inte berätta om saknaden, tomheten.
Here it is, the simplest gesture in the world: a girl lifts her hair off the nape of her neck an a boy and an old man catch their collective breath.
Mamma Angie drar sig tillbaka i sin saknad och sorg, så Alice som står på den förvirrande gränsen in till vuxenvärlden får ta hand om lillasyster Ellie. Älsk på denna Ellie, hon börjar samla på långa ord, bl.a. ordet bibliobibuli som jag lade upp på Bokbabbels FB-sida då jag stötte på det. One who reads too much.
Grannpojken Henry, Alice bästa vän sedan blöjåldern, börjar också bete sig annorlunda, prata om danser och så. Alice förstår ingenting, varför kan inte allt vara som förut?
Det här är en så fin bok! Man grips av stämningen, känner med de fina karaktärerna, hejar på Alice oberoende av hur det ska gå med pappan. Eller Henry. Eller skolans populära kille som plötsligt får upp ögonen för henne. Nej, det är Alice och Ellie hela vägen, och jag tycker ni också ska ta chansen att lära känna dem! Coming of age när det är som bäst; man får hålla andan ibland, gråta en liten skvätt (båtarna!) och minnas den där underliga tiden mellan barndom och någonslags vuxenhet.
Minns ni när man var liten och häftade ihop några papper som man sedan med gravallvarlig koncentration skrev en liten bok på? Kanske illustrerade man också? Dagens barn är modernare än så, åtminstone En gul apelsins döttrar som gjorde varsin Kindle av åt sig i stället. Sött!
Själv tar jag nu min egen Kindlur (av plast) och börja göra mig redo för bilfärd ut mot lande. ”Målet är läskoma”, för att citera Ord och inga visor. Och denna min namne citerar jag gärna, hon ska ju författardebutera och allt! Men ja, läskoma är tanken, och jag har en sedvanligt absurt optimistisk inställning till hur mycket jag riktigt ska hinna läsa. Finfint!
… den där känslan av att vara känd av ett barn, det var något som inte liknade något annat här i världen och som därför var något att värdesätta.
Ett fint citat, och ändå är det inte språket i första hand som gör att jag faller handlöst för Amy Waldmans debut (!!) Paradisträdgården (The Submission). Den fängslande historien om minnesmärket som ska byggas vid Ground Zero, och som väcker uppståndelse då det framkommer att arkitekten är muslim. Det är helt enkelt intressant och liksom spännande, den diskussion Waldman låter bl.a. änkan, den illegala invandraren, minnesmärkeskommitténs ordförande och den muslimske arkitekten föra. Ser framemot en fin läshelg i Waldmans sällskap!
Gone Girl av Gillian Flynn XXXX
My eyes flipped open at exactly six a.m. This was no avian fluttering of the lashes, no gentle blink towards consciousness. The awakening was mechanical. A spooky ventriloquist-dummy click of the lids: The world is black and then, showtime! 6-0-0 the clock said – in my face, first thing I saw. 6-0-0. It felt different. I rarely woke at such a rounded time. I was a man of jagged risings: 8:43, 11:51, 9:26.
”I was a man of jagged risings” – säg, hur kan man annat än älska än författare som beskriver en väckning och en person på det viset? Att jag, och halva #boblmaf med för den delen, älskar/avgudar/bygger altare åt Gillian Flynn är ingen nyhet, så att det därför skulle ta mig nästan en månad att läsa den här boken var sannerligen en överraskning. Förvisso läste jag ju mitt i flyttstök och hej vi har ett radhus-glädje, men ändå. Det är ju Gillian Flynn vi talar om!
Gone Girl är annorlunda uppbyggd än de två tidigare böckerna. Meet Nick and Amy Dunne, det coola New York-paret som blev arbetslösa och flyttade ut till en småstad i Missouri för att ta hand om Nicks döende mamma. Äktenskapet börjar knaka i fogarna och en dag försvinner Amy spårlöst. Polisen och Nick undersöker det hela, och allt fler misstankar börjar riktas mot Nick. Boken är uppbyggd så att varannat kapitel följer Nick i nutid, och varannat Amy i dåtid. Hur funkar det riktigt? undrar ni, och det ska jag säga er att det funkar riktigt bra. Flynn är, bland annat, en mästarinna på att få bilden att krackelera om och om igen, så att man aldrig är riktigt säker på hur det hela står till. Och precis som Bokstävlarna skriver är både Amy och Nick rätt otrevliga personer, så man är inte ens säker på hur man vill att allt ska gå.
Gone Girl når inte riktigt lika högt upp som Sharp Objects och Dark Places (men obs, det är nog nära!), kanske för att det där allra smutsigaste mörkret och ondskan saknas. Eller nja, ondska finns det nog, men det får ni läsa om själva. Däremot kan jag säga att Amys konstruerande av sig själv för att leva upp till föräldrarnas förväntningar plus berömda bokserie om Amazing Amy ger boken en extra intressant dimension. Jag får faktiskt svaga Tommy Taylor-vibbar också, var det något du tänkte på Bokstävlarna?
Hur som helst. Läs.
Enkät hörni, en sådan har vi inte skymtat på länge va? Tur att jag hittade en via Bokstävlarna då!
1. Bästa boken förra sommaren?
Tror faktiskt jag också säger George R.R. Martins böcker, de två första som jag slukade i pur förtjusning. Det var en stor överraskning att jag skulle komma att gilla böckerna så mycket, men en bra sådan.
2. … och sommaren innan det?
Eh, måste man minnas sådant? Men nu när jag kollar på min gamla Läst-lista ser jag många finingar som jag vet att jag läste i sommar- eller sensommartider. Tana French, Therese Bohman, One Day, Still Alice, Room etc. Sjukt bra böcker!
3. Några lite nyare böcker som passar i hängmattan?
Exempelvis Laura Harringtons Alice Bliss som jag ska ta och lovebomba inom kort. Gillian Flynn är ju heller aldrig fel!
4. Vad läser du mest på sommaren?
Jag läser nog rätt likartat som under resten av året, kanske lite mer på engelska och färre rec.ex bara. Har förstås fina tankar om hur jag ska läsa tegelstenar och klassiker och det ena med det andra, men freestylar hejvilt.
5. Var läser du helst på sommaren?
Det har ni väl fått höra till lust och leda, men på vår veranda på sommarstugan, gärna med ett glas kylt rosévin inom räckhåll. Numera har vi ju även en liten solig radhusträdgård, ser framemot fina lässstunder även där!
6. Vad ser du framemot att läsa i sommar?
Bra böcker! Känner ett sug efter böcker på engelska nu, och gärna något som uppslukar en fullständigt. Har stora förhoppningar på att Frenchens fyra, Broken Harbour, ska vara en sådan bok. I övrigt blir det väl min sedvanliga mix av romaner och thrillers, och så skulle jag vilja avsluta A Storm of Swords som jag harvat runt med superlänge även om jag tycker den är bra! Och några graphic novels också, det är länge sedan! Ja ni hör ju, storslagna planer.
Drömbokhandeln av Laurence Cossé XXXX-
– Det kanske går i cykler, sa han. Det finns inget härligare än att ha gott om böcker, men man ska läsa dem också. Jag kan livligt föreställa mig att Romanens Vänner har köpt på sig en hel del det sista halvåret, för att de ha inspirerats av vår verksamhet och gärna velat stötta den, men att det börjar bli besvärligt att ta sig fram till sängen mellan alla boktravar och att de gör ett uppehåll för att hålla sin sambo på gott humör.
Drömbokhandeln börjar rätt så pang på, med olycksfall och hela faderullan och jag kommer på mig själv med att undra Var är böckerna? Nå, de kommer ju sedan, som tur är, bokmalen får sitt lystmäte genom alla beskrivningar av höga hyllor, läsande människor och septembersyndrom (sjuka ryggar då höstens böcker anländer). Franska böcker känns väldigt annorlunda från mitt vanliga anglosaxiska och svenska läsande, men det är bara uppfriskande. I övrigt känner jag för att kopiera Fiktiviteters recension rakt av: så här inom fiktionen gillar jag idén om att man tror sig kunna bestämma exakt vad god litteratur är (det är för övrigt ett intressant system de använder sig av!). Och även om jag i vanliga fall (inom så väl litteraturen som det riktiga livet) vill ha fascinerande karaktärer, bryr jag mig förvånansvärt lite om dem i just den här boken. Jaha, du är kär i den men besvaras känslorna? Whatever, jag vill veta mer om hur ni ordnar bokhyllorna i Au Bon Roman! Berätta mer om hur det känns att kunna jobba med sin dröm utan att hela tiden behöva oroa sig för ekonomin! Hur fungerar det efter att ni förstorade butiksutrymmet? Prackar du på kunderna dina egna favoritböcker eller låter du dem browsa själv?
Rec.ex. från Sekwa.
Såg ni att Läsdagboken rapporterade om hur Knausen fått sin bok omdöpt i en av de engelskspråkiga versionerna? Stackars engelskspråkiga bokintresserade, ena dagen läser de om My struggle i NY Times, och nästa hittar de en deckar-lookalike i bokhandeln. Omslaget – inklusive mycket random snöflinga – klingar ju Schweden-Krimi lång väg: grådystert landskap och ett öde trähus mitt på åkern. Plus titeln då! Alla vi som läst ettan minns förvisso farmorsstädningen, men var Hitlerklangen verkligen så kraftig att utgivarna var tvungna att döpa om boken till något helt annat? Och hur ska de göra med de kommande fem delarna?
Laurence Cossé – Drömbokhandeln
Carl-Johan Vallgren – Havsmannen
Emylia Hall – The Book of Summers
Malin Nord – Stilla havet
Gillian Flynn – Gone Girl
Marie Hermanson – Himmelsdalen
Jessica Schiefauer – Pojkarna
Antal böcker på finska/engelska: 0/2
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 0
Antal graphic novels: 0
Antal tegelstenar: 0, däremot två tunnisar (under 200 sidor)
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt antal: 7
Månadens bästa: Det var nog Gone Girl, även om jag inte blev lika begeistrad av den som av Flynns två tidigare böcker. Pojkarna var också bra!
Månadens sämsta: Att det blev så lite läst!! Mot slutet upplevde jag tack och lov en liten läsrevival, länge såg det ut som om antalet böcker skulle stanna på fyra.
Månadens överraskning: Att flytten eller vad det nu var kunde suga så mycket lästid ifrån mig. Och när jag väl hade tid var det som om jag hade glömt bort att jag kan plocka upp en bok.
Månadens besvikelse: Jag trodde att Himmelsdalen skulle vara riktigt bra, men något i skrivstilen passade inte riktigt mig. Jag ska försöka formulera ihop en mer förklarande recension snart!
Bokbabbel 