På stort alvar av Johan Theorin XXX½
Ja, det ska vara alvar med ett L i titeln, det syftar på det där öländska hedlandskapet, och personligen är jag väldigt förtjust i den finurliga titeln. Det är många som vid en första anblick tror att det här är den avslutande delen i Theorins Ölands-kvartett, men stopp och belägg! Miljön är förvisso Öland, och gamlingen Gerlof är med i ungefär hälften av berättelserna, men det här är alltså en slags novellsamling. Jag har kategoriserat det här inlägget med skräck, eftersom en stor del av berättelserna (men inte alla) kännetecknas av det där typiskt Theorinska smygande skräcken där man inte riktigt vet om man ska tro på de gamla öländska skrockhistorierna eller inte. Och det är det han kan, Theorin, det är de berättelserna jag gillar mest. Som vanligt med novellsamlingar är ju vissa delar bättre än andra, och enligt förordet har de också kommit till under olika tidsperioder. Vissa berättelser känns kanske lite inklämda i boken för att få en bättre symmetri på det hela (t.ex. den skriven på öländsk dialekt, gäääsp), men överlag gillar jag helheten, och att berättelserna med Gerlof finns regelbundet insprängda.
Rec.ex. från W&W.