Margot av Bengt Ohlsson XXX½
Jaha hörni, här är jag verkligen ute och rör mig långt utanför min vanliga bokliga bekvämlighetszon. En biografi, och dessutom om en politiker! Men Johanna L var så entusiastisk att jag blev nyfiken, och hon har helt rätt, boken har ett bra sug och man läser den snabbt. Bengt Ohlsson har alltså följt socialdemokraten Margot Wallström på hennes jobb i FN, där hon arbetar med att försöka förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld. Ohlsson är lagom pedagogisk, så att sådana som jag som knappt hade hört talas om hela Wallström (förlåt! Men jag bor i Finland!) lätt kan hänga med, utan att för den delen skriva läsaren på näsan. Han blandar även in personliga reflektioner, som det där med att han är konstant kissnödig under tiden i New York, eftersom han inte fått egen nyckel till de låsta FN-toaletterna (bombhot, ni vet) och för att Margot dessutom har ett späckat schema.
Ohlsson följer Margot rätt tätt in på livet, både i New York och sedan hemma på uppväxtorten Kåge, och i familjens hem nere i Stockholmstrakten. Jag håller med Snowflake lite grann, om det där med att Margot berättar avslöjande detaljer, men mest om andra människor. Behöver jag få veta om Anna Lindhs knaggliga äktenskap, eller Kåge-bornas trassliga liv? Tja. Samtidigt känns det som om jag får en bild av Margot just genom detta: när hon kör genom Kåge i jakt på sin systerdotter som tydligen bytt jobb utan att Margot vet om det, när hon sitter i sin IKEA-fåtölj med pläden över mellangärdet i New York-lägenheten. Och i den, i mitt tycke oerhört sorgesamma repliken om tandborsten i Sverige-hemmet på de allra sista sidorna: När jag har varit borta såhär länge står inte min tandborste framme när jag kommer hem, utan den står i sin mugg inne i skåpet. Det är som en markering. Att man är hemma på besök.
Rec.ex från Brombergs.
Bokbabbel 
Mimmimarie har också precis läst och hon reagerade på lite sunkiga kommentarer om kvinnors utseende. Jag såg intervjun på Skavlan och blev lite förundrad över att hon bara hade lämnat sin familj så där.
Jag reagerade också på att hon lämnat familjen! Skäms dock över att jag missat de här sunkiga utseendekommentarerna, men visst är Ohlsson lite wannabe-kul ibland, kanske de finns bland dem?
Jag skulle gärna läsa ”Margot” men just nu är min att- läsa-hög alldeles för stor, så jag får nog ta Margot nästa år. Trevlig recension!
Ack ja, de där att läsa-högarna är inte att leka med 😉
Pingback: Margot nästa år | bokmal73
Kul att kliva utanför zonen ibland, eller hur? 😉
Riktigt nyttigt, och en trevlig överraskning detta! 🙂
zonen! : )
åh, känner igen det där med tandborsten
Så du städar undan Mr Mind the Books när han är borta? Förståeligt, men låter ledsamt så där i skrift tycker jag
Åh jag brukar inte läsa biografier men jag borde nog läsa Margot. Är väldigt förtjust i henne och hennes arbete mot sexuellt våld i konflikter! Innehåller boken mycket om hennes arbete eller är det mer den personliga sidan som visas upp enligt dig? Jag läser en master i Freds – och konfliktkunskap och på min institution är hon lite av en husgud, särskilt bland oss studentskor hehe. Träffade henne faktiskt för nåt år sen på en föreläsning. Kände mig tvungen att gå upp och skaka hennes hand och berätta att jag beundrar henne. Åh så pinsam man är, som ett annat Bieberfan liksom haha! Men det var det värt när man kom till skolan på måndag 😉
Nämen det är ju fint att få träffa sina idoler, då bär man väl sig av regel lite knasigt åt? Det blandar det personliga och arbetet, tycker absolut du ska läsa om du är intresserad av hennes arbete! Där finns dessutom en slags rapport inflikad, jag och de flesta andra läsare var inte så intresserade av den, men den kanske är nåt för dig?