Torsdag i oktober, klart att vi traditionsenligt spelar Nobelbingo! Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012, hur många poäng får ni?
Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng
Själv fick jag pinsamma noll poäng.
En lång vinter av Colm Tóibín XXX½
Vad skicklig han är, Tóibín, då han med små penseldrag målar upp sprickor i en helt vanlig vardag utan att det för den delen blir melodramatiskt. Miquels bror Jorge ska rycka in i armén, och plötsligt upptäcker Miquel att han saknar broderns andetag i sovrummet om natten. Strax innan brodern ger sig av, råkar Miquel dock se en glimt av ett dolt liv, en händelse som kommer att förändra hans och familjens liv:
Allt var annorlunda nu, trots att det bara gått femton minuter. Det var med en ny misstänksamhet han lyssnade på hennes röst och såg henne röra sig. Kanske hade han dragit sina slutsatser alltför hastigt, tänkte han.
Och så kommer vintern till den avskilda lilla byn, och stämningen mellan byborna är ansträngd på grund av en vattenfejd. Miquel slits mellan lojaliteten till fadern samtidigt som han tycker att fadern agerar fel.
Som sagt, skicklig är han, Colm Tóibín, som får allt detta att rymmas på 119 sidor utan att det känns trångt. Snarare är det väldigt enkelt och sparsmakat, det viner mellan orden precis som snön som viner genom den lilla byn och över berget.
En lång vinter ges för övrigt ut som en roman på svenska, men originalet ingår i novellsamlingen Mothers and Sons.
Rec.ex från Norstedts.
Börjar morgnarna bli kyliga? Har du ont i halsen, eller måhända stel nacke av för mycket läsande/bloggande? Fear not, den här litterära sjalen fixar nog det mesta! Finns med text från Pride and Prejudice, Persuasion, Jane Eyre eller A Tale of Two Cities. På Etsy, bien sûr.
Lite kantig är den här läshörnan, kunde ha mått bra av lite mjukare linjer eller åtminstone flera kuddar/filtar. Samtidigt kan jag inte låta bli att älska idén, att sitta och läsa så gott som mitt inne i bokhyllan. Böckerna inom räckhåll, och de höga väggarna bidrar till att fysiskt avskärma läsaren från omvärlden. Mys!
Målarens döttrar av Anna-Karin Palm XXXX+
Åh! Jag gjorde verkligen helt rätt i att spara den här boken till sist, av de tre Palm-böcker jag lånade från biblioteket. För hur fin är den inte? Känner att det här kommer att bli en bok jag kommer att jaga på antikvariat, för det här är en bok jag vill äga, markera alla underbara formuleringar med post its eller hundöron (gasp!).
Barndomsvärlden. Senare kunde Laura ofta tänka att den framstod som en bilderbok: stora, färggranna bilder, sida vid sida utan text. Med minnets trevande fingrar vände hon blad efter blad och det var som om bilderna djupnade i färgen, förtätades, för var gång hon bläddrade i boken. Somliga bilder öppnade sig mot dofter, ljud och rörelser, men de flesta av dem var blanka och stumma, utan ingångar.
Här löper två berättelsespår parallellt, dels ett relativt nutida spår (även om det inte finns mobiltelefoner utan människorna mest skriver brev!) där Maria och hennes äldre bror Martin reser till England för att följa upp ett spår efter pappan som försvann när de bara var små barn. Och sedan berättelsen om Laura, målarens dotter som målar själv, som lever lyckligt obrydd om världen utanför huset på den engelska landsbygden även om världskrig rasar.
Kärleken är ett ljudlöst skri i ett ensamt efteråt.
Det är så himla bra, som ni ser på mitt maniska inklistrande av citat här. Hundra procent språk och stämning, och även två berättelsespår som ovanligt nog intresserar lika mycket. Spåren har en koppling förstås, men jag tänker väldigt lite på den, sjunker bara ner i Anna-Karin Palms magiska språkvärld och låter mig vaggas till ro.
[…] och hon tar ett par steg och alltid, alltid kliver hon så att det knarrar till i parketten och rörelsen fortplantar sig till kristalljusstaken som står på det smäckra runda bordet i valvet, och hur dess små prismatiska hägnen avger ett pinglande, sprött ljud och kristalliskt som vore det en doft […]
Den kalla elden av Arnaldur Indridason XXX½
Crash course till Indridasons backer: polisen Erlendurs bror försvann i en snöstorm uppe på fjället då de var barn, och det här plågar fortfarande Erlendur. Dels är han ganska melankolisk och tillbakadragen, dels tillbringar han ofta semestrar och dylikt uppe på samma fjäll där han fortfarande letar efter spår av brodern.
I den kalla elden, som inom serien om Reykjavikspoliserna, är den sista i kvartetten som verkligen fokuserar på Erlendurs bror Bergurs försvinnande (de andra delarna är Frostnätter, Mörka strömmar och Svart himmel). Den här gången finns det inte ens något aktuellt mord, Erlendur är tjänstledig (?) och strövar omkring i fjällen, sover i familjens gamla iskalla hus och rotar parallellt med sitt eget letande i mysteriet kring en kvinnas försvinnande en annan snöstormig dag på fjället. Jag gillar det här på många sätt, det lite mer stillsamma sökandet, de gamla berättelserna som återupplivas. Sedan kommer man ju inte ifrån att det är ytterst osannolikt att just de personer som kanske vet något råkar vara vid liv fortfarande…
Och Erlendur då? Vad vill han egentligen med sitt evinnerliga sökande? Kommer han någonsin att finna frid, även om han skulle hitta något matnyttigt däruppe på fjället, han har ju liksom byggt upp hela sin personlighet kring det här sökandet? Och vad ska vi riktigt tro om slutet…?
Rec.ex från Norstedts.
För övrigt, tack till dig som googlade Bokbabbel drottning, du gav mig både ett gott skratt och lite hybris. Även Var köpa en ekorre? var ganska trevlig (har ingen aning hördu). Sökord alltså, vilken aldrig sinande källa till fniss och förundran!
När jag var på den där mässan senaste helg, ni minns säkert vilken, gick jag bl.a. på ett seminarium om Det kända och det okända som skulle handla om urban fantasy och dras av författaren Nene Ormes. Jag trodde att det skulle handla om hennes böcker, men i stället var det en passionerad om en snabb (pga tidsbrist) genomgång av genren urban fantasy (och här kan ni se den långa litteraturlistan). Nu är jag ju rätt obevandrad i båda genrena (eller urban är kanske en undergenre till vanlig high fantasy?), jag har t.ex. aldrig sett Buffy (!). Men, innan ni nu flämtar och vrålar upprört så har jag en liten poäng med det här inlägget. Nämligen att jag gärna skulle läsa lite mera fantasy. Jag är garanterat påverkad av att Swecon/Kontrast drar igång as we speak blog, samt att bl.a. några av Bokhororna går en fantasykurs just nu (åh, en föreläsning om kartor i fantasylitteraturen alltså, älsk!). Så, Bokstävlarna & co, hit me med era bästa inkörsportar till fantasy!
Har läst: David Eddings, Douglas Adams, Philip Pullman, Cirkeln & Eld, de tre första böckerna i A Song of Ice and Fire (och ämnar definitivt fortsätta!), Nene Ormes, Charlaine Harris, The Passage, Underfors, The Magician, Coraline.
Är lite sugen på: Joe Abercrombie (har faktiskt The Blade Itself på Kindle så det vore ju iofs en logisk början..!), Patrick Rothfuss efter det här inlägget, Ola Wikander.
Boel och Oscar av Josefine Sundström XXX½
Alltså, jag hade läst pinsamt långt in i romanen när jag till sist insåg att det här nog inte alls var en fristående fortsättning på Sundströms debutoman Vinteräpplen. Fråga mig inte varför jag trodde att det skulle vara det! Miljön och tiden var ju förvisso väldigt olika, men jag tänkte mig typ att Oscar var någon ättling till personerna i Vinteräpplen, och att han i något skede av boken kanske skulle bläddra i ett fotoalbum och peka ut sin mormor. Nåväl, det gjorde han inte, my mistake.
I stället är det här alltså historien om Boel som efter en hjärtesorg flyttar in i en vacker gammal byggnad i Stockholm och så småningom, och lite ofrivilligt, blir vän med pensionären Oscar som bor under henne. Oscar har fullt upp med att åka och hälsa på sin fru Greta på ålderdomshemmet, samt att gräla lite med de övriga i huset som vill göra om källarvåningen till ett spa. Samtidigt är hans dagar som ensam pensionär väldigt tomma, och det är därför han börjar göra sig ärenden till Boel stup i kvarten. Så småningom kommer de att berätta om sina livs stora sorger för varandra, samt försöka hjälpa den andra på traven.
Jag förhåller mig delat till den här boken. För jag gillar den verkligen, till skillnad från Fiktiviteter mer än debuten, jag grips av karaktärernas öden och jag så gott som sträckläser. Samtidigt känner jag vid många scener att författaren har haft svårt att skriva scenen och därför hastat vidare. De känns klumpiga, något som stör i en annars trevlig roman. Jag ser att jag kring debuten tyckte att Sundström gestaltade för lite, nu gör hon det mera men det fungerar fortfarande inte felfritt. Dock har det ju skett utveckling på området, så jag fortsätter att läsa om hon fortsätter att skriva.
Kolla vilket sött halsband! En liten tant som sitter på en parkbänk och läser. Kanske en accessoar för nästa års bokmässa, om ni alls orkar blicka fram till den?
Halsbandet är handmålat och hittas (såklart) på Etsy.
Precis innan jag åkte på bokmässan klickade jag iväg en Adlibris-beställning. Det kan låta extremt osmart, men det var böcker jag verkligen ville ha, och jag tänkte att vetskapen om dem skulle få mig att hålla bokmässeshoppingen någorlunda tyglad. Och säg, är det inte århundradets kanske mest välkomponerade bokbeställning? Efterlängtade thrillers, lite Goodman-mys, lite Palm-kvalitet. Den nya tidningen Books and Dreams har fått rätt så mördande kritik runtom i bloggosfären, men jag är nyfiken och vill kolla själv innan jag kommer med något omdöme.
Och nu? Nu kan jag isolera mig själv och min bokhylla och ändå överleva en smärre istid! Jag har även förhandsbeställt The Twelve till Kindle (peppen!), och tänker inte börja proklamera drastiska köpstopp som enligt min erfarenhet snarare lett till hetsshopping hos andra bokbloggare. Snarare satsa på att läsa i stället för att bokshoppa resten av hösten, jag har ju så himla många bra böcker här hemma just nu! Och dessutom en lång lista med böcker jag vill reservera på biblioteket. Hej bokhöst!
Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist XXX½
Åh! Den mycket efterlängtade tredje delen i Victoria Bergman-trilogin, höll på att förgås då pocketen kommer först i januari och boken heller inte fanns att låna på något bibliotek, men Bokbiten var snäll nog att låna mig den här boken då jag var i Stockholm eftersom vi ju skulle ses strax igen.
Av förståeliga skäl tänker jag inte avslöja nästan något om intrigen, den här deckarserien bygger typ mer än någon annan på att man inte vet något när man hugger in på böckerna. Men men, tyvärr faller den här boken lite in i den dystra trilogifällan där ettan är bra och man är orolig över att tvåan inte ska hålla måttet. Och så gör den det, och man kastar sig glatt över trean, och så är det där det platta fallet kommer (exempel: Hunger Games! Finns många fler, men kommer typiskt nog inte på dem just nu). Visst är det spännande även i Pythians anvisningar, men det känns som om författarna har velat fortsätta överraska läsarna men därför tvingats ta till lite fuskiga metoder, att intrigen tar oväntade vändningar deus ex machina-style. Är inte direkt besviken, men heller inte lika imponerad som av ettan och tvåan. Dock, klar bladvändare och ett måste för att få svar på allt!
Daniel Åberg & Johanna Ögren – När två blev tre
Carol Goodman – The Ghost Orchid
Virpi Hämeen-Anttila – Tapetinvärinen
Josefine Sundström – Boel och Oscar
Liza KLaussmann – Tigrar i rött väder
Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist – Pythians anvisningar
Neil Gaiman – Coraline
Sofie Sarenbrant – Vila i frid
Colm Tóibín – En lång vinter
S.J. Bolton – Now You See Me
Anna-Karin Palm – Målarens döttrar
Thomas Enger – Fantomsmärta
Bengt Ohlsson – Margot
Jenny Valentine – Tio stationer
Antal böcker på finska/engelska: 1/3
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 2
Antal graphic novels: 0
Antal tegelstenar: 0, däremot en tre-fyra tunnisar (under 200 sidor) faktiskt.
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt antal: 14
Månadens bästa: Målarens döttrar!
Månadens sämsta: Kommer inte på något jag är missnöjd med med den här läsmånaden faktiskt! Kunde ha läst på Kindle ja, det här är första månaden sedan jag skaffade den som jag inte läst (ut) en bok på den!
Månadens överraskning: Att jag faktiskt läste så mycket trots att det var bokmässa och en hel del annat på G under månaden.
Månadens besvikelse: Jag blev tyvärr inte så imponerad av Hämeen-Anttilas bok som jag brukar bli.
Halva #boblmaf lider väl av boksmälla och spyr över allt vad som gäller böcker, men vill ändå komma med en snabbis på Glada Boknyheter-fronten:
– Nytt på kommande av Jennifer McMahon i januari, vet Helena (vem annars?) berätta. The One I Left Behind ska boken heta och tydligen är ingredienserna 80-tal, en sömnig suburb i Connecticut och seriemördare. Låter hur bra som helst ju! Gillar McMahon som snyggt kombinerar thrillers och någon slags krypande skräck. Åker direkt in på önskelistan!
– Ett stort mysterium är det, att jag och ovan nämnda Helena helt har lyckats missa att vår
älskling när det kommer till ”medicinska romaner”, d.v.s. Lisa Genova, har kommit med en ny bok alldeles i dagarna! Love Anthony är titeln, och efter böcker om Alzheimers och left neglect är temat den här gången autism (vilket för övrigt påminner mig om att jag borde ta mig an Jodi Picoult-boken på samma tema). Den korta beskrivningen av boken andas lite mer basic mys än vad jag är van vid i Genova-sammanhang, men jag är såklart ohemult nyfiken även på denna.
Bokmässe-enkät, vad är väl bättre än det? I och med detta inlägg avslutas också bokmässebloggbombandet (bra ord va?) på Bokbabbel för den här gången, tack för att ni läst!
Årets seminarium: Dött lopp mellan Nordens fantasyförfattare på fredagen och Jonas Gardell på lördagen tror jag. Även skräcksemit med Johanna Koljonen som moderator på söndag var bra, men det kan förstås bero på att jag, precis som resten av #boblmaf, har en liten girl crush på Koljonen. Överlag var dock lördagen bästa mässdagen för mig, hann med många seminarier och de flesta var riktigt trevliga och bra!
Årets pryl: Vi fladdrade med visitkorten även i år, men mest fotograferade var nog nagellack (samt vigselringar).
Årets fynd: Gjorde nog inga dunderfynd i år, men en sväng via English Bookshop 3 för 2-monter blev det ju.
Årets räkmacka: Jodå, i år åt jag en! Himla god var den, och mättande! Skulle dock aldrig orka/vilja äta den flera gånger under mässdagarna, en gång räcker bra!
Årets miss: Missade ju minst hälften av alla seminarier jag hade velat gå på på grund av schemakrockar. Men det är ju inget man kan göra åt, tror jag valde ”rätt” seminarium de flesta gånger, så det är lugnt.
Årets mest irriterande: Nope, kommer inte på något här faktiskt *harmonisk* Skulle vara att jag ibland inte fick sömn om kvällarna trots att jag var trött, man går så på övervarv!
Årets roligaste: Dels att bli igenkänd på mässgolvet som vore jag en kändis, haha! Och sedan överlag att få träffa och hänga med både gamla och nya bloggbekantskaper, härligt!
Årets lyxigaste: Att ha tillgång till bloggambassadörernas eget rum där vi kunde lämna jackor och tunga bokkassar, ladda iPhonen och pusta ut/prata med andra bloggare i lugn och ro. Det var även rätt lugnt och skönt i fiket precis utanför rummet, så kring rum R3 fanns det så gott som alltid någon ur #boblmaf.
Årets outfit: Alla barnen hade bloggknapp, utom Bokbabbel då, som hade en med Mumin på.
Årets läsning: En hel del i Lisa Unger på flyget, och så Jenny Valentines superkortis Tio stationer en kväll. Annars blogginlägg i readern, samt noggrant scannande av Twitter så fort tillfälle erbjöds.
Årets signering: Fick min nyinköpta Särskild fint signerad av Nene Ormes, och Anne Holt var gullig och kluddade ner sitt namn i mitt block (hade ingen bok med) som en ”present” åt pappa.
Årets tygpåse: Två. En av Atrium förlag, och sedan Dagens boks nya supertjusiga.
Glömde ju ett livsviktigt tips där i mitt optimera bokmässan-inlägg: var ledig dagen efter att du kommit hem. Många mässrävar åker hem redan på lördag, men det är lite trist tycker jag, finns ju en hel del seminarier och annat skoj även på söndag. Men ledig dag alltså, det
har jag i dag, som tur. Har sovit länge, ordnat in en del av de nya böckerna i bokhyllan, packat upp. Ska snart slå på tvättmaskinen med de kulturtantsfärgade (= svarta) kläderna, och sedan fortsätta stirra ut i luften, som den post-mässezombie jag är. Tror att dagens läsning får utgöras av en glassig inredningstidning jag köpte för en facil summa i en av montrarna, samt Kör hårt, Knatten som En och annan bok gulligt nog haffat på ett antikvariat eftersom hon visste att jag samlar på dem. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir alldeles varm inombords av sådan bokbloggarkärlek!
P.S. Ett annat oslagbart mässtips är för övrigt Margot Wallströms/Bokbitens här.
Bokbabbel 