Det händer i Helsingfors

Hallå Helsingfors med omnejd, nu händer det bokliga saker här! I dag från och med söndag är det bokmässa i good old Böle, själv ska jag förbi en sväng åtminstone i dag men troligen också fredag eller lördag eftersom självaste herr Knausgård är där då!
På lördag (27.10) vankas det höstpoesi på New Arkadia, bl.a. Hannele Mikaela Taivassalo och min eminenta vän Martina Moliis-Mellberg uppträder.
På måndag (29.10) ordnas det nordisk kritikerkvällArkadia Bookshop i Tölö. Kritiker från Norden + Estland diskuterar eventuella gemensamma trender och ger lästips.

Och om ungefär en månad, torsdag 22.11, blir det bokfika på Luckan, där debutanten Emma Pemberton berättar om sin roman Kom som vann Söderströms intrigromantävling. Obs, förhandsanmälan!

Annonser

Nagellack och nittiotal

Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik XXXX-
Det här har en av böckerna vi bloggambassadörer fick i våra goodie bags på bokmässan. Jag hade aldrig hört talas om boken, men på baksidan nämndes ord som 1992 och gymnasiet, så jag plockade nyfiket upp den. Och det är jag glad över att jag gjorde! Alex och Lovis möts första dagen i gymnasiet, och efter det är de bara de. De pratar musik, tecknande och skrivande, dansar till The Smiths, lackar naglarna mörka och lever för varandra då familjerna sviker. Det är vänskap när det är, om inte som allra bäst, så åtminstone som intensivast. Det finns inte riktigt plats för pojkvänner och andra kompisar då. Ändå märker Lovis snart att det i Alex finns ett mörker som inte ens hon helt och hållet har tillträde till.

Jag gillar! Jag önskar att jag hade lite bättre koll på musiken som nämns, men jag får liksom en oemotståndlig lust att åka till London och köpa nagellack, eller att sitta på caféer och prata om skrivande med Lovis. Minus tonårsangsten då. Jag får också svaga vibbar av Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö, och inte bara p.g.a. nagellacket då, utan för att där finns samma livsuppslukande nära vänskap även om Mary och Lovely i övrigt inte liknar Alex och Lovis.

Skirt

Bild härifrån

Måhända rätt så opraktiskt, men visst blir man lite glad av denna skira blusdröm med en antydan till text på? Vet inte om den ens är tänkt att bäras, eller bara menad som ett konstverk. Vacker är den hur som helst.

Årets Augustnominerade

I dag presenterades de böcker som är nominerade till Augustpriset. Augustpriset är i Sverige vad Finlandia är i Finland, d.v.s. ett mycket prestigefullt men samtidigt ”folkligt” pris. Det här är böcker, till skillnad från merparten av Nobelpristagarna, som den breda allmänheten faktiskt läser. Själv har jag också läst och gillat många Augustpristagare! En knepig detalj är dock att förlagen själv måste anmäla böckerna (och att det kostar 700 kr per bok). Ibland kan det rentav gå som i år, då det nya förlaget glömde nominera Jonas Hassen Khemiri… Årets nominerade är alltså:

Allmän litteratur
En storm från paradiset, Johannes Anyuru
Ingenbarnsland, Eija Hetekivi Olsson
Sång till den storm som ska komma, Peter Fröberg Idling
Springa med åror, Cilla Naumann
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Göran Rosenberg
Medealand och andra pjäser, Sara Stridsberg

Facklitteratur
Det enda könet, Katrine Kielos
Ur regnskogens skugga, James Dobreff, Anre Jönsson och Helene Schmitz
Det står ett rum här och väntar på dig. Berättelsen om Raoul Wallenberg, Ingrid Carlberg
Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid, Martin Gelin
Jag är Zlatan Ihrahimovic. Min historia, Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz
Sanningens vägar. Anne Charlotte Leffners liv och dikt, Monica Lauritzen

Barn- och ungdomslitteratur
Only väg is upp, Emmy Abrahamsson
Jag blundar och önskar mig något, Moa-Lina Croall
Jag älskar Manne, Pija Lindenbaum
Elin under havet, Sofia Malmberg
Jag är världen, Mårten Melin
A B C å allt om D, Nina Ulmaja

Här kan ni läsa juryns motiveringar.
Spontana tankar så här direkt efteråt: Zlatan? Trodde inte att Gardell skulle nomineras eftersom han får så mycket uppmärksamhet ändå, men konstigt att inte Karolina Ramqvist finns bland de nominerade (även om jag inte sörjer det personligen). Det jag däremot sörjer är att jag läst NOLL av de nominerade, alla kategorier. Alltså, wow, vilken koll Bokbabbel..! Tack och lov är åtminstone några av författarskapen (Naumann, Stridsberg och Kroall) bekanta sedan tidigare…
Årets August-vinnare avslöjas på Augustgalan den 26:e november.

Bolton, mon amour

Dead Scared av S.J. Bolton XXXX+
Aldrig har väl #boblmaf läst ett icke-recensionsexemplar så synkroniserat? Och därefter recensionerna i rask takt: plopp, plopp, plopp. Men hon har ju ett sug, Bolton, och efter Now You See Me vill man genast ha mer! Även denna gång är ses Lacey Flint i huvudrollen, och det dyker även upp bekantingar från tidigare böcker, ett metagrepp jag verkligen gillar men som kan vara lite problematiskt för er som ännu inte läst Blood Harvest (varför det, frågar man sig, Inky Fingers och jag försökte ju verkligen föra kampanj för henne redan på våren? Fast å andra sidan avundas jag er som har fler än en Bolton-bok kvar oläst, själv ska jag lägga band på min iver och dra ut på lyxen lite längre).

Anywhoo, Dead Scared då. Faktiskt ännu mer bladvändarvänlig och skrämmande än Now You See Me tycker jag (drömmarna! Clownerna!), och det säger ju en hel del. Bolton använder troget den där magiska ingrediensen där man som läsare, i likhet med karaktärerna i boken, börjar tvivla på vad som riktigt händer. Och det är alltså så spännande att jag nästan glömmer bort att njuta av att det utspelar sig på ett universitet, nämligen Cambridge, aka-porrens högborg! Lite onödigt mycket tjatas det om Joesburys turkosfärgade ögon, men annars: loved it!

Books and dreamzzz…

Nya Books & Dreams då? Det förekom en hel del klagomål i bokbloggosfären då den var sprillans ny (bl.a. här, här och här), och jag är nog inte heller såld, tyvärr. För jag tycker om idén, att det vid sidan av de mera litterära magasinen (t.ex. 10tal och Horisont) finns något för oss vanliga dödliga bokmalar. Som läser thrillers och rentav gillar det, eller som tycker om att vila ögonen på bokliga pryttlar. Vi Läser får till den mixen riktigt bra tycker jag! Och jag hade hoppat att Books and Dreams, trots det fåniga namnet, skulle vara något liknande. Men nja.

För det första är Tommy Körberg inte den första människa jag förknippar med böcker. För det andra kändes den där kampanjen på bokmässan där man kunde teckna en miniprenumeration och få en handkräm på köpet inte riktigt riktad till bokmalen. Ok, man kanske får torra händer av allt mycket bokbläddrande, men ändå, know your audience! För det tredje blir jag trött på mindfullness-tänket som genomsyrar tidningen, och är inte Micke Nyqvist rätt uttjatad som krönikör från YourLife-eran? Men framför allt blir jag ledsen över hur… kort och fnuttigt allt blir. Caitlin Moran, Harlan Coben och Mons Kallentoft i Thailand hade kunnat intressera mig riktigt på riktigt, men det liksom hypas med rubriker och så får man knappt någon text när man väl bläddrat fram dit. Det behöver ju inte blir Filter-långa reportage av alltihop, det utger sig tidningen inte för att vara, men lite mer än Kallentoft som namedroppar hotell i Thailand kanske? Och det här är kanske småpotatis, men jag irriterar mig alldeles enormt på uttrycket ”Du får novell av XX”. Känns väldigt Kalle Anka och pruttkudde där faktiskt.

Jag gillar dock det lilla formatet och de matta sidorna. Och jag blir ändå lite nyfiken på nästa nummer (som ska innehålla Boije af Gennäs och den där Jojo Moyes som plötsligt verkar dyka upp överallt). Inte omöjligt att jag alltså kommer att slå till när tidningshungern blir stor. Men då vill jag ha mera text!

Utanför bekvämlighetszonen

Margot av Bengt Ohlsson XXX½
Jaha hörni, här är jag verkligen ute och rör mig långt utanför min vanliga bokliga bekvämlighetszon. En biografi, och dessutom om en politiker! Men Johanna L var så entusiastisk att jag blev nyfiken, och hon har helt rätt, boken har ett bra sug och man läser den snabbt. Bengt Ohlsson har alltså följt socialdemokraten Margot Wallström på hennes jobb i FN, där hon arbetar med att försöka förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld. Ohlsson är lagom pedagogisk, så att sådana som jag som knappt hade hört talas om hela Wallström (förlåt! Men jag bor i Finland!) lätt kan hänga med, utan att för den delen skriva läsaren på näsan. Han blandar även in personliga reflektioner, som det där med att han är konstant kissnödig under tiden i New York, eftersom han inte fått egen nyckel till de låsta FN-toaletterna (bombhot, ni vet) och för att Margot dessutom har ett späckat schema.

Ohlsson följer Margot rätt tätt in på livet, både i New York och sedan hemma på uppväxtorten Kåge, och i familjens hem nere i Stockholmstrakten. Jag håller med Snowflake lite grann, om det där med att Margot berättar avslöjande detaljer, men mest om andra människor. Behöver jag få veta om Anna Lindhs knaggliga äktenskap, eller Kåge-bornas trassliga liv? Tja. Samtidigt känns det som om jag får en bild av Margot just genom detta: när hon kör genom Kåge i jakt på sin systerdotter som tydligen bytt jobb utan att Margot vet om det, när hon sitter i sin IKEA-fåtölj med pläden över mellangärdet i New York-lägenheten. Och i den, i mitt tycke oerhört sorgesamma repliken om tandborsten i Sverige-hemmet på de allra sista sidorna: När jag har varit borta såhär länge står inte min tandborste framme när jag kommer hem, utan den står i sin mugg inne i skåpet. Det är som en markering. Att man är hemma på besök.
Rec.ex från Brombergs.