Sniffar på stand alones

Die For You av Lisa Unger XXX½
Det kanske inte har undgått någon som läser här att jag gillar thrillers? Nej, jag tänkte väl det. Därför är det alltid trevligt att hitta ett nytt thrillerförfattarskap att hugga tänderna i, och det senaste året har det bland annat varit Lisa Unger som varit målet för mina thrillertörstande… eh, ögon. Klämde och gillade både Fragile och Darkness, My Old Friend som hör till The Hollows-serien. För ovanlighetens skulle verkar faktiskt serieböckerna vara lite bättre än stand alone dito (ett annat färskt exempel på detta är allas vår S.J. Bolton), men visst gillar jag Die For You också, samt sneglar redan lite på nyaste stand alonen Heartbroken. Som ni vet, ett bra betyg det där, när man i tankarna redan börjar utforska resten av författarskapet.

Men Die For You alltså, den handlar om den framgångsrika författaren Isabel Raine, vars idylliska liv ställs på sin ände den dag då hennes man Marcus helt enkelt inte kommer hem från jobbet. När hon beger sig till hans kontor dagen därpå, blir hon slagen medvetslös, och då hon vaknar upp på sjukhuset får hon veta att hennes man nog inte alls var den han utgav sig för att vara. Det är startskottet för en huvudlös jakt på och mellan Marcus, poliser och slaviska skurkar, och som utspelar sig förutom i New York även delvis i Prag, vilket jag tycker känns fräscht. Karaktärerna kryper inte alls in under skinnet på samma sätt som i Fragile och Darkness, My Old Friend, men miljöerna funkar bra även här. Och som sagt, håller ett litet öga på Heartbroken på biblioteket nu.

Annonser

Readers, writers & creative types unite

På Bokmässan var det ju knappar som var den heta accessoaren bland bokbloggarna. Här kan man köpa en påse med charmiga nördknappar om man som jag saknar en egen bloggknapp. Och varför inte också det här fina skrivmaskinsbrevpappret när man en gång håller på?

(Mar)drömmarnas Malmö

Särskild av Nene Ormes
Yes, tillbaka i sär-Malmö! Särskild är alltså fortsättningen på Udda verklighet, och som typ alltid, framför allt när det kommer till fantasyserier, så bör böckerna läsas i rätt ordning. Finns med andra ord även en liten risk för spoilers här, så läs försiktigt.

Udda har inte drömt något sedan Daniel kom tillbaka, men plötsligt börjar drömmarna igen, både de verklighetstrogna och de mer ”klassiska” mardrömmarna där hon är sig själv. Udda lär sig mer om den sära världen, får/väljer en egen mäster och har, liksom läsaren, svårt att veta vem som riktigt är god och ond bland de sära. Precis som JoK skriver, är det här en mindre actionspäckad bok som dock fördjupar vår kunskap om Udda, de sära och deras traditioner och system. Jag hade kanske önskat mig en lite mer konkret intrig, nu kändes det mest som om Udda & co stötte på småsaker här och var utan att det egentligen utvecklades någon större konflikt. Samtidigt tycker jag att just det bådar gott, att Ormes tydligen vill bygga upp sin värld ordentligt för att vi läsare ska lära känna den ordentligt för att sedan tas ut på fler äventyr i den. Mera sär-Malmö asap, tack!

Vardagshjältarna

Vardagshjälte 24/7 av Anki Westergård & Malin Wikström (red.) XXX½
Säg den skrivande finlandssvensk som inte har varit med i en antologi..! Men när det en gång gäller bra/intressanta/viktiga ämnen som t.ex. barnlöshet eller nu, ensamstående föräldrar, fungerar antologiformen onekligen utmärkt. Vardagshjälte 24/7 är en alldeles nyutkommen samling av sexton texter, fyra skrivna av en man och resten av kvinnor. Något som redaktörerna i förordet påpekar troligen är ganska representativt för fördelningen ute i samhället överlag. Själv gillar jag framför allt skribentspridningen vad gäller ålder, antal barn, orsak till att de är ensamstående föräldrar. Skilsmässa är väl den vanligaste orsaken, men här finns också dödsfall och de som valt att skaffa barn på egen hand representerade. Genomgående handlar det om önskan efter vuxenprat och egentid, tack till stödtrupperna i form av föräldrar och vänner, utvecklande av simultankapacitet. De manliga skribenterna beklagar sig över att samhället verkar tro att de inte kan ta lika väl hand om sina barn som en kvinna/mamma, de kvinnliga har fått rycka sig i nacken och lära sig alla de där ”manliga” uppgifterna i hushållet. Samtidigt genomsyrande texterna: en benhård förvissning om att det är bra som det är. Ofta tungt ekonomiskt ja, men ofta var skilsmässan nödvändig då förhållandet gnagts sönder. Och barnet/barnen väger ju upp så gott som allt det där: lyckan när de lär sig cykla, när de ger dig en extra hård kram. Närheten du får till dem när det bara är ni.

Vissa av texterna är mer personliga, andra reflekterande på ett mer allmänt plan. Och det är både förståeligt och naturligt, skribenterna har alla olika – och mycket privata! – erfarenheter som de har rätt att dela med sig på det sätt de finner lämpligt. Min enda lilla invändning blir att jag gärna hade sett lite mer av barnen. Jag förstår att skribenterna vill skydda dem, barnen har inte själv valt att vara med i antologin. Men jag efterlyser lite fler konkreta situationer, i stil med scenen där Mathias barn gungar på gården vid det nya hemmet som de tillsammans varit och tittat på. För det är ju just de där barnen, och de där scenerna, som gör skribenterna till hjältar.
Vardagshjältarna har också en blogg!
Rec.ex från Schildts & Söderströms.

Nu blir’e recensioner

Just nu står jag inför det trevliga lilla problemet att ha läst så mycket att bloggen inte riktigt vill räcka till. Eller, det gör den ju, men jag brukar vilja luckra upp recensionsinlägg med något annat bokrelaterat där emellan*, men då det samtidigt ska balanseras med recensionsdatum blir det att skjuta upp recensioner på böcker jag läste i typ augusti till november. Och det känns lite snedvridet. Därför blir åtminstone den här veckan all about recensioner för att få lite ordning i leden, så bare with me är ni snälla. Det brukar ju oftast dyka upp någon trevlig boknyhet eller snygg bokhylla jag vill skriva om i alla fall. Plus att recensionerna behandlar alla möjliga genrer, föga förvånande lite thrillers, men även t.ex. en biografi och lite urban fantasy!

*) Både för variationens skull, men också för att ni om inte gillar ”fluffet” bättre, åtminstone kommenterar tio gånger aktivare på allt som inte är recensioner. Det här är för övrigt något som går igen på de flesta bokbloggar, och som känns både förståeligt och något paradoxalt.

Hemligheter på hemorten

Gräset är mörkare på andra sidan av Kaj Korkea-Aho XXX½
Vad tjock den är, är min första tanke när jag får boken i min hand. Och vilket snyggt omslag! Som ni kanske ser på den lilla bilden är pärmen liksom klibbig av blod, ett grepp som förvisso redan använts på en hel del deckarpärmar, men som i alla fall i min värld fortfarande fungerar. Även inne i boken är det grafiska mycket tilltalande, varje ny del får ett snyggt svartmönstrat uppslag, och överlag känns boken sådär fysiskt rätt påkostad. Och – om man ska vara ärlig, även om det är att svära lite i kyrkan – som en bok som är gjord någon annanstans än i Finland. Utan att ha något mer belägg för det än min egen blick, tycker jag att finlandssvenska omslag tenderar att vara väldigt försiktiga, nästan tråkiga. Finska (framför allt när det gäller pocket) kan vara rentav fula. Så det här var en riktigt positiv överraskning!

Men ja, kanske lite om innehållet också, det kan ju vara på sin plats i en recension, va? Här möter vi fyra unga män, i den där åldern då de sedan länge flyttat hemifrån men nu på allvar börja stiga in i vuxenlivet med allt vad det innebär av förhållanden och avslutade studier. Benjamins fästmö Sofie har omkommit i en bilolycka, Sofies bror Loke försöker lära sig leva med sin stamning som tycks vara som värst när han befinner sig i hembyn. Christoffer har kommit ut ur skåpet för sina föräldrar och vänner, men vill enligt pojkvännen Redas så ofta som möjligt krypa tillbaka in i det proverbiala skåpet, och kompisgängets, ”sjakkets”, sista medlem Simon tampas med sin roll som bypräst. Sofies begravning samlar ihop det gamla kompisgänget till uppväxtorten, den fiktiva österbottniska orten Gränby.

Över den här tillfälliga ”hemkomsten” svävar en namngiven mörkskimrande skugga, nämligen den lokala folktrons ”Raamt” (att, som Nina påpekar, jämför med likheten till finskan ord för bibel, raamattu) som satte skräck i folket under 90-talet och som tydligen har återvänt till trakten. Det här skräckelementet genomsyrar handlingen och, som fallet ofta är med den här sortens grepp, är upplösningen/”förklaringen” svårare att bemästra, något HBL:s Pia Ingström också påpekar i sin recension. Personligen får jag mest utbyte av skildringen av den lilla hemorten och den känslokomplexitet sjakket har kring den. De väckelseliknande mötena, ungdomsgården (och bastuscenen!), de komplicerade familjerelationerna, raden av kataloghus som är ett tecken på att man har lyckats i livet.
Rec.ex. från Schildts & Söderströms.

Nobelbingo 2012

Torsdag i oktober, klart att vi traditionsenligt spelar Nobelbingo! Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012, hur många poäng får ni?

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Själv fick jag pinsamma noll poäng.