Månadsarkiv: november 2012

Snöstorm och julböcker

Publicerad den av
6

Här hade jag tänkt be om tips på julböcker, men så utlovar både Dark Places och Bokomaten en kommande julboksbonanza, så då är det väl bara för mig att luta mig tillbaka och vänta på deras inlägg. Även i nyaste ViLäser finns några juliga böcker listade. Själv är jag på jakt efter något i stil med Dash and Lily jag läste ifjol. Men inte chick lit! Helena mumlade något om Agatha Christie och Maria Lang på Facebook, det låter också mysigt!

snöstormHär i södra Finland har vi för övrigt en helt galen snöstorm på G just nu. Fru Bokbabbels känsla för snö är nog rätt varm, men nu blev det liksom lite väl mycket på en gång. Behöver tack och lov inte lämna mitt trygga fort i dag annat än för att skotta utanför dörren med jämna mellanrum, men tittar klentroget ut i trädgården på hur vårt trädgårdsmöblemang nu har försvunnit under snömassorna som blåser in. Inser att det är för de här tillfällena man bokhamstrar under resten av året, visst?

Önskar er en skön helg och en glad första advent! Ni som följer mig på Instagram (@bokbabbel) såg kanske redan vår adventsstake med vinkorkar?

Anthony inte lika gripande som Alice

Publicerad den av
6

Love Anthony av Lisa Genova XXX+
Det här var en sådan bok som plötsligt bara existerade, utan att jag hade koll på att den var på väg att ges ut. Ännu bättre sedan när biblioteket gick med på att köpa in den – alltså varför har jag inte sysslat med inköpsförslag tidigare, va? – och jag kunde hugga tänderna i den. Förhoppningsvis låter författaren bekant för er, det är nämligen hon som ligger bakom den alldeles fantastiska Alzheimer-skildringen Still Alice som jag fortfarande tänker på ibland. Även Left Neglected var intressant, även om den inte nådde upp till Alice-höjder. Och nu så, en tredje bok, där temat lite mer indirekt än i de två tidigare böckerna är autism. Och det tycker jag är intressant att läsa om (note to self: läs den där Picoult-boken på samma tema du har där i bokhyllan..!). Den här gången är det dock alltså en av huvudpersonernas barn som lider av autism, så även om mammans oro och frustration är gripande, blir man inte lika berörd som i de tidigare böckerna. Jag tänker inte gå in på hur, men ibland får man dock en inblick i ett autistiskt barns tankar, och det gillar jag, det känns väldigt äkta och trovärdigt med olika rum i hjärnan för olika saker (Ögon, Beröring, Räknande etc.), och att någon med grav autism inte kan vistas i mer än ett rum åt gången. Tyvärr blir det här dock aldrig mer än en väldigt basic småsmörig amerikansk roman som jag aldrig annars hade plockat upp, om det inte hade varit för författarnamnet. Synd på så rara ärter!

Bokvåren är räddad!

Publicerad den av
4

Puh, här har jag ju, efter att ha blickat på den inte-så-upphetsande svenska vårutgivningen, trott att jag ska vara tvungen att läsa bara hyllvärmare hela våren (å hemska öde, hehe. Har ju samlat på mig en hel del skatter i hyllorna, som den bokhamster jag är, så det skulle knappast gå någon större nöd på mig). Tack och lov kan man lita på att DP-Helena gräver fram anglosaxiska godbitar att hugga tänderna i, klicka er vidare för att ta del av dem!

Och som Helena konstaterar där i slutet av inlägget, visst finns det också en viss charm i att inte veta allt om utgivningen på förhand? Att det fortfarande finns utrymme för roliga överraskningar? Förvisso får jag ju många av ”överraskningarna” via träffsäkra tips från andra bokbloggare, men ändå, lyckan är ju total när man hittar en efterlängtad bok i bokhandeln och bara ”Va? När har den här utkommit?”.

Blåmärken

Publicerad den av
10

Dare Me av Megan Abbott XXXX-
När Helena började twittra om den här boken tyckte jag den lät lite bekant. Och ser man på, där fanns den ju redan på min önskelista på Amazon, utan att jag hade någon aning om hur den hamnat dit. Troligen i samband med att jag läste The End of Everything i våras, en bok jag också gillade mycket. Megan Abbott alltså, ett hett tips. Oklart varför jag inte genast begav mig ut för att utforska mer av hennes författarskap faktiskt.

Dare Me handlar om cheerleading, men det här är ungefär så långt från Jessica Wakefields pompom-viftande och flirtande med fotbollsspelarna man kan komma. Miljön är förvisso suburbia, men med blåmärken, ätstörningar och nypande i magfläsket. Berättarjaget Addy och hennes bästa vän har alltid varit oskiljaktiga (much like flickorna i The End of Everything faktiskt), men när de får en ny tränare förändras allt från träningsrutinerna till flickornas dynamik. Addy ser upp till den nya tränaren och vill göra allt för henne, medan Beth blir allt mer elak i sina kommentarer och sitt handlande. Abbott skriver på sätt som konstigt samtidigt blir svidande konkret och lite vagt. Så där att man nästan känner blåmärken på sina egna innerlår samtidigt som man undrar vad det riktigt är som pågår.

Titelsvar

Publicerad den av
33

Återanvänder det gamla tricket med att svara på frågor med boktitlar från din egen hylla, men med nya frågor. Häng på, vetja!

Hej!
Now You See Me.
Hur känns det?
Allt är bara bra, tack.
Hur har din dag varit?
4 x Prosa.
Vad har du på dig just nu?
Dagens outfit.
Vad lyssnar du på just nu?
Sånt man bara säger.
Vad ser du om du tittar till vänster?
Allt är upplyst.
Hur är vädret hos dig?
Marraskuu on musta hauta (November är en svart grav).
Vad ska du göra i helgen?
The Gathering.
Vad önskar du dig till julklapp?
Tvåsamhet.
Hur ska du fira jul i år?
Någon sorts frid.

Snabbtitt på vårutgivningen

Publicerad den av
20

Innan alla blir helt upptrissade av julstress och -kalendrar på diverse bloggar (inte denna dock), tänkte jag att vi skulle ta oss en snabbtitt på vårutgivningen 2013. Är det bara jag eller är den lite… trist? Nu har inte riktigt alla kataloger kommit ännu, och de som har kommit har jag inte granskat under lupp, men en snabbkoll ger vid handen att det är förvånansvärt få böcker jag känner mer än max ett ljumt intresse för. Trist!

Två klart lysande stjärnor på vårens bokhimmel dock: Sjukdomen, d.v.s. andra delen i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-trilogi. Ser framemot att lära känna karaktärerna bättre, troligen är det i den här boken Rasmus & Benjamin kommer ut för sina föräldrar t.ex.
Och den andra, Den bästa dagen är en av dag av törst av Jessica Kolterjahn. Calliope ooh:ade lite över den redan igår, och visst låter den så gott som perfekt? Kolterjahns fina språk i kombination med en berättelse om Karin Boye i Berlin = mums! April, kom fortare!

Bubblare: En sekund i taget, en dystopi (!) av Sofia Nordin. Tycker Nordin har varit som vassast just på ungdomsboksfronten, så har rätt höga förväntningar på den här!
Jag är den som skall komma, Johanna Nilsson. Nilsson närmar sig religionstemat igen, då hon skriver om en psykotisk kvinna som hävdar att hon är den återuppståndna frälsaren. Gissar på att den, som många andra av Nilssons böcker, kommer att bli tung men bra att läsa.
Nymfens tid, Susanne Axmacher. Utomäktenskapligt barn, krigsutbrott och lite Helsingforsmiljö. Lite smånyfiken är jag allt!

Vilka böcker ser ni framemot?

Bokskepp

Publicerad den av
7

Wow, vilket handarbete! Är det förresten någon annan än jag som associerar till David Eddings och hans Sagan om Belgarion/Mallorea, när de seglade ut till ön Riva och var tvungna att ta sig förbi en malström genom att först åka några varv ner i den för att sedan kastas ut? Anyone?

Nördatlas.

Publicerad den av
Svara

Blev lite nyfiken på den här måste jag säga, härligt nördig och själv tycker jag som känt (?) också om kartor i böcker. Tror dock ändå att jag inte är ett tillräckligt stort GRRM-fan för att priset ska vara värt endast 16 sidor. Däremot kände jag direkt en ökad lust att läsa vidare i serien, så det var ju trevligt.

Jodi med agenda

Publicerad den av
Svara

Sing You Home av Jodi Picoult XXX½
Zoe har genomgått en massa fertilitetsbehandlingar utan att lyckas få det hon önskar mest i livet – ett barn. Hormonerna och pressen tär på äktenskapet, och en dag begär hennes man Max skilmässa. Zoe befinner sig på botten då hon plötsligt hittar kärlek på det mest oväntade håll – och kanske även en chans att slutligen få ett efterlängtat barn. Men då ställer sig Max på tvären till Zoes livsval.

De flesta av er har säkert hört talas om Jodi Picoult. Hon tar ett svårt dilemma och gör en roman av det, what would you do? Den här gången börjar det alltså med barnlöshet, men handlar huvudsakligen om homosexualitet och den kristna högerns totala motsättande sig mot det. Det är en rätt lång startsträcka för romanen, även om jag förstår att Picoult vill ha med the whole story. Picoult är dessutom duktig på att låta alla sidor komma till tals, så även om det i många fall är solklart vem man hejar på (och bör heja på), finns det ändå en viss förståelse för andra parten. Så även här, men tyvärr tycker jag, precis som Helena, att det nog blir lite för polariserat och tillspetsat. Och väldigt… amerikanskt. Samtidigt är jag glad att Picoult skrivit den här boken, för hon har en enorm genomslagskraft i sitt hemland (tänker jag mig i alla fall), och den här boken bör stoppas i handen på både osäkra ungdomar och konservativa kristna. Heja Jodi!

Tudelad

Publicerad den av
6

Blå koral av Louise Boije af Gennäs XXXX-
Det här är del två i Louise Boije af Gennäs maffiga 00-talstrilogi. Vi var många som hade mer eller mindre invändningar mot ettan, Högre än alla himlar, men trots upprepningarna och övertydligheten i den blev i alla fall jag såpass fäst vid karaktärerna att jag ville läsa vidare. Och om 00-talet med för den delen, det har jag ju också upplevt och har starka minnen av!

Min tudelning från den första boken fortsätter. För framför allt den första halvan av Blå koral formligen slukar jag, jag går och längtar till nästa stund jag kan läsa i boken. Mår illa när jag inser att Boijan är på väg att skicka några karaktärer till tsunamins Thailand, får en klump i halsen när det går illa för någon. Men samtidigt… Det blir ju lite smetigt ibland. Melodramatiskt, med stormar och begravningar och människor som tappar och finner sin tro. Eller, brukar ni prata så här med era vänner:

Och jag vet inte om det är sorgen som påverkar oss alla så starkt och spränger sönder oss, ungefär som när vatten fryser till is i skrevorna inuti en berghäll, men jag har gått igenom den mest helvetiska tiden i mitt liv och ni har helt enkelt inte funnits där för mig.

Ja, ni hör ju. Tack och lov låter det ju inte sådär hela tiden, men visst stannar jag upp och grimaserar lite när det blir sådär teatraliskt. Upprepningarna från ettan är borta, och det är inte lika många världshändelser som kläms in med våld. Lite digitalkameror och iTunes nog, kanske inte supersmooth, men det kan jag leva med.
Jag kommer att vänta på trean, och jag kommer att knarka den på samma sätt som jag gjorde med den här. Jag kommer att beskriva den här boken som ”underligt beroendeframkallande”, men jag kommer kanske inte att pracka på den på människor. Man måste själv få bestämma om man ska orka med det smetiga dramat ovanpå det där som verkligen engagerar och driver.
Rec.ex. från Bonniers.

Finlandia-nomineringarna

Publicerad den av
7

På tal om litterära pris så har nomineringarna till Finlandia-priset släppts i dag!

– Maihinnousu, Riikka Ala-Harja
– Popula, Pirjo Hassinen
– Dora, Dora, Heidi Köngäs
– Is, Ulla-Lena Lundberg
– Nälkävuosi, Aki Ollikainen
– Mr Smith, Juha Seppälä

Om jag har läst någon av böckerna/författarskapen? Eh, nej. Det tycks inte vara mitt år i år.

Uppdaterat: Häpp, en Ulla-Lena Lundberg-bok har jag läst!

Only thought is njaa

Publicerad den av
5

Only väg is upp av Emmy Abrahamsson XXX
Direkt efter studenten tar Filippa flyget till London. Där ska hon söka in på en scenskola, hitta den perfekta pojkvännen och helt enkelt leva ett coolt London-liv.
Enter: verkligheten. Det vill säga ett pyttelitet rum som hon är tvungen att dela med en kedjerökande tjej, så det blir att kura ihop sig på luftmadrassen och hålla tummarna för att hon snart kan hitta ett bättre boende. Men allt i London är ju så dyrt..! Och det här med pojkvän och arbetssökande är minsann inte heller lätt.

Only väg is upp är en av de böcker som är nominerade till Augustpriset (i klassen barn- och ungdomsböcker) i år, och när jag såg den på biblioteket nappade jag glatt åt mig den. Den är en snabbläst och relativt harmlös bok, men trots London-miljön så suger den liksom aldrig till. Visst finns det några småskojiga scener, men jag tycker inte att den här boken är något extra. Läser på Sofies bokblogg att det här tydligen är första delen i en planerad trilogi, så jag håller tummarna för att det grnistrar till lite mera i de kommande böckerna.

Högarnas förbannelse

Publicerad den av
12

Nu är det förvisso inte mer än två veckor sedan jag skrev om min höstliga bokhög, men hur många böcker har jag hittills läst ur den? Svar: noll. Blå koral har jag läst (recension på fredag), men så var den ju faktiskt inte ens med på bild… Jag har ingen aning om varför jag inte kommit mig för att plocka upp något ur den, jag är ju rentav extra sugen på böcker på engelska som det finns gott av i högen. Läser en Picoult-bok just nu, och med den går det stundvis rätt trögt, det är nog en av orsakerna. Men jag har även en liten teori om att det vilar en förbannelse över bokhögar man fotar. Vet inte i vilket skede förbannelsen aktiveras, kanske är det redan när man stryker med fingret längs bokhyllekanterna och tittar på alla olästa böcker som skulle räcka en smärre istid. Eller är det när man har radat upp dem i en farligt vinglande trave? När inlägget väl är publicerat och kommentarsfältet fylls av ”Välj den!”-kommentarer? I något skede tycks den i alla fall kicka in, förbannelsen, så där att man när man till nästa säsong ska fota en bokhög inser att den skulle kunna se helt likadan ut som för några månader sedan (men det är klart att man fortsätter fota i alla fall, det tycks vara en del av förloppet!).

Har ni råkat ut för den här förbannelsen?

Byte av läsningslinje

Publicerad den av
8

Helena skriver i dag om hur hon plötsligt kände att det fick räcka med thrillers för ett litet litet tag. Och det där kan vi säkert alla känna igen. Hur det plötsligt kan säga stopp, och man klart och tydligt känner att man nu måste byta linje vad gäller läsningen. Oftast gäller det väl ett genre-byte, men för mig har det flera gånger hänt (jag kan ha skrivit om detta förut..?) att jag plötsligt känner ett starkt sug för att läsa på ett visst språk. Tyvärr kommer det här suget aldrig för det andra inhemska som definitivt skulle må bra av att skrapa av lite rost. Nej, finska böcker måste jag ”tvinga” mig att läsa, däremot kan jag, t.ex. efter en intensiv rec.ex-flod, känna att jag måste få läsa på engelska.

Men vet ni vad som är så bra? Då gör jag det!

Sandmannen = skitspännande

Publicerad den av
17

Sandmannen av Lars Kepler XXXX-
Varning! Börja inte läsa den här boken om du inte har tid att inom de närmaste dagarna klämma 518 sidor! Här är det gastkramande spänning från första sidan, även om jag lite irriterar mig på tendensen att göra så gott som alla kapitel 1,5 sida långa. Yo Ahndorils, man vill fortsätta läsa ändå, ni behöver inte klämma in cliffhangers med våld!

Nåväl. En svag ung man kommer gående längs en järnvägsbro mitt i vintern. När han tas in på sjukhuset konstateras det att han har legionärssjukan – och att han dödförklarades för sju år sedan. Han var ett av seriemördaren Jurek Walters offer, Walter som Joona Linna sedermera fick fast och som dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. För trots att han är inspärrad är han farlig…
Fallet tas upp igen i all hast, och man inser att man måste försöka infiltrera den psykiatriska avdelningen utan att Jurek Walter fattar misstankar. Katt och råtta-lek möter låsta rummet, och frågan är vem som riktigt leker med vem.
Isch, mycket spännande som sagt! Och obehagligt, inte bara Jurek Walter och hans bestialiska mord, utan också andra saker som händer under bokens lopp. Jag får lite Sankta Psyko-vibbar, det är obehagligt med mentalsjukhus! Dels för att patienterna mår så dåligt, men också för att patienterna faktiskt är totalt hjälplösa om det försiggår något som inte borde försiggå på avdelningen.
Så, trots en viss motvilja mot de evinnerliga cliffhanger-scenerna: mest spännande Keplern hittills!
Rec.ex. från Bonniers.