Helena skriver i dag om hur hon plötsligt kände att det fick räcka med thrillers för ett litet litet tag. Och det där kan vi säkert alla känna igen. Hur det plötsligt kan säga stopp, och man klart och tydligt känner att man nu måste byta linje vad gäller läsningen. Oftast gäller det väl ett genre-byte, men för mig har det flera gånger hänt (jag kan ha skrivit om detta förut..?) att jag plötsligt känner ett starkt sug för att läsa på ett visst språk. Tyvärr kommer det här suget aldrig för det andra inhemska som definitivt skulle må bra av att skrapa av lite rost. Nej, finska böcker måste jag ”tvinga” mig att läsa, däremot kan jag, t.ex. efter en intensiv rec.ex-flod, känna att jag måste få läsa på engelska.
Men vet ni vad som är så bra? Då gör jag det!
Bokbabbel 
Det bästa med böcker är att man alltid hittar något som passar!
Visst är det härligt att inse att det bara är en själv som bestämmer vad man får läsa, och att det följaktligen är helt okej att gå helt och hållet på känsla? 🙂
Ja! Känns väldigt vuxet! 😉
Joel bytte också nu, läser Murakami efter alla thrillers hehe. Verkar va nåt som går! 😉
OMG!
Det är inte bara vuxet, det är lyxigt! Att inse att man faktiskt bestämmer själv.=) S där tycker jag det är hela tiden, jag börjar också bli lite thrillertrött, men kanske tar mig igenom en till Bolton ändå för att sluta cirekeln. Får se.. Och snart kommer ”the season to read chiclit..” och annat okarakteristiskt som åker fram när december närmar sig…=)
Men JAG är inte thrillertrött, jag ville bara ha böcker på engelska 😉 Nej, chick lit har jag gett upp, däremot får något med lite jul gärna läsas under december! Tänk Dash and Lily…
Pingback: Högarnas förbannelse | Bokbabbel