The Abstinence Teacher av Tom Perrotta XXXX
Minns ni slutet på förra året, då jag var helt besatt av Perrotta? Aah, good times! Är lika fond of typen fortfarande, men var tvungen att pausa läsandet lite, eftersom han tyvärr inte skriver böcker lika fort som jag läser dem. Den här boken var, tillsammans med Joe College, den sista olästa boken kvar i hyllan och hör enligt min åsikt till en av de bättre Perrotta-böckerna.

Till en början handlar det mest om Ruth, high school-läraren i sexualundervisning som, efter att en storm av konservativt troende* och moralpanikerande föräldrar protesterat till skolans ledning, får lägga om undervisningen till att predika avhållsamhet i stället. Det här är upptakten till boken, men slutligen kommer det inte att handla så mycket om det utan även mycket om Tim, som är en av de där konservativtreligiösa människorna som fann gud efter en stormig ungdom, men som fortfarande har svårt att anpassa sig till det präktiga och ärligt sagt väldigt tråkiga livet. Samt lite om ett fotbollslag, och om Ruths ensamhet som frånskild mamma, och alla de där små detaljerna som gör Perrotta till en storfavorit hos mig. Önskar att han skriver en ny bok ASAP, tack!

*) Lite av Perrottas grej kanske, detta med frikyrkor och religiösa ”sekter”? Samma sak, om än mer tillspetsat i The Leftovers.

Jouluihminen av Regina Rask XXX½
Nu är jag nästan ute och kryper utanför min bekvämlighetszon, vet ni. En nästan chick litt-bok, och dessutom på finska. Men den visade sig vara småputtrig och riktigt trevlig så här under de sista dagarna före jul när jag inte alls hinner läsa så mycket som jag hade trott, och framför allt inte då böcker med tema. Nej, tacka vet jag julnovellerna av Elly Griffiths och S.J. Bolton och så denna lilla tvåhundrasidors tunnis. Den handlar om en varuhusfönstersdekoratör (vad är somistaja på svenska?) som älskar julen och helst vill börja förbereda den redan i september, både på jobbet och hemma. Så hon pyntar på i en allt större mix av iver och förtvivlan, eftersom hennes familj samtidigt börjar bete sig allt mer avståndstagande. Min enda invändning mot den här boken att människorna har för liknande namn, t.ex. heter alla i huvudpersonen Eevas familj något på M, medan alla kollegers namn börjar på S. Fånigt!

Svarta havet av Kéthévane Davrichewy XXX½
Tamouna fyller 90 år och hela hennes släkt samlas hemma hos henne för att fira. Parallellt med nutidshistorien får man läsa längre analepser om hennes uppväxt, först i Georgien, och sedan, då kommunisterns håller på att ta över hemlandet, som flykting i Paris. Hon förälskar sig i Tamaz, och de kommer att ses med ojämna mellanrum genom åren, dessa varandras stora kärlekar som ändå aldrig riktigt når fram till varandra. Överlag är det en känsla som präglar hela boken, att det kanske inte gått någon direkt nöd på Tamouna, men att hennes liv ändå präglats av besvikelser, saker som aldrig riktigt blev som hon tänkte och önskade. Ändå känns hon inte gnällig, mera stillsamt resignerad kanske? Exiltillvaron hänger också över henne och hennes familj som en skugga – ändå reagerar de med bestörtning när en av deras vänner väljer att resa tillbaka till Georgien. De andra vill och vågar inte, det de minns finns knappast längre kvar, resonerar de.

Den här boken låg i en av goodie bagsen vi bloggambassadörer fick under bokmässan, och tur är väl det, eftersom jag knappast annars hade fått syn på den. Och hej, översättaren är min nya favorit Anna-Karin Palm!

Wishin’ and Hopin’ av Wally Lamb XXX+
Precis som några andra i bokbloggosfären var och är jag sugen på att läsa något med jultema under dessa decemberdagar som bara rinner iväg. Wishin’ and Hopin’ hade hamnat på min önskelista redan ifjol, och när nu den amerikanske jätten plötsligt bestämde sig för att sälja Kindle-versionen till det facila priset 2,99 dollar, var jag inte sen att slå till. Jultema av en författare jag gillar, vad är bättre än det?

Nåväl, mina förväntningar var kanske lite missriktade. Av Lamb har jag nämligen tidigare läst den tunga men välskrivna Columbine High-skildringen The Hour I First Believed, och det borde väl egentligen säga sig självt att skolmassakerroman och munter julskildring inte riktigt är samma sak. Det är inget direkt fel på Wishin’ and Hopin’, en berättelse om ett julskådespel i en katolsk skola på 60-talet, berättarrösten är trovärdig och boken är riktigt trevlig, även om den ibland balanserar på gränsen till att bli lite… prutthurtig kanske? Jag inser bara att jag vill ha min Wally Lamb tegelstenstjock och mörk, inte julglittrande glättig. But that’s just me.