Exiltillvaro

Svarta havet av Kéthévane Davrichewy XXX½
svartahTamouna fyller 90 år och hela hennes släkt samlas hemma hos henne för att fira. Parallellt med nutidshistorien får man läsa längre analepser om hennes uppväxt, först i Georgien, och sedan, då kommunisterns håller på att ta över hemlandet, som flykting i Paris. Hon förälskar sig i Tamaz, och de kommer att ses med ojämna mellanrum genom åren, dessa varandras stora kärlekar som ändå aldrig riktigt når fram till varandra. Överlag är det en känsla som präglar hela boken, att det kanske inte gått någon direkt nöd på Tamouna, men att hennes liv ändå präglats av besvikelser, saker som aldrig riktigt blev som hon tänkte och önskade. Ändå känns hon inte gnällig, mera stillsamt resignerad kanske? Exiltillvaron hänger också över henne och hennes familj som en skugga – ändå reagerar de med bestörtning när en av deras vänner väljer att resa tillbaka till Georgien. De andra vill och vågar inte, det de minns finns knappast längre kvar, resonerar de.

Den här boken låg i en av goodie bagsen vi bloggambassadörer fick under bokmässan, och tur är väl det, eftersom jag knappast annars hade fått syn på den. Och hej, översättaren är min nya favorit Anna-Karin Palm!

Annonser

2 thoughts on “Exiltillvaro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s