Att äta upp sina ord

I dag får jag minsann verkligen äta upp mina ord. Häromdagen klagade jag lite på A Feast for Crows och tyckte den kändes lite tråkig. I dag tillbringade jag lunchrasten med att andlöst läsa de sista kapitlen, och well well well, GRRM gör det igen! Mer om den boken senare.

20130107-191634.jpg

I bussen hem läste jag avundsjukt på Twitter att DP-Helenas magiska brevlåda levererat en ny thriller jag själv är nyfiken på – men jag tar tillbaka allt ont jag måhända tänkte om min egen, inte alls lika magiska, brevlåda, ety i dag levererade den inte mindre än den mycket efterlängtade TATUH-tvåan. Passligt nog fick jag ju GRRM*-tegelstenen utläst i dag, så nu blir det gråthulkande sträckläsning till näst.

*) Många förkortningar var det här.

Annonser

4 thoughts on “Att äta upp sina ord

    • I tv-serien bölade jag först i tredje avsnittet, men tänker att böckerna ju nog går djupare. Å andra sidan har jag av någon anledning lättare att gråta just till tv/filmer, vad det nu sen beror på.

  1. Gråthulkande är verkligen ordet. Är likadan när det gäller lipande till film och tv, men här har man dessutom scenerna från serien i minnet när man läser. Visst är det mycket som skiljer, men DEN scenen är med. Ja, ni vet vilken jag menar #kattmaf.

    • Nu har jag läst ut, och det var ju verkligen en lång transportsträcka till DEN scenen! I serien grät jag först till Ps begravning, får väl vänta till augusti på gråten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s