YA-dystopi, ja tack!

Tarkoitettu (Matched) av Ally Condie XXXX-
takoitettuDen här boken har stått olovligt länge i min bokhylla och samlat damm, trots att ”genren” YA-dystopi ju verkligen borde intressera mig. Kanske var det språket som avskräckte mig? Nåväl, dammade av den häromdagen och satte igång och läste, och den var ju hur bra som helst! Helt onödigt att jag gick och väntade så där länge (fast nu finns ju tvåan och trean redan, puh! Reserverade på biblioteket också).

Cassia har precis fyllt sjutton år, det år då man i Samhället blir tilldelad sin livspartner och så småningom även sitt blivande jobb. Vem som blir ens livspartner räknas ut med komplicerade sannolikhetssystem, och Cassias och hennes vänners förvåning är stor då det visar sig att partnern som valts ut åt henne är ingen mindre än hennes barndomsvän Xander. Men en dag då Cassia undersöker microchipet som innehåller lite information om Xander, visar det att en annan pojke valts ut åt henne istället. Vem är egentligen Cassias livspartner, Xander eller Ky, en annan pojke ur grannskapet? Hur har Samhället begått ett sådant här misstag? Och finns det någon chans för Cassia att gå emot Samhällets regler och välja själv?

Mm, dystopier! I Samhället är det kontroll på extremt hög nivå – specialutformade matportioner anländer till hemmet på utsatta tider, fritiden och fritidssysslorna regleras strikt, i varje hem finns en liten dator som både övervakar och skickar meddelanden, och varken jobb, livspartner eller den dag man dör (!) är något man själv kan rå över. Och boknördar ohoj, konstverk och dikter från den gamla tiden har så gott som förstörts, det finns bara De Hundra Dikterna och De Hundra Tavlorna kvar. Cassia kommer dock över en förbjuden dikt av Dylan Thomas som ska komma att bli väldigt viktig för henne.
Samhällsbeskrivningen flyter rätt smidigt in i berättelsen, som starkt påminner mig om Lauren Olivers Delirium. Det finns en svag tendens till upprepning och eller negationer (”Vi kysstes inte”) i berättelsen som jag stör mig lite på, men det är en petitess. Kanske riktad till lite yngre läsare än de som läst Delirium och Hunger Games, men jag är tydligen ung i sinnet för jag slukar glatt och reserverar som sagt del två och tre, Crossed och Reached, på biblioteket.

9 thoughts on “YA-dystopi, ja tack!

  1. Ping: Avslut. Men kanske gillar jag börjor mest? | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s