A Field of Darkness av Cornelia Read XXX½
Helenas jämförelse mellan Reads hjältinna Madeline Dare – knappast ett sammanträffande att efternamnet är ett anagram av författarens, speciellt med tanke på att boken faktiskt löst bygger på författarens egen livshistoria? – och allas vår älskade Lorelai Gilmore är spot on. Ex-överklasstjej som försöker glömma den delen av sitt liv, är extremt koffeinberoende och önskar sig intravenöst koffein och som pratar så snabbt att man knappt hinner med. Visst låter det bekant?
Madeline har lämnat överklassen bakom sig och lever i ett lyckligt äktenskap men trist liv i staden Syracuse med maken Dean. Dean är ofta borta på arbetsresor och Madeline jobbar på lokaltidningen där hon skriver icke-rafflande reportage à la ”Säsongens varma drycker” etc. Du-dum, enter gammalt mordfall – the Rose Girls, två brutalt mördade unga flickor smyckade med rosengirlander kring halsen – som dessutom har kopplingar till Madelines egen familjehistoria.

There are people who can be happy anywhere. I am not one of them.

Jag gillar hur mordhistorien vävs in i just detta Madelines sökande efter sin historia, sin plats i världen.  A Field of Darkness verkar dessutom marknadsföras som en roman, inte thriller, och även om de i de tre resterande böckerna om Madeline Dare också verkar förekomma mord, tror jag att de här böckerna mer än andra thrillers alltså verkligen fokuserar på sin hjältinna. Själv känner jag t.ex. för att spola framåt till bok fyra där Madeline blir tvillingmamma. Men så kan jag såklart inte göra, de här böckerna bör garanterat läsas i rätt ordning, och även om jag inte är lika lyrisk som Helena – kanske främst för att det känns som om jag missar många av Madelines referenser? – ser jag det inte alls som en omöjlighet att jag klickar hem fler Read-böcker. Tvåan utspelar ju dessutom sig på en internatskola i Massachusetts, bara en sån sak…