The Burning Air av Erin Kelly XXXX
Det här var den första boken jag läste ut på semestern häromveckan, då är det väl helt på sin plats att den är den första jag skriver om. Erin Kelly har jag hållit koll på sedan The Poison Tree, som jag var väldigt förtjust i. The Sick Rose var inte lika bra, men nu lyfter den tredje boken – utan växttitel denna gång – Kelly tillbaka till hyllan för riktigt bra thrillerförfattare.
Familjen MacBride åker traditionsenligt ut till sin sommarstuga, en ombyggd gammal lada, för att fira Bonfire Night. Ändå är allt annorlunda. Pappan… eh, vad hette han? Här skulle jag vilja ha en fysisk bok att bläddra i ety det är svårare att bläddra på Kindlur…., nåväl pappan i familjen är förblindad av sorg efter hustrun Lydias död. Sonen Felix presenterar för första gången en flickvän för familjen, och dottern Sophie är utmattad efter förlossningen av sitt fjärde barn. Blanda dessa ingredienser i en shaker (eller ombyggd lada), och plötsligt finner du att familjen återvänder från brasorna till ett tomt hus, nya flickvännen Kerry som blev kvar och barnvaktade lilla baby-Edie är försvunnen…
Erin Kelly laborerar med olika berättarperspektiv, vilket både tillför och fråntar berättelsen något. De skavande familjerelationerna kommer förstås fram bättre, likaså de ständigt intressanta inblickarna i hur olika människor uppfattar olika situationer. Samtidigt finns det vissa berättarvinklar som är bättre och mer engagerande än andra, och även om de flesta perspektiven bjuder på några Åhåå!-moments så finns det också en viss risk för upprepningar och/eller mindre intressanta partier. Tycker Kelly tjatar på om oförrätterna rätt länge mot andra halvan av boken, vad säger ni som läst den? Men för er som inte läst, låt inte mina små invändningar hindra er från att läsa, invändningarna är småpotatis mot helheten!
Helena jämför för övrigt Erin Kelly med Barbara Vine både i sin egen recension av den här boken, och i kommentarsfältet under min recension av The Poison Tree. Känner med andra ord att jag borde täta den Vine-formade luckan i min allmänbildning omedelbums.
Bokbabbel 
+ 1 på de lätt tjatiga oförrätterna! Jag gillade verkligen boken, men tyckte nog att tempot drogs ner lite i andra halvan när ett perspektiv blev mer tongivande. Och ja, klart du ska läsa Barbara Vine! Börja t ex med A Fatal Inversion eller Grasshopper.
Tack för konkreta tips! Ja, att säga att boken blev sämre i andra halvan är kanske att uttrycka det för starkt, men boken började i alla fall starkare än vad den kändes där mitt i
Jag gillade verkligen familjen, och hur de var där i huset. Kom lite att tänka på vår egen stuga som vi alltid besöker under Valborgsmässoafton. (Eldar, familj, lantställe – där upphör likheterna, som tur är!)
Jamen exakt, det var ju det bästa! Och hur det gnisslade lite mellan dem, trots att de var en rätt harmoniska familj. Hehe, bra att det bara är miljön som är bekant för dig!
Man kanske ska hoppa på den här istället för Sick Rose då alltså.. Synd att den verkar vara en dipp för intrigen verkar passa denna bloggare som hand i handske. Svag för trädgårdsmysterier, typ..
Fast jag tror att En och annan bok gillade The Sick Rose också! Kanske gäller det att inte läsa den för tätt inpå The Poison Tree för att inte bli besviken.
/Hon som har Sick Rose i hyllvärmarsektionen
Men alltså, den är ju inte DÅLIG heller, och nu är era förväntningar redan så låga att ni kanske rentav blir positivt överraskade!
Precis! 😀