Avslut. Men kanske gillar jag börjor mest?

Reached av Ally Condie XXX½
reachedReached är den tredje och avslutade delen i Matched-trilogin som jag har slukat så snabbt biblioteksböckerna bara gick att låna (har skrivit om ettan och tvåan här). Utan att avslöja allt för mycket av innehållet och därmed spoila för er som inte läst så här långt, kan sägas att Condie även i den här boken laborerar med olika berättarperspektiv. Det tillför inte lika mycket som i tvåan, förutom att berättarna befinner sig på olika platser inom the Society, och att man därför får inblickar i hur informationen är bristfällig och många är rädda. Rebellerna vill störta samhället och planterar en sjukdom bland invånarna, en sjukdom de säger sig ha ett botemedel mot men som vi alla som minns hur det gick med svininfluensavaccinet och det efterföljande narkolepsirabaldret vet, fungerar sådana planer sällan smärtfritt (pun intended).

Sedan kan jag också på ett mer allmänt plan känna att jag i sådana här dystopiserier oftast får mest ut av de första delarna. Klart att jag nyfiket läser vidare, jag vill ju veta hur det ska gå för samhället och favoritkaraktärerna, men mest intressant är det nog där i början. Då det dystopiska samhället mejslas fram bit för bit, och sedan när huvudpersonen börjar inse att allt nog inte är så bra som samhället vill få alla att tro. Hen börjar rispa i fasaden, skrapar fram en glipa och blottlägger allt det fula därunder. Det gillar jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s