Ska Berättelser från Engelsfors stå bredvid Cirkeln och Eld eller i min lilla graphic novel-sektion i bokhyllan? Sådär i vanliga fall skulle jag såklart säga graphic novel-sektionen, men BFE hör ju så oerhört mycket ihop med de andra två… Knepigt!
Ooh! Holländska arkitekten Winy Maas har designat Spijkenisses bibliotek, och på insidan kan man vandra längs en 480 meter lång rutt i pyramidform. Designens mål är att ”get people excited about reading again” (älsk!) och finns central beläget på salutorget. Mer bilder och info finns här (tack pappa för tipset!).
P.S. Vem hänger med på biblioteks-seightseeing genom Europa i sommar? Lyon och Spijkenisse iaf, något mer vi borde se?
Yay! Enligt O rapporterar att Jo Nesbö kommer med en ny Harry Hole-bok till sommaren! Jag har vetat att det är något på gång, men nu vet vi alltså att titeln är Polis och att den släpps (eller recenserar väl egentligen, numera släpps ju böcker av någon anledning ofta rätt så mycket tidigare än första recensionsdag) i början av juni.
En annan bra deckarnyhet är att Erik Axl Sund (d.v.s. författarduon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist) släpper en ny bok, Glaskroppar, också den i juni. Jerker och Håkan är alltså författarna bakom den obehagliga och gastkramande Victoria Bergman-trilogin, och Glaskroppar är den första delen i en ny trilogi.
Ser ut att bli en deckarsommar då – igen! Förlagen brukar ju satsa på just deckare till (för)sommaren, och jag hänger slaviskt på. Mot slutet av sommaren brukar det sedan bli läsning på engelska deluxe, som en slags motvikt och uppladdning mot höstens bokflod. Och sedan är jag tillbaka i thrillervurmen lagom till att höstmörkret tätnar kring knutarna. En bra årsrytm!
Mycket ovanlig situation detta: har inga böcker att skriva om! Vanligtvis brukar böckerna samla sig på hög och ibland kan det nästan vara lite jobbigt att släpa efter med recensionerna, men den här omvända situationen kan jag inte minnas att jag befunnit mig i under hela min bloggkarriär. Det här beror naturligtvis på en dålig läsmånad, samt att det lilla jag läser/läst antingen är tegelstenar som tar sin lilla tid att harva igenom, eller sedan är ett uttifuttigt recex som jag inte kan skriva om förrän i april.
Men men, snart är det påsk och några dagar ledigt, då tänkte jag ägna mig åt detta:
Om det blir de resterande hundratals GRRM-sidorna eller påskekrim för hela slanten återstår att se. Hoppas oberoende kunna återuppta min balans av recensioner och övrigt bokprat inom kort!
Mysig läsning en slö söndag morgon: någon av Knatten-böckerna Ann-Sofie på Breakfast Book Club var snäll och skickade åt mig efter att ha gjort ett fynd i släktgömmorna. Hejdundrade äventyr utlovas, och mot slutet av böckerna återstår det att se om det var riktiga skurkar som jagades, eller bara något Knattens fantasi kokat ihop.
”Give me priests who are fat and corrupt and cynical,” he told Haldon, ”the sort who like to sit on soft satin cushions, nibble sweetmeats, and diddle little boys. It’s the ones who believe in gods who make the trouble.”
Åh Tyrion! Och åh George R.R. Martin! Nu får du nog ta och speeda upp ditt skrivande lite, för jag har ”bara” sjuhundra sidor kvar av det som för tillfället existerar av A Song of Ice and Fire. När kommer sexan, The Winds of Winter? Längtar redan.
Mera boknördiga Etsy-bilder! Kolla in det här halsbandet där en hel dagstidning på någon vänster är inpressad i ringen som sedan har datumet ingraverat. Fin present t.ex. åt nyfödda barn eller som bröllopsgåva kanske? Har du 350 dollar överlopps kan du klicka dig vidare hit. Jag undrar såklart om det skulle gå att pressa in en bok i stället, och sedan gravera titeln längs kanten? Men vilken bok skulle man välja då?!
Requiem av Lauren Oliver XXX+
Oj nej. Är det nu så att jag förälskar mig i en (ungdoms)dystopitrilogis första del, till min lättnad upptäcker att tvåan är åtminstone nästan lika bra och sedan blir rejält besviken på trean? Detta har hänt med Hunger Games-trilogin, Matched-trilogin och nu denna. Buhu. Men jag förstår att det är svårt för författarna, att knyta ihop utan att samtidigt göra det för platt och puttinuttigt. Här tycker jag dock tyvärr att Oliver blir alldeles för feg, och trots de två berättarperspektiven känns det nästan som om berättelsen blir plattare och inte fördjupad. The Book of Shh är med på ett hörn, och det är nästan det intressantaste, hur fabler och historia kan missbrukas i maktsyften. Med Matched-trilogin i färskt minne var det också intressant att notera hur många liknande detaljer där fanns, med personer som samhället skjuter ifrån sig, och att äktenskapen ordnas av staten för att upprätthålla ett balanserat lugn. Karaktärerna i Olivers trilogi är inte lika besatta av gamla ord och texter som i Condies trilogi, men visst finns det vissa sådana blinkningar också.
Requiem är heller inte den bladvändare som ettan och tvåan var, så även om fansen såklart ska läsa även denna ska ni vara förberedda på en besvikelse.
Flyg och boende för bokmässan i september – CHECK!
I år var det kanske inte lika hetsigt på Twitter, någon gång i februari brukar det plötsligt vara någon som meddelar att den har fixat hotellrum och då blir det helt frenetiskt och alla trängs om varandra huller om buller för att också få en säng åt sig. Men det brukar ju fixa sig till slut. Och nu kan jag förnöjt klappa på mina mail med bokningsbekräftelser. 191 dagar kvar, känner ni peppen? 😉
Läste The Great Gatsby för några veckor sedan. En tunn liten klassiker jag plockade upp eftersom jag dels läser så erbarmligt få klassiker numera, annat var det när jag var liten. Och dels för att jag trodde att jag skulle gilla den helt på riktigt. Rika New York-människor som festar loss på något gods på Long Island liksom! Meeen. Först kändes det som om det inte hände särskilt mycket, och inte heller stämningen eller miljöskildringen grep tag i mig. Sedan började allt plötsligt hända på en gång, och då tyckte jag att det gick för snabbt och blev så där överdrivet teatraliskt, vet ni?
Däremot var det fint att få lyssna till Kafka-Åsas funderingar kring boken i Bokhoras podcast (Kulturhuset-avsnittet), och även om jag inte var så förtjust i boken som hon satt jag ändå och nickade instämmande där jag lyssnade i bussen. Kanske behövde jag lite prat för att boken skulle öppna sig lite mer för mig? Gatsby kommer ju dessutom som film nu, ska nog se den tror jag!
Yösyöttö och Tarhapäivä av Eve Hietamies
Antti Pasanen är en helt vanlig 40-någontingårig man. Gift, bostadslån på radhus, jobb på en tidning. Och frun Pia är gravid, så familjen ställer in sig på att välkomna barnet. Tills barnet är förlöst och Pia utanför sjukhuset meddelar att hon nog inte orkar med det, hoppar i en taxi och försvinner. Kvar står Antti med sin sex dagar gamla – och snart hungriga – son.
Jag hade hört en hel del gott om Yösyöttö, och i mitt inofficiella projekt att läsa mer på finska (och av finska författare) tog jag mig nyfiket an Yösyöttö lagom till att den fristående fortsättningen Tarhapäivä kom ut i pocket. Och och, jag vet inte riktigt. Nu läste jag ju Tarhapäivä nästan direkt efteråt, så visst tyckte jag ju dels om böckerna. Ibland är de rörande, ibland roliga, och för dem som har barn finns det säkert en stor igenkänningsfaktor. Samtidigt irriterar jag mig ofta på grabbigheten. Att Antti är så otroligt hjälplös när det kommer till vissa saker, och jag antar att Hietamies vill få fram att han kan vara en bra pappa trots att han serverar sitt barn mycket färdigmat eller inte gillar att gå på babyrytmiken. Det blir dock lite skrivet på näsan på mig som läsare. En annan sak som irriterar, och som kanske inte hade varit lika påtaglig om jag inte läst böckerna så tätt inpå varandra, är att de helt enkelt påminner väldigt mycket om varandra. Antti blir p.g.a. en kvinna lämnad ensam med ett barn han inte förstår sig på – i ettan sin egen nyfödda son och i tvåan en bekant femårig flicka – och han som inte ens vet vad Hello Kitty är..! Uuh, drama drama…
Våren låter vänta på sig. Ljusare dagar förvisso, men fortfarande alldeles för många minusgrader. Kanske borde försöka fixa något sådant här nästa vinter?
Family Living, den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg XXXX+
Det här känns som ett mellanting av roman, humorbok, coffee table-bok kanske? En slags fristående fortsättning på den roliga Bebisbekännelser, när familjen nu har tre barn och det börjar bli trångt om saligheten i den lilla lägenheten. Tänk om de skulle flytta till hus i stället, tänk vad perfekt allt skulle bli då!
Family Living driver varmhjärtat med både ljust&fräscht-trenden, men framför allt med livet som småbarnsförälder. Den eviga vardagskarusellen, känslan av att inte räcka till, och samtidigt känslan av att man gör vad som helst för sina barn.
Varje ”stripp” är en sida eller ett uppslag långt, och är för det mesta rätt så fristående. Jag tänker att många av stripparna skulle kunna passa bra som kalenderbild eller vykort, varsågod för den idén bara, Lotta!
Rolig läsning garanteras! Fast till skillnad från Bebisbekännelser kanske du måste känna mottagaren tillräckligt bara för att veta att hen inte blir sårad ifall du tänkte ge boken i gåva…
Ni vet ju hur jag gillar att fota böcker bredvid Converse-skor (skum nisch, I know)? Men titta här då, här har The Secret Life of A College Fangirl kombinerat dessa genom att måla en del av ett citat ur The Fault In Our Stars på sina skor vars grundfärg är exakt samma som pärmen på TFIOS. Tyvärr kan jag inte påstå att jag själv minns det där citatet, är till min stora sorg urusel på att komma ihåg sådant, men idén gillar jag! Visst har ni läst boken redan? Den är en av få böcker vid sidan av typ Gillian Flynns produktion och Cirkeln-böckerna som verkligen är så bra som hypen låter påskina!
Vad jag gör? Nä, lägger in ca 90 % av böckerna Helena listar här på min önskelista på Amazon bara.
The Emperor’s Children av Claire Messud förresten, vad vet ni om den? Läser allt från att den är trist, leder till sträckläsning eller påminner om The Submission (som jag verkligen gillade). Min nyfikenhet är i alla fall väckt!
Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund XXX½
I december hittade jag dem på allvar, podcastarna. En av de första jag började lyssna på ordentligt och sedan dess mangrant har plöjt, avsnitt för avsnitt, på bussresor både hemma och genom den rödskiftande öknen på väg mot Dubai, är Alex & Sigge. Det är prat om deras vardag, en del kändisar, deras barn och deras skrivande. Sigge Eklunds självbiografiska roman med den fina titeln Det är 1988 och har precis börjat snöa har förstås nämnts ett antal gånger, och nyfiken som jag är reserverade jag den så småningom på biblioteket.
Jagpersonens liv har gått i baklås, men en dag hittar han en låda med gamla kassettband med inspelningar från barndomen. Liggandes på sin säng kan han plötsligt transporteras tillbaka till det som var, till jularnas doft av prinskorv och cigarrettrök, till känslan av att sitta på ett berg och dingla med benen utanför stupet sista kvällen före sommarlovet. Och framför allt framträder bilden av pappan, den idoliserade mannen med vilken relationen låste sig totalt i vuxen ålder. Mannen som var så besatt av sig själv att han glömde sina närmaste.
För den som har lyssnat på podcasten finns här många bekanta scener. Pappans språngmarsch ute på åkern, whiskydroppen på farmoderns pekfinger, jagets besatthet av att slå systemet/casinot i Black Jack. Språket varierar mellan att vara känsligt och ibland nästan melodramatiskt, och sönernas rädsla för faderns växlande humör får mig direkt att associera till Knausgård. Också efter brytningen med fadern är han närvarande, i sökandet efter bekräftelse hos andra, i de blåa ögonen som möter jaget i spegeln.
Det här är frågor från Feelgodbibliotekarien som jag hittade hos Litteraturkvalster & Småtankar.
1. Varifrån bloggar du? Finland! Närmare bestämt Finlands näststörsta stad Esbo, som ligger precis invid Helsingfors och därför fungerar som en enda jätteförort/sovstad.
2. Förlag på hur vi bokbloggare skulle kunna samarbeta bättre med varandra? Det är vi väl rätt bra på redan? Enligt O och Fiktiviteter läser ju t.ex. Gone Girl simultant nu, och tidigare har de listat bokbloggarens tio budord. Och ibland trillar det in mail till mig där jag ska ge boktips, svara på frågor om bloggande el.dyl. som sedan oftast publiceras på någon annans blogg, t.ex. i julkalendrar. Vi bokbloggare är trevligt nog en väldigt samarbetsvillig skara.
3. Förslag på hur vi skulle kunna samarbeta med förlag och/eller bibliotek? Vi som får recensionsexemplar samarbetar ju redan i viss mån med förlag, likaså de som ibland lottar ut böcker på bloggen. Vad gäller bibliotek kunde det ju vara kul med t.ex. en boktipsarkväll eller att bloggaren skulle komma dit och berätta om bokbloggandet. Och lämna tipslappar i böckerna som Litteraturkvalstret föreslog, den idén gillar jag!
4. Beskriv dig själv i form av en befintlig eller påhittad boktitel! Gå inte ensam ut i natten.
5. Här skulle man egentligen hitta på egna frågor, men p.g.a. tidsbrist och fantasilöshet norpar jag Litteraturkvalstrets eminenta fråga om vad som för mig själv kännetecknar det perfekta blogginlägget: Även om det ibland kan kännas roligare eller åtminstone lättare att skriva bara någon kort kommentar till en boknördig bild jag har hittat (som dessutom oftast genererar flest kommentarer), är jag som mest nöjd när jag har skrivit någon recension eller reflektion där jag får med både fakta/intrigbeskrivning etc. och mina egna åsikter och tankar i en bra blandning. Där jag är nöjd med min egen röst, kanske blir lite personlig, och där tankegången och diskussionen fortsätter i kommentarsfältet. Recensionen av TATUH 1 är ett sådant exempel.
Får det vara ett par Penguinomslagsörhängen?
Eller kanske ett bokhyllehalsband?
Fynda mera gulliga smycken med bok-, te- eller sushianknytning här. Det är inte klokt vad mycket fint och roligt man kan hitta på Etsy. Ibland t.o.m. en fellow bokbloggare, men det visste ni väl redan?
Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt XXXX+
Johanna L på Bokhora läser en bok och hyllar den, Onekligen hakar på och när jag väl fått boken framför mig älskar jag också. Lex The Fault in Our Stars kan man kalla det, och motsvarigheten för i år är Tell the Wolves I’m Home.
Året är 1987, och precis som i Gardells Torka aldrig tårar…, skördar aidsen unga män, den här gången på andra sidan Atlanten. Unga män vars släktingar blir kvar och sörjer, även om de inte riktigt vill tänka på vad det var som dödade den de älskade. June Elbus är 14 år, och hennes coola, roliga, snälla morbror Finn har just dött. Han var gay, och det var väl någorlunda allmänt känt, men det som alla däremot hållit hemligt för June är att Finn hade en s.k. ”special friend”, Toby. Men det var Toby som smittade Finn med aids, och det har Junes mamma aldrig kunnat förlåta honom för. Toby tar dock kontakt med June och vädjar till henne om att få träffa henne eftersom han vet att hon saknar Finn lika mycket som han gör.
Coming of age möter skräcken kring aids, möter syskonkärlek/-rivalitet möter konst och kultur. Att Finn var en duktig konstnär och att Junes storasyster Greta sysslar med teater passar bra ihop med bokens tema om hemligheter och saker som man inte berättar för varandra. Det blir mycket sammanbiten och förtigen sorg, många förbjudna känslor och förvirrade tonåringar. Hela tiden med ett säkert språk och en rätt så lågmäld ton.
Plus there’s just something beautiful about walking on snow that nobody else has walked on. It makes you believe you’re special, even though you know you’re not.
Och June då, hon är så fin! Som tycker att hon nog inte är särskilt speciell, som saknar tiden när Greta inte var elak mot henne, som går omkring i sina läderstövlar och önskar att hon levde på medeltiden. Som går och pantar på sina minnen om Finn och blir förtvivlad när hon inser att det ibland ligger hemligheter begravda också i dem.
Själv är jag däremot inte överdrivet förtjust i den här tavelgrejen som genomsyrar hela berättelsen, men det verkar jag vara ganska ensam om. Oberoende: läs!
P.S. X Publishing hade turen att haffa rätten till översättningen, så i höst kommer boken på svenska!
En av vårens första böcker ur kategorin Väldigt efterlängtade är här! Dessutom mycket trevligt av Amazon att släppa den lagom då jag är ledig och då jag ska ut och åka lite tåg..!
Bokbabbel 