Familjefragment på 1960-talet

Jag ska göra dig så lycklig av Anne B. Ragde XXXX-
ragdeTrondheim, 1960-tal, ett litet höghus. Läsaren får titta in hos höghusets invånare, glänta på deras dörrar och ta del av deras liv i små fragment. Höra både allmänt skvaller och djupare hemligheter. Ta del av sorger och små glädjeämnen. Den hungriga lilla flickan som ständigt kissar på sig, och vars största glädje i livet är att hinna sticka ner fingret i burken med lingonsylt medan pappan hänger upp tvätten. En nybliven mamma som undrar hur riktigt livet blev så här, som tar upp sitt nyfödda barn och doftar på det bara för att hon vet att det är så man ska göra. En fru som städar och dammsuger naken, bara för att hon kan, eftersom de bor högst upp och ingen ser in till dem. Och som de städar, dessa kvinnor! Det gnuggas med trasor, bonas golv, dammsugs och fejas så gott som varje sekund som de inte håller på att förbereda maten för resten av familjen. Det är en helt annan tid, och jag fascineras av det, tänker oj! Tänker också på hur romanerna av i dag skildrar kvinnornas liv. Stress och motiga dagislämningar och en sallad de kastar i sig på lunchen.

Jag trivs i läsningen av Jag ska göra dig så lycklig. Trots att konceptet med höghusinvånarna hade kunnat bli ensidigt efter två familjer, lyckas Ragde oftast hålla uppe spänningen, och nämnandet av de andra familjerna och tidens gång (utan att det blir krystat) fungerar för det mesta utmärkt.

Annonser

11 thoughts on “Familjefragment på 1960-talet

  1. Vilken trevlig recension. Jag tyckte mycket om hennes trilogi som började med Berlinerpopplarna, gillade hennes sätt att skriva. Ska sätta denna på att-läsa listan

    • Ja, ”Berlinerpopplarna” var verkligen trevlig läsning, förvånansvärt fascinerande att läsa om en svinfarm! Man känner för hennes karaktärer, så även här!

  2. Jag gillade också den här massor! Recenserade den då den kom och tyckte verkligen om att den är ganska svart men samtidigt hoppfull. Fast jag tycker inte om pocketomslaget, den inbundna var mycket snyggare. Tycker pocketversionen ger lite fel vibbar.

    • Hade något sådant minne också! Googlade omslagen nu, och visst ger pocketen mera chick lit-känsla? Skulle det inte ha varit för författarnamnet skulle jag knappast ha plockat upp boken!

      • Tänkte skriva något småelakt om att det ser så chick lit-aktigt ut, just för att det inte alls är min genre, men lät bli. Har iofs också tänkt att det kanske kan locka en bredare läsarkrets, men att jag samtidigt inte heller hade plockat upp boken om jag bara hade sett omslaget. Om jag inte jobbade i en bokhandel vill säga.

        • Kanske bredare läskrets – men samtidigt synd om sådana som inte tycker om chick lit missar den här boken. Fast jag tänker mig att rätt många torde känna till hennes namn ändå, eller är det ett för boknördigt antagande?

  3. Låter himla fin den här boken, kanske en bokklubbskandidat tänker jag. Eller en Mrs Book Pond-kandidat. Hursomhelst är det väl på tiden att jag läser något av Anne B.Ragde

    • Ja! Både att du måste läsa något av henne, och ja till att den skulle funka som bokklubbsdiskussion! ”Berlinerpopplarna” tycker jag du kan klämma i sommar, den är också fin, både mysig och med svärta!

    • Jamen ”Natönskningen” var mycket tramsigare än den här! Nyfiken också på den där barndomsskildringen, något med typ… tigrar i titeln tror jag!

  4. Ping: Riktigt riktigt obehaglig | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s