Är det finare att läsa på originalspråk?

Intressant fredagsfråga inne på Bokhora, om man föredrar att läsa på originalspråk och om det rentav anses finare att göra det. Sådär spontan skulle jag säga ja och nej, men kanske finns det en gnutta skryt i påståendet ”Jag föredrar att läsa på originalspråk” ändå? Som om man vore lite förmer som behärskar många språk?

Nåväl. Jag menar det inte som skryt. Jag tycker om att läsa på både svenska och engelska, de är fina språk båda två. Ibland kan jag känna ett sug att läsa just på det ena språket, det har jag skrivit om tidigare. Och finskan försöker jag klämma in i min läsning, både för att öva språket – dessa objektböjningar alltså! – och för att få en bredare koll på den inhemska litteraturen. Och så sörjer jag att jag nog tappat så mycket av min skoltyska att romanläsning nog vore ett dödfött projekt. Eller?

Annonser

31 thoughts on “Är det finare att läsa på originalspråk?

  1. Vet inte om fint är grejen för mig. Men ibland väljer jag övesatt till svenska för att det är lättare och jag råkar känna för det. Å andra sidan ifall översättningen är skräp så byter jag till engelska för att man vill ju inte läsa dåliga översättningar heller. Med finska säger jag som du, objektböjningar, pust.

    • Jag tenderar att välja översättningar om det är dem jag får tag på, via biblioteket eller som rec.ex. Men jo, man vill ju sannerligen har BRA översättningar!

  2. Jag måste erkänna att jag skulle vilja plöja massor av böcker på orginalspråket, då engelska. Men jag har inte det tålamodet, tiden och kanske inte lusten. Så jag väljer konsekvent svenskan, jag vet att jag ibland läser dåliga översättningar, så att det gör ont i kroppen. Men ändå jag läser bara på svenska. Jag förlorar säkert på det. Men om det är finare, eller inte, det vet jag inte. VIssa behärskar språk bättre än andra och jag är inte en av dem. Sörjer mest att jag tvingas vänta på böcker jag vill läsa, just för att dom ska översättas.

    • Tror tiden är en stor aspekt för båda lägren här: det går snabbare att läsa på modersmålet (översatt), men samtidigt trist att behöva vänta länge på översättningen -> läser på originalspråket

  3. Det beror väl på hur bra man är på det andra språket. Jag läser lika lätt (nästan) på engelska, så därför läser jag helst på engelska om det är originalspråket. Har inte läst översatt till svenska på säkert tjugo år. Mycket av tonen i språket går förlorat i översättning, tyvärr. Men om det går trögt att läsa på engelska kan jag förstå att andra väljer svensk översättning.

  4. Jag tycker nog att det anses finare. Speciellt på andra språk än engelska. Och på engelska för att man hinner läsa övkerna innan de kommer på svenska. Jag blandar hej vilt ju. Det som finns närmast till hands.

  5. Jag föredrar alltid originalspråk. Det känns självklart på samma sätt som att jag pratar engelska med de som är engelskspråkiga och finska med de som är finskspråkiga. För mig är det just det här som är det roliga i att kunna språk.

  6. Jag väljer nästan alltid originalspråket om det är på engelska då. Spanska kan jag läsa på utan problem men det tar för lång tid så det orkar jag därför aldrig. Jag skulle inte säga att det är ”finare”men däremot så slipper man störande små fel som kan finnas i översättningar. En översättning kan vara hur bra som helst men ofta kan det krypa in små störande objekt i texten så som fel på datum eller upprepande ord eller ett ord som fått någon swengelsk översättning. Så därför föredrar jag helt klart engelskan. Men ibland väljer jag också medvetet svenskan bara för att men det kan bero på att jag saknar den ibland för att jag bor i tjottahejti 🙂

    • Det enda bra med översättningsmissar är att man känner sig smart när man upptäcker dem 😉 Samtidigt understöder jag ju att bra böcker översätts, så att t.ex. min mamma kan/vill läsa dem 🙂
      Ah, att kunna läsa på spanska!

      • Hahaha helt klart 😀 Håller med om att böcker helt klart ska översättas. Ju fler översättningar desto bättre plus att idag blir översättningarna bara bättre och bättre.
        Jag borde verkligen börja anstränga mig att läsa böcker på spanska men blir alltid lite stressad över att det går lite långsamt och att det finns för mycket bra böcker att hinna läsa 😀

  7. Det är bäst att läsa på originalspråk, inte för att det är fint utan för att det är skrivet på det språket från början, exakt som författaren tänkt sig. Jag läser helst på svenska men gärna på norska och danska. Engelska tar för lång tid.

  8. Jag läser en hel del på engelska och jag tror inte att jag gör det för att jag anser det vara fint. Ibland vill jag verkligen uppleva språket i original eftersom jag tror att det ger en ytterligare dimension (som när jag växlade från svenska till engelska mitt i Tana Frenchs serie), ibland har jag inte tålamod att vänta på svensk översättning, ibland är jag supersnabb att köpa en nyutgiven bok på engelska som jag sen inte läser förrän den kommer på svenska i alla fall… Ibland tror jag verkligen inte att det spelar någon roll vilket språk jag väljer eftersom det bara flyter på (Hunger games etc), ibland fastnar jag totalt och överger engelskan för översättningen vilket räddar boken från att bli liggande halvläst och ibland är jag övertygad om att det är en ovärderlig del av min upplevelse att få brottas med ett riktigt fantastiskt originalspråk (Wolf Hall!).

    Värt att fundera över är kanske också varför jag läser på engelska och svenska men inte på till exempel norska och danska som jag bevisligen klarat av att läsa kurslitteratur en masse på… För att jag har för dålig koll på och lust till dansk och norsk litteratur kanske… Eller för att det inte är lika fint..? Tror på det förra.

    • (Håller med om typ allt, är likadan :))

      Fast OM det nu skulle vara finare att läsa på originalspråk så är väl engelskan ändå inte så ”fin”/exotisk? Snarare mer ovanliga språk, dit jag redan skulle räkna norska och danska? Jag har också knagglat mig igenom några texter skrivna på de språken under studietiden, det var tyvärr ingen rolig upplevelse fastän jag annars vill tro att jag har ett ganska bra språköra

  9. Finare är det inte. Men jag gör det när jag har möjlighet- för att jag vill fortsätta kunna de språk jag har lärt mig. Fast franska är jag numera så dålig på så det vill sig inte riktigt.

    • Ja, kul att kunna upprätthålla språk ju! Ja hjälp, franska är ju en klass för sig. Läste det i gymnasiet men nya ord går ju sällan att tolka utan ordbok = lååååångsam läsning

  10. Jag tycker inte att det är finare. Och det är upp till var och en hur man väljer att göra. Det är fantastiskt att valet faktiskt oftast finns. Själv läser jag helst på originalspråk /engelske och svenska) då jag känner att det är så författaren själv menat att texten ska vara. Det är svårt att fånga alla nyanser när man översätter, vilket ibland kan förändra intrycket av något jättemycket. T ex ”alone” och ”lonely” som betyder två helt skilda saker men som på svenska båda blir ”ensam”.

    • Ensam-exemplet är bra! Speciellt engelskan har ju så enormt många ord, det kan lätt bli fattigare när det ska översättas. Men NATURLIGTVIS ska alla göra som de vill, jag menade inte att jag tycker att det skulle vara finare, mer att det nog finns en viss sådan attityd bland folk

  11. Intressanta tankar! Jag har inte tänkt att det på något sätt är finare att läsa på originalspråk, för mig är det mest ett sätt att få tillgång till litteratur som inte hunnits översättas än, eller kanske inte kommer översättas alls. Sen är jag också språkintresserad och har användning av det på min arbetsplats, det har också gjort sitt till.

    Heja på med tyskan förresten! Jag trodde också att jag tappat för mycket, men bestämde mig för att satsa på mitt läsprojekt och det gick ju bra 🙂

    • Som sagt är det inte jag som anser det, tänkte bara att det nog delvis finns en sådan uppfattning bland folk. Men en intressant diskussion har det blivit!

      Absolut, tillgången är definitivt ett argument för att läsa på originalspråk. Vem är inte otålig och vill läsa ASAP liksom? 😛

  12. Jag bor utomlands så jag ser det som en lyx när jag har chans att läsa på svenska. Vi har ändå ett otroligt vackert språk, hörni. 🙂

    För mig är engelska standardspråket att läsa på, eftersom det alltid går att få tag på engelskspråkig litteratur, men jag försöker mig gärna på tyska eller franska någon gång ibland. Grejen är väl att man ofta sätter igång med en alldeles för ambitiös bok och så tappar man sugen. Min strategi när ett nytt språk ska ”erövras” är att börja med böcker som är skrivna för barn/ungdomar – mer driv i handlingen och ett direkt språk där man inte irrar bort sig i oändliga miljöbeskrivningar. Bra tyska barnboksförfattare är ju t.ex. Michael Ende och Cornelia Funke…

    • Ja, jag har också läst ungdomsböcker, eller sedan typ Nora Roberts eller annan semi-chick lit där man har ganska bra koll på vad som kommer att hända 🙂 Bra tips! Och jo, bor man utomlands så förstår jag att suget efter svenska blir betydligt större!

  13. Ytterst intressant det där, kan läsa på tre språk utan problem och tyska och spanska är jag ringrostig på men nån barnbok skulle säkert gå an. Men tycker aldrig att det är ”finare” utan har snarare med det praktiska att göra så som pris och tillgänglighet.

    • Här verkar ju konsensus vara finare 30 % och inte finare 70 % kanske? Och då tror jag att de som säger att det är finare många tänker som jag; att man inte själv lägger in den värderingen men att andra eventuellt gör det

  14. Ehhh, tja, jag kan ju bara engelska och svenska så tyvärr kan jag inte briljera med att läsa böcker på något annat språk än dessa. Å andra sidan ska jag väl också säga att >90% av allt jag läser har ett av dessa språk som originalspråk (jag vet, borde säkert vidga mina vyer lite mer). Kan man läsa obehindrat på originalspråk ser jag inte varför man inte skulle göra det. Men att det skulle vara finare, det tycker jag nog inte stämmer.

  15. ”Finare” vet jag inte, men jag försöker att läsa på originalspråk om jag kan, för att undvika att nyanser går förlorade i översättningen. Särskilt om man läser lite ”mindre finkulturell” litteratur som kriminalromaner eller fantasy, eller riktiga storsäljare som ska översättas fort (t.ex. Dan Brownes böcker) är ofta översättningarna bristande, i min uppfattning. Känslan i språket är helt enkelt en helt annan, och ofta känns översättningarna som klumpigare eller barnsligare än vad originaltexten är. Och ibland (som t.ex. med Neil Gaimans ”Neverwhere”) går hela poänger bort, som översättaren verkar ha helt ignorerat. Jag gjorde en liten utvikning om det på min blogg häromveckan, om du vill läsa: http://fantastiskfiktion.wordpress.com/2013/05/22/efter-floden-och-lite-sprakliga-funderingar/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s