Among Others av Jo Walton XXX½
Libraries really are wonderful. They’re better than bookshops, even. I mean bookshops make a profit on selling you books, but libraries just sit there lending you books quietly out of the goodness of their hearts.
En annan som gillar bibliotek väldigt mycket är Mori. Hennes tvillingsyster har dött och hennes mamma kan hon inte bo med, så hon skickas till sin pappa som hon aldrig tidigare träffat och därifrån vidare till en internatskola.
Just det. Bokälskande tvilling som går på internatskola. Kanske så bra ingredienser/förutsättningar det kan blir för en bok jag plockar upp? Nu blir det ingen dregelframkallande aka-porrhistoria av Among Others, Mori vantrivs på internatskolan och hittar ett andrum på biblioteket. Allt det här gillar jag, och framför allt Moris boknördighet galore, även om jag tyvärr inte alls är bevandrad inom science fiction-genren som är det som Mori slukar. Jag gillar Mori som karaktär, utsatt och ensam men ändå… fierce, för att citera en viss modell och modellmamma. Att jag ändå inte höjer den här boken till skyarna beror på att jag tycker att den är lite knepig. Att älvorna är verkliga är inget jag har något problem med i sig, jag tycker det är fint när man i den verkliga världen får glimtar av något sagolikt. Men på något sätt fungerar det inte riktigt, deras existens och Moris magi. Kanske presenteras de för hastigt, kanske tillägnas de inte tillräckligt stor del av historien där de ändå spelar en viss roll? Ja, kanske är det det jag menar. Det blir inte tillräckligt integrerat: Mori vandrar omkring på sin skola och biblioteket och är allmänt boknördig och sedan plötsligt står hon på en äng och kommunicerar med älvor och håller typ på att dö. Det blir för tvära kast, jag köper det inte helt och hållet.
Men läs ändå, tycker jag! Among Others har fått många fina pris, så uppenbarligen finns det sådana som tycker att boken fungerar felfritt. Och så kan man ju läsa nästan enbart för boktipsen och all bokkärlek Among Others dryper av:
There are some awful things in the world, it’s true, but there are also some great books. When I grow up I would like to write something that someone could read sitting on a bench on a day that isn’t all that warm and they could sit reading it and totally forget where they were or what time it was so that they were more inside the book than inside their own head.
Bokbabbel 
Kiinnostavaa! Olen innostunut tällä hetkellä lukemaan sisäoppilaitoskertomuksia ja varsinkin tyttöjen vanhoja koululaiskertomuksia ihan tutkimukseni puolestakin. Tässä teoksessa on kuitenkin tuo fantasiapuoli, joka vähän mietityttää, mutta ilman muuta lukisin, jos tämä käännetään suomeksi. Sellainen Enid Blytonin Tvillingarna-sarja on muuten käännetty ruotsiksi (ei suomeksi), jossa seikkailevat kaksoset sisäoppilaitoksessa. Joskus pitäisi siihenkin tutustua!
Minä RAKASTIN tota Blytonin sarjaa pienenä! Tutustu ilman muuta siihen, ja myös tähän kirjaan, ehkä voisit ”käyttää” ainoastaan koulu-osia tutkimukseen, siellä harvemmin esiintyy mitään magiaa!
Lainaamasi kohdat ovat todella kauniita. Kirja vaikuttaa muutenkin kiehtovalta, vaikkei se olekaan kaikilta osin onnistunut. 🙂
Eikö olekin? Olisin voinut liittää vielä pari muuta kaunista kohtaa, mutta kirjoitin yhden jo aiemmin ja yhden taisin laittaa Twitteriin: ”If you love books enough, books will love you back”
Sugen! Älskar böcker med bokkärlek i, hoppas den finns på mitt bibliotek.
Ja, man blir så glad inombords över bokkärleken, över att det finns andra därute 🙂
Det där med att älvorna och magin beskrivs såpass vagt, det tänkte jag var för att läsaren inte ska veta om det är på riktigt eller inte. Mori är en extremt opålitlig berättare och en av poängerna med boken tycker jag är att sväva i osäkerhet om magin faktiskt finns eller om det är något hon har fantiserat ihop för att hantera sitt stora trauma.
Men ja, sen hör ju jag till de som älskade boken förbehållslöst också. 🙂
Du och dina opålitliga berättare 😉 Ibland uppskattar jag den där osäkerheten, som i t.ex. Jennifer McMahons böcker där man hela tiden rör sig i gränslandet mellan skräck eller saker som går att förklara. Här var jag ändå av uppfattningen att magi fanns på riktigt, men att den nästan glömdes bort emellanåt, för att sedan återvända med full kraft i nästa kapitel.
Du hade säkert läst en hel del av böckerna som nämndes också?