Awakening av S.J. Bolton XXX-
En panikslagen granne ringer till veterinären Clara – det ligger en orm och sover bredvid hennes dotter i spjälsängen! Plötsligt förekommer det ovanligt många – och exotiska – ormar i den lilla brittiska byn och som vanligt när det gäller thrillers så börjar även icke-polishjälten/hjältinnan nysta i det mystiska.
Ja-a hörni. Vilken tur att det här inte var den första Bolton-boken jag läste, för då vet jag inte om jag skulle ha läst vidare. Det började ju väldigt spännande (om än obehagligt) med alla de där ormarna, men jag tappar intresset rätt fort. Det är någon ormexpert här och en gammal hemlighet i byn där, och så ovanpå det Boltons utseendefixering som bl.a. Dark Places och Bokstävlarna stört sig på. Den här gången manifesteras den på ett lite annorlunda sätt, då Claras ena sida av ansiktet är gravt deformerat. Jag förstår att det är av betydelse då det påverkar Claras sätt att leva och agera – undanskymt – men jag tycker ändå att det får för mycket uppmärksamhet. Och thrillerintrigen som varit gastkramande i de tre övriga böckerna jag läst är nu snarare något jag hastar igenom. Synd på så rara författarärter. Bättre kan du Bolton, det vet jag ju!

P.S. Noterar förresten att Bokomaten var rätt så förtjust i den här boken! Roligt hur det kan vara så olika, annars tycker jag vi har rätt så lika smak, Bokomaten och jag.